Monday, February 18, 2013

Kallad (och knäckt)

Efter Ulla Hamiltons lilla snedsteg på Twitter försökte cykelkämpen och stadsmiljörådet Per Ankersjö att "rädda" situationen genom att på @Velonoir:s förslag bjuda in till samtal och ta tillvara på erfarenheter från oss som faktiskt stretar där ute i snöstormen på oplogade cykelbanor. Jag passade på att anmäla mitt intresse och blev faktiskt kallad:


Tillfällena i mitt liv då jag blivit inbjuden till Stadshuset duggar väl inte direkt tätt om man säger som så. Även om det faktiskt har hänt en gång tidigare i samband med en stipendieutdelning vid KTH, på den gamla goda tiden när min hjärna faktiskt fungerade.

Men tyvärr så funkar det ju inte. Har mötesåtaganden just på fredag som jag inte kan flytta på eller ställa in, så jag önskar övriga kallade lycka till och hoppas på att det verkligen kommer ut något bra av detta.

*

Själv har jag väl mer eller mindre lagt av med det här med cykling och träning överhuvudtaget. Har nu varit sjuk i två veckor och är så jävla (ursäkta) less och ledsen över det. Dels är det oerhört frustrerande att inte få träna och dels är det oerhört ledsamt att känna hur form och uppbyggnad fullkomligt rinner ur mig. 2 veckor med feber har verkligen tagit knäcken på mig. Träningsplanen med toppning och peak mot Fuerteventura i april är bara att skrota. Som det känns nu kommer jag att få kämpa bara för att kunna prestera någorlunda vettigt där. Sen är det bara att lägga allt krut på Frankfurt.

Varför hade jag inte bara kunna få en helt vanlig förkylning på i några dagar?

3 comments:

Katja said...

Usch, känner igen det så väl. Jag blev i princip helt utslagen (först ur normal träning, sen ur livet allmänt) i äckel-flunsa i nästan 3 veckor. Till slut grät jag av maktlöshet. Kändes som att det var kört för mig. Men vet du, grundstyrkan och kondisen finns alltid kvar där! Tänk på att du kommer att bli av med massa skit i kroppen, för så är det - skit rensas av skit! - och sen gör du en jättetjusig comeback.

Kram & krya!

NLC said...

Som Katja säger så har du ju kvar grunden att bygga vidare på. Och förhoppningsvis toppat med lite tjurskallighet. Det är bara att bryta ihop och komma igen ;-)

Middleman said...

Tack snälla ni. Ni är kloka och någonstans vet jag ju att ni förmodligen har helt rätt också. Även om det inte känns så just nu. Är tillbaka på jobbet idag (feberfri sen igår morse) och det viktigaste just nu är väl att kväva impulsen att ge sig ut på ett träningspass ikväll.