Jag är på Fuerteventura och lyxar mig. Eller jag pysslar i alla fall med sånt som jag tycker är lyxigt; nämligen triathlon, sömn och lite jobb. Det finns säkert de som skulle vilja byta ut både det sist- och förstnämnda för att det ska vara lyxigt. I ärlighetens namn hade jag nog kunnat tänka mig att skippa det sista, men det är liksom det som möjliggör det att det här sker på Fuerteventura. För i ärlighetens namn så är det väl mest triathlon, sömn och jobb som jag pysslar med i vanliga fall. Men alldeles för sällan på Fuerteventura.
Nåväl, Fuerteventura, eller närmare bestämt Playitas (där jag varit 2 gånger tidigare) är ett riktigt bra ställe för just triathlonträning. Det är lite för tråkig och enformig cykling för att bara ägna sig åt det. Tycker i alla fall jag. Däremot vet jag att t.ex. Fredrikshof har varit här på läger nyligen och tydligen haft det bra. Men, det finns alldeles för få vägar och variation att välja på för min smak. Hotellkomplexet har dock satsat helt och hållet på aktiv semester och det finns därför t.ex. en olympisk pool, späckat aktivitetsprogram med många klasser per dag, stort gym, tennis, inomhushall, etc. Löpningen är helt ok, än om något utmanande med tanke på att det är kuperat över allt, blåsigt och knappt någon beväxning alls. Du ser alltså hela tiden hur långt du har kvar att springa.
Men om det är triathlon på programmet hinner du inte tröttna varken på poolen, löpning eller cyklingen. Och det är många triatleter här. Både proffs som förlägger sin vinterträning här, sådana som jag (som med lite tur och god vilja lyckas komma iväg från jobb och familj) och så förstås tyska triatleter. Tyska triatleter är alla stöpta i en och samma form. De är strax under 50, väldigt brunbrända, ser ut om karlarna i Dressmanreklamen bortsett från att de har ett väldigt högt hårfäste och tunt grånande hår, vältränade med synliga ådror på vader och armar, de äter de frukost i sina tri-kläder och till middagen tar de på sig något plagg som visar på att de genomfört en Ironman-tävling. Och så har de en jättetjock fru. Tyska triatleter alltså.
Inga bilder tyvärr. Fuerteventura är en total u-ö vad det gäller internet-access och det är en kamp bara att få iväg detta textbaserade inlägg. Jag lovar att visa lite bilder sedan.
Jag kom hit i söndags eftermiddag (måndag kväll när jag skriver detta) och har hittills hunnit med att springa, simma, cykla och köra lite styrketräning. Programmet för veckan är stenhårt. Får se om jag överlever. Ska hinna med att testköra banorna inför Challenge Fuerteventura också. För i april kommer jag ju tillbaka hit. Då med familj och tempohoj för att tävla. Och då är ju Lisa också här för att tävla. Bara en sån sak.
No comments:
Post a Comment