Rädda sig den som kan! "Téo & Téa" från den gamle symfonielektronicagiganten Jean Michel Jarre låter riktigt hemskt. JMJ var en gång i tiden för mig så nära en gud man kan komma. Och nu? Ytterligare en i raden av föredettingar som inte klarat av att åldras med värdighet.
Jag väljer att minnas Docklands-konserten, "Magnetic Fields" och "Equinoxe" och glömma allt som hänt efter "Waiting for Cousteau"
Läs SvD recension här.
No comments:
Post a Comment