Tuesday, July 9, 2019

Svenska cupen - Uppsala och Linköping Triathlon [RR]

I höstas var det typ billigt att anmäla sig till Svenska cupen i triathlon (tyvärr endast 3 deltävlingar i år). Eftersom Valencia tidigare sagt att hon vill köra bestämde vi oss att göra en familjegrej av det hela och vi anmälde hela familjen till tävlingarna i Uppsala och Linköping. Lite out of the comfort zone för mig då jag liksom inte kört något kortare än 70.3 sen jag körde cupen 2015. Det är ju liksom inte så att man tränar blixtsnabba sprint-växlingar varje dag. Senast jag körde någon mjölksyrabaserad tävling var väl typ duathlon-SM för ett drygt år sedan. Sen har det mest handlat om kramp och muskelutmattning. Uppsala var SM/RM på olympisk distans och Linköping dito på sprintdistansen. Vidare så genomförs ett AG-kval till EM i sprint som går i Malmö nästa år. Eftersom Sverige är värdland har vi 25 startplatser i varje åldersklass så placerar du dig hyfsat i de 3 deltävlingarna ska det inte vara några större problem att få en plats. Nu har jag liksom inte något i ett EM på sprintdistans att hämta men oavsett kan det ju alltid vara kul att vara med.

TT-grabbarna samlade i Uppsala. Philip tackade för senaste i Borås och gav mig storstryk.
Uppsala
Familjegrejen började ju så där i Borås (som jag fick åka ensam till) och fortsatta inte så mycket bättre i Uppsala. Anna hade en date med ett kryssningsfartyg och flyttade sin plats till Malmö istället. Valencia var taggad, men pga. sjukdomar och skador mer eller mindre otränad. Jag åkte tidigt på söndagsmorgonen och lät Valencia vara hemma (hon åkte pendel senare) och sova ut eftersom min start gick redan kl 8 på morgon. Vädret var fint okej, lite växlande molnighet med en temperatur på strax under 20 grader. Vattnet i Fyrisån var uppmätt till hela 19 grader.

Jag träffade upp folk, pratade med personer som jag tävlade mot i cupen för 4 år sedan. Alltid trevlig och socialt i triathlon. Sen var det dags för start. Senast jag körde RM på olympisk distans var i Västerås och fick då till en 14:e plats i 40-44. Starten gick från brygga, men i vattnet. Det var väl tänkt att alla skulle hålla i bryggan men det var inte riktigt möjligt.

Simningen gick väl sådär. Det är ju inte direkt svårt att navigera i Fyrisån men det kändes ändå som om jag sicksackade lite. Jag hittade aldrig några bra fötter att ligga på och kom ganska snabbt in i den här alldeles för bekväma lunken. Fattar inte riktigt varför jag inte kan ta i. Annars inga närkontakter eller speciella händelser under simningen. Fram och tillbaka i en Fyriså utan någon ström att tala om. 28:12 är knappt godkänt och jag borde absolut simma snabbare med tanke på hur jag simmar i pool.

Får sedan till en okej växling och ger mig ut på cyklingen. Min cykelstart är dock ganska usel. På något sätt får jag inte i fötterna i skorna på ett bra sätt. Starten sker i uppförsbacken och på kullersten. När det blir lite platt försöker jag sätta i fötterna men det bara strular. Känns som om jag till slut nästan är stillastående innan det löser sig. Sen börjar svängfesten.

Det sedvanliga lidandet under cyklingen
Jag hade givetvis kollat banskissen innan tävlingen och konstaterat att det är en del svängar. Dock hade man lagt till en extra liten tarm med en 180-graderssväng nedanför Slottet och dessutom var många av 90-graderssvängarna betydligt smalare (och därmed långsammare) än vad jag räknat med. Utöver svängar så innehöll banan en mindre backe samt ett avsnitt i domkyrkan som gick ganska kraftigt nedför på kullersten. Ett sånt där parti som blir rejält halt om det regnar, vilket det som tur var inte gjorde för oss. Seniorerna och juniorerna däremot…

Det blåste en hel del också vilket gjorde det hela till en ganska jobbig och långsam cykling. Bortsett från min usla start skötte jag väl mig hyfsat under cyklingen i alla fall. Mötte mina klubbkompisar på ungefär samma ställen längst banan vilket jag tolkar som att vi höll ungefär samma fart. Det slutar i alla fall med drygt 34 km/h i snitt och 241W NP… Vilket är snäppet ifrån underkänt, men som också speglar att det var en ganska jobbig bana. Jag har den 39:e bästa tiden av 105 masters vilket är lite i underkant av den kapaciteten som jag brukar ha.

Växlingen var sedan däremot helt okej. Med tanke på mina skavsår (på översidan av tårna) som jag ådrog mig i Borås hade jag valt att sätta på mig strumpor i T2 vilket kändes skönt när jag drog på mig löparskorna. Första delen av löparvarvet (4x2.5 km) gick uppför och på kullersten. Hade en rygg som drog ifrån mig direkt och sen ytterligare en under 3:e varvet. Men bortsett från det höll jag farten jämn och fin och passerade ett antal människor. Som vanligt vet man ju dock inte om det handlar om passeringar eller inte eftersom jag inte vet vilket varv de är på. Eller vilken AG de tillhör för den delen. Ur en tävlandes synvinkel hade det var betydligt bättre om nummerlapparna hade suttit på baksidan istället för fram. Det diffar endast ett par sekunder mellan första och sista varvet och till slut landar jag in på 39:43 på den ca 400m korta banan. Vilket är klart godkänt.

Glöm aldrig att stänga av din Garmin
Kommer till slut in på en 14:e plats i 45-49 – alltså exakt samma som 2015. Slutar 41:a totalt av 105 i RM. Godkänt, men inte mycket mer. Å andra sidan är det ju inte direkt fart och olympisk sistans som jag satsar på. Sluttiden på 2:16 är väl ett PB på distansen, dock med 2 km kort cykling och 400 m kort löpning. Överlag en trevlig tävling och kul att köra en annan distans för en gångs skull.

Valencia skulle debutera i 14-15-årsklassen (cuptävling) men hade en riktigt tuff dag. Enorma mängder kudos till hennes pannben dock. Att köra klart efter den starten som hon hade tycker jag är enormt grymt.

Dotter in action. Körde klart trots en katastrofal start med sjukvårdare och allt.
Linköping
Om nu Uppsala på olympisk distans var att kliva ut komfortzonen så var väl Linköping det dubbla – dubbelt så kort och typ dubbelt så jobbigt. Det var i alla fall minst dubbel så många svängar på cyklingen (på halva distansen). Tror jag fick ihop det till 8 st 180-graders- och 32 st 90-graderssvängar. Väldigt många igångdrag blev det. Hade funderat lite på linjehoj innan, men till slut föll valet på tempohojen; dock med Zipp 404 istället för disc och 90mm fram. Mest för att göra cyklen lite lättare. Skulle tro att den längsta sammanhängande sträckan utan någon sväng var ca 800 m. Dessutom staket och cykelvägstrångt på en hel del ställen. Klart utmanande alltså.

Eftersom Anna både var sjuk och dessutom drabbades av ett dödsfall i familjen (farfar) dagen innan valde hon att inte följa med. Valencia följde med men tävlade inte eftersom även hon var sjuk. Kvällen innan promenerade jag och V runt tävlingsområdet och konstaterade att det var väldigt mycket näckrosor i Stångån där vi skulle simma. Dock fick vi senare reda på att simbanan lagts om med anledning av detta. Masters startade vid 9:45 på söndagsmorgonen (ca en timme efter olympisk motion) vilket gjorde att det var full fart på tävlingsbanan redan från början.

Vattnet i Stångån var uppmätt till 19 grader så temperaturen var det inga problem med. Kan inte påstå att jag tyckte att det kändes särskilt ofräscht heller. Min simning däremot… Starten var lite rörig eftersom långt ifrån alla fick plats att hålla i den alldeles för korta startlinan (120 startande).

Sen är det som vanligt med den där jä**a simningen. Jag simmar i samma hastighet som alltid, oavsett om det rör sig om sprint, olympisk, halv eller hel IM. Tycker att jag försöker att ta i, men inte går det snabbare för det. Klart frustrerande. Tempot är väl runt 1:45 och jag hamnar någonstans i mitten. Det borde kunna gå snabbare!

Löpning på gräs upp till växlingen med pulsen på absolut max. Får av mig våtdräkten på ett bra sätt och gör för en gångs skull en bra växling. I växlingsområdet i alla fall. Strular lite med skorna på cykeln, men inte alls lika mycket som i Uppsala. Sen som sagt var svängfest deluxe. Det är dessutom ganska trångt på banan eftersom både Masters sprint och Olympisk motions är ute samtidigt. Och av de av sistnämnda är det de långsamma som är kvar på banan. Klarar av det hela utan incidenter dock. Tyvärr också utan att jag får något flyt i cyklingen. Får till 246W NP i cyklingen och jag borde absolut kunna trycka mer på drygt 30 minuter. Vet faktiskt inte riktigt varför jag inte får till det bättre.

Växlingsaction
Andra växlingen är helt okej även den trots att jag nog slösar några sekunder på att få på mig strumpor. Löpningen gick sedan på en två-varvsbana som var i princip helt platt bortsett från en bro över Stångån och en kort backe upp mot växlingsområdet. Eftersom det även här är en hel del folk på banan är det väldigt svårt att få något grepp om hur man ligger till. En stor del av varvet var dock delat och där kan man ju i alla fall notera hur man ligger till jämfört med de man känner igen. Noterade att de vanliga kanonerna öste på i vanlig ordning. Tror att jag plockade några placeringar på löpningen och sprang hyfsat jämt och bra. 20:40 på en mer eller mindre exakt 5k-sträcka är väl okej för att vara jag. Hade nog inte så mycket mer att ge i fart än så.

Klockan stannar på 1:10:38 och jag slutar på en 13:e plats i 45-49 och 40:e plats totalt. Alltså något sämre än RM i Uppsala 2015 placeringsmässigt där jag slutade på 9:e plats. Tiden är inte heller något speciellt (har varit några minuter snabbare), men det ska ju samtidigt beaktas att det inte var någon snabb cykelbana och att alla momenten var relativt korrekt uppmätta. Typ 12:a i cuptotalen efter 2 tävlingar och ganska många som inte är anmälda till Malmö borde väl betyda att det ska gå vägen att få den där kvalplatsen i alla fall. Någon andraplats i totalen lär jag dock inte försvara.

Ännu en målgång

2 comments:

Safa Sadat said...

Hej alla, jag heter Safa El Sadat, jag är gift i 20 år med min make och vi har två son, äldste en 16 och yngre är 11 år. Min man älskade mig mycket men det blev till en punkt när han engagerade sig i en affär med en kvinna som är hennes kollega. Jag föreställde mig det aldrig men på något sätt förändrade hans inställning till mig och barn, hans sena kommer från jobbet fick mig att tänka på saken, även på mitt 20-års bröllopsdag i mars håller jag mig borta från sex eftersom vi lovar att göra det på bröllopet jubileumsdagen, 15 dagar före bröllopsdagen, medgav han att ja han hade sex med sin kollega.
Han förde henne i min säng när jag var ute på jobbet, det betyder att mina känslor var helt värdelösa för honom, mitt mentala tillstånd är full av ångest, jag tror att jag inte kan glömma och återhämta smärtan, den här kvinnan hade full kontroll över henne och jag ville aldrig göra det med våld, hon vill vinna över mig när hon är skild, hon sa att hon var avundsjuk på vårt förhållande och att hon kommer att förstöra mig genom att ta min man. Jag var tvungen att diskutera det med en vän som bad mig hitta ett bra stavaggregat, för det första trodde jag aldrig på den här Cast-stavningen men jag måste prova förrän när jag kom över PROFET NOSA UGO-e-post på internet om hur han har hjälpt så många människor att få tillbaka sitt ex och hjälpa till att fixa förhållandet och göra människor lyckliga i sin relation och några andra berättelser om andlig sjukdom och mer.
Jag förklarade min situation för honom och han hjälpte mig att utföra några böner, några örter och rötter och ett litet offer som jag gjorde, och inom 7 dagar kom han tillbaka för att be om ursäkt och det var bara ett mirakel för mig, jag är glad idag att han hjälpte mig och jag kan stolt säga att min man nu är med mig igen och att han nu är kär i mig som aldrig tidigare.
Behöver du någon hjälp i ditt förhållande som att få tillbaka din man, hustru, pojkvän, flickvän, vinna lotterier, örtmedicin mot sjukdom, HIV, könssjukdomar, astma, artrit, könsbräcka, stroke eller någon sorts sjukdom, andligt problem , Jobbfrämjande, tittare som läser mitt inlägg som behöver hjälp med eventuella livsutmaningar bör kontakta PROPHET NOSA UGO och du kommer att vara glad att du gjorde det.

E-post: nosaugotemple@gmail.com
WhatsApp: +34631686040

Reine said...

Helt underbar respons på din race report :-)