Thursday, July 31, 2014

Västerås Triathlon - Barn/ungdomsloppet [RR]

På lördag kväll/eftermiddag innan huvudloppet, SM/RM på olympisk distans, genomfördes i Västerås så kördes även ett lopp för barn och ungdomar. Detta på distanserna 100m/200m simning (beroende på ålder), 5 km cykling och 1 km löpning. Eftersom Valencia gillar detta såg vi givetvis till att komma till Västerås dagen innan så att hon skulle kunna få tävla. Rent generellt är det ett otroligt lovvärt initiativ av arrangörerna att se till att ett sånt här lopp genomförs i samband med en större tävling (allra helst skulle det väl vara samma dag som stora tävlingen dock). Det är det roligt och viktigt för barnen att få prova på tävlingsformen lite mer "på riktigt". Framför allt när de börjar bli lite äldre. Tyvärr är det väldigt få tävlingar för barn som genomförs med några vettiga distanser. För V som är 9 år är det lite extra torftigt; antingen så är det typ 10 m simning, 1000 m cykel och 100 m löpning, "för bebisar" som V brukar säga, eller så är det åldersgräns på 11-12 år för att få köra. Därför all heder åt initiativ som Västerås Triathlon eller Väsby Duathlon som kör "riktiga" tävlingar och utmaningar för barnen. Mer sådant!

Men... Västerås Triathlon för barn och ungdomar inte en särskilt rolig händelse ur säkerhetssynpunkt. Tyvärr kändes det nästan lite nonchalant med problematik som inte borde varit särskilt svår att förutse. Barnens tävling genomfördes med Lögarängsbadet (utomhus) som bas. Den badplatsen ligger alldeles vid Västerås hamn där det finns restauranger, wakeboard-park (kabel) och där det rör sig massor av folk vid semestertider, helger och fint väder. Runt wakeboard-parken går en asfalterad sträcka bestående av väg med parkering på ena sidan samt cykel- och gångväg (ganska smal sådan) på andra sidan. Cyklingen gick 5 varv på den sträckan och löpningen 1 varv.

En nästan korrekt beskrivning av banan; den bortre öglan gick i början av varvet istället.
Ta alltså bilar som kör in och ut på parkeringsplatser längst vägen, en smal GC-bana med asfaltsskador (rotsprängningar) som ligger i skugga, flanerande familjer, fyllegubbar och 4 st 90-graderssvängar och lägg till 30+ st barn i åldern 9 till 15 år som ska cykla fem och springa ett varv på samma ställe, så förstår du att det finns vissa risker att problem kan uppstå. Så visst var det med andan i halsgropen som tävlingen genomfördes, i alla fall för oss föräldrar. Jag vet inte hur det såg ut vid bortre delen av rundbanan, men jag misstänker att det varken var avspärrat eller någon som visade vägen. Nu tror jag inte att det inträffade några olyckor eller större missöden, men det beror också på att föräldrar stod och stoppade bilar, räknade varv åt sina barn, etc. Jag förstår givetvis att det för det mesta inte finns möjlighet att köra sådana här tillställningar på avspärrade områden. Men det måste finnas bättre alternativ än detta. Att det skulle vara oerhört mycket folk och bilar i rörelse i området en lördageftermiddag under semestertider kan som sagt var inte kommit som någon överraskning. Så väldigt bra ett en tävling ordnades, men väldigt dåligt att det blev under sådana förhållanden.

Och själva tävlingen då? Jo, Valencia genomförde den ungefär som jag brukar köra längre tävlingar: dålig simning, bra cykling och okej löpning. Det var första gången hon simmade (tävlade) i öppet vatten och det var lite läskigt. Växlingen var okej trots lite strul med nummerbältet. Cykling snabb och stabil och med avhopp i farten till sista växlingen (klart pr0). Sen gick hon ut lite hårt på löpningen, fick håll och blev omsprungen av Vendela på upploppet. Men bortsett från det tyckte hon att det var väldigt kul och planerar redan för hur det ska bli bättre i nästa tävling. Känns det igen?

Lite rutinerad hjälp vid uppställning i växlingsområdet.
Kontroll av simbanan
Start på stranden - som det ska vara på riktigt.
Av med prylarna i farten.
Upp till T1 via bryggan.
Stor och liten i växlingsområdet.
Ut på cyklingen.
Bara ett varv kvar nu.
Att hoppa av i farten har hon tränat på hemma
Ut på löpningen. Stor tjej att ta sikte på där framme.
Upploppsrakan, med håll!
Trött, men funderar redan på nästa lopp.

Monday, July 28, 2014

Farleden Swimrun [RR]

Jag hade ju en "förköpsplats" till Amfibiemannen som kördes i fredags. Men eftersom jag inte riktigt visste hur semestern skulle se ut när anmälningen öppnades bestämde jag mig för att skippa den. Hittade däremot ett litet trevligt alternativt i Farleden Swimun samma vecka. Mer lagom distans, inget krav på partner och en klart överkomlig anmälningsavgift. Så när det visade sig att vi skulle vara hemma den veckan slog jag till och anmälde mig. Fick även med mig Carl, som dock tyvärr DNS:ade för att spara sin simning inför Kalmar. Jag och familjen åkte ner till lilla pittoreska Arkösund och körde lite Swimrun.

Det var min andra tävling för i år på det hippa Swimrun-formatet (triathlon är sååå 2013, swimrun är det nya svarta 2014). Den första, Stockholm Swimrun, har jag nog faktiskt inte skrivit något om här på bloggen. Den körde jag iaf med Christian och det var riktigt kul. Det finns något tilltalande enkelt i att ta sig från punkt A till punkt B (eller ett varv) längst en bana; är det på land så springer du och är det vatten emellan så är det bara att kasta sig i och simma. Det är betydligt mindre utrustningsfokus (löparskor och våtdräkt är nödvändigt) och lite mer lättillgängligt. Vatten finns överallt och löpningen kan vara banan såväl som obanad, så ur det perspektivet är det ju väldigt lätt att hitta tävlingsarenor i Sverige. Som arrangör är det ju dock något av en mardröm att hålla koll på X antal simsträckor med följebåtar och allt. Jag tror att det framförallt är av den anledningen som anmälningsavgifterna stuckit iväg lite; det krävs helt enkelt en ganska stor organisation för att genomföra en "riktig" Swimrun-tävling med bra säkerhet. Men det finns ju också alternativ så som Sickla Swimrun, Hellas Swimrun m.fl.

En färgkombination utan dess like
I Arkösund hade vi fint väder i princip hela dagen (till skillnad från i Stockholm). Inte riktigt lika varmt som dagarna innan, men väldigt kvavt. Algblomningssutuationen hade blivit bättre, men det fanns dock en del alger kvar, framförallt under första simningen, och arrangören rekommenderade inte att dricka allt för mycket vatten. Som vanligt såg hela startfältet superfit ut och jag undrade i vanlig ordning om hur det här skulle gå. Tog ett sista-minuten-beslut att köra i endast badbyxor (jag och Faris Al Sultan liksom) eftersom det var varmt och extra flythjälpmedel (typ dolme för att kompensera för de avklippta benen på våtdräkten) inte var tillåtet. Och så lite för att det kändes jäkligt kul att tävla i en sådan utstyrsel.

Laddat i starten
I starten var det som vanligt rusning. Hängde på täten i typ 3:45-tempo under den första km fram till första simningen. Hoppade i som typ 10:e man i det varma och ganska geggiga vattnet och började simma. Utan våtdräkt, utan dolme och med skor på fötterna känns det verkligen inte som om att man kommer någon vart alls. I den relativt dåliga memoreringen som jag gjort av banan trodde jag att vi skulle upp på en holme efter typ 200 m. Och det skulle vi, men nu blev det av någon anledning inte så. Så istället blev första simningen nästan 1000 m, rätt över sundet till Arkön. Tyvärr var det inte helt lätt att se var vi skulle upp på andra sidan. Ett fält blir väldigt utspritt över 1000 m simning så det finns liksom inte så många att följa och då det går lite vågor är det inte heller helt lätt att se något på land. Speciellt inte en gul IKEA-kasse som hänger i ett träd. Och speciellt inte när det dessutom kör en båt med en gul vimpel på fram och tillbaka i hamnen på Arkön.

Banan
Till sist kom jag i alla fall rätt och kunde påbörja dagens andra och längsta (4 km) löpning. Terrängen var betydligt mer obanad än jag räknat med (från traktorspår till liten slingrig stig till helt obanat och endast snitslat) men jag höll ändå ett 4:15-tempo och sprang om en hel del andra som jag tappat under första simningen. Efter den långa löpningen kom ett parti som jag inte alls gillade eller fick något flyt i; ett antal kortare (100-300m) simsträckor med endast korta obanade passager över hala klippor och skär. Jag får inte ut något för att jag är en okej löpare, utan tappar endast på simningen. Det var inte riktigt läge att ha någon tång- eller sjögräsfobi under det här partiet heller.

Den andra långa löpningen på Gränsö trodde jag skulle vara uteslutande på väg, man kan ju lätt få det intrycket av att titta på kartan, men så var det inte alls. Simningen från Gränsö över till fastlandet skulle gå via en kobbe, men det fanns inga utmärkningar och det var inte någon annan som simmade upp där. Slutligen följde en riktigt jobbig avslutning med kuperad och obanad terräng ett par km innan den sista simningen på drygt 300 m och 1 km asfaltlöpning till mål. Tog emot väldigt mycket hejarop och applåder under löpningen genom Arkösund och jag är helt övertygade om att det berodde på min tävlingsutstyrsel (smiley). Kom i mål på 2:18 på plats 30 av 97 fullföljande och ca 30 minuter efter vinnaren. Hade sagt till Anna att jag trodde att det skulle ta strax över 1:30. Men det var innan jag såg terrängen, sjögräset och de hala klipporna. Officiella sträckan var 11,8 km löpning och 2,7 km simning, tror dock att det var längre.

Målgång
Medaljerad i badbyxor - inte varje dag.
Allt som allt en rolig tävling. Familjärt, trevligt, glada människor, trevliga konversationer och allt sånt. Det blir väldigt personligt på ett litet ställe som Arkösund. Sedan fanns det väl ett antal barnsjukdomar och saker för arrangören att ta åt sig till nästa år, men Simon verkar vara en lyhörd kille och jag är säker på att han lär sig mycket att årets arrangemang. Egentligen är det här en bana som inte alls passar mig alls eftersom min absoluta svaghet ligger i simningen (uthållighet har jag, men ingen fart) och så pass stökig löpning inte heller är något som jag tränat specifikt på. Dessutom alldeles för mycket simning i proportion till löpningen och många löpsträckor som var alldeles för korta för att jag skulle kunna dra fördel av dem. På så sätt passar t.ex. Stockholm Swimrun mig betydligt bättre. Men jag gillar formatet och får väl se det som en utmaning och träning. Så det här kommer jag nog att göra igen.

Avtvättad av Valencia efteråt - färskvattnet var riktigt kallt!

Saturday, July 19, 2014

Big Day [Fail?]

Känner mig som en urvriden trasa idag. Inte stel och öm i kroppen, men tom på energi och ork. Jag dricker mängder och kroppen fullkomligt skriker efter mat. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på gårdagens övning. Det är 4 veckor kvar till Kalmar och tanken var att köra en Big Day a la Friel. Det blev väl sådär om jag ska vara ärlig... men visst ska väl genrep gå åt skogen?

Planen var enkel; 1h simning i Källtorpssjön, 5h cykel på Södertörn och 2h löpning i Örby med 90 minuter paus mellan varje moment. Hade fått med mig Carl också, för inte vill man väl njuta av en sån här dag alldeles ensam.

Simningen var inga konstigheter alls. Vi simmade på 2 varv a ca 1400 m (runt öarna) på runt 53 minuter. Inte helt optimal navigering (solen ställde till det) men okej. Vi låg lite på varandras fötter när tillfälle gavs. Kom helt pigg upp ur vattnet. Jag måste verkligen försöka ta ut mig lite mer på simningen. Det väl gå lite snabbare då?

Sen drog vi hem till mig i Örby, klämde en kopp java och laddade hojarna med energi och vatten. Nu började det bli riktigt varmt dessutom. Jag körde med 2 vattenflaskor; en med elektrolytdricka och en med sportdryck. Tanken var att fylla på med vatten under vägen; och det hade nog varit bra om jag hade gjort det. Nu gick jag torr istället. Och fick kramp i Jordbro.


Ner till Ankarundden var det motvind större delen av vägen. Men trots det och trots 14 km med cykelvägar, rödljus och annat innan vi kom ut på landsväg höll vi ändå 32 km/h i snitt. Jag låg i front i princip under hela rundan med Carl troget 10 meter bakom. Sen var ju tanken att det skulle gå lätt i medvinden hem. Fast så blev det inte riktigt. I Ösmo kände jag mig lite mosig och började få en första krampkänning insida lår. I Jordbro slog det sedan till ordentligt. Jag skulle givetvis stannat till betydligt tidigare och fyllt vatten. 2 mil är fortfarande långt när du krampar och är torr. Lyckade i alla fall häva och stå på den sista milen.

Vi tappade lite fart på slutet maa kramperna och landade in på 157 km med 31,3 km/h i snitt. Klart underkänt om cyklingen ska gå på nedåt 5 timmar. Tar man dock bort cykelvägar och rödljus, lägger på lite mer vätska och energi, lite tävlingsnerver och dessutom alla små upp- och nedförsbackar (den här rundan är inte platt på många ställen) ska det gå betydligt snabbare.

Sen löpningen då. Min oro var att krampkänningarna skulle hänga med trots vilan efter cyklingen, och så blev det ju tyvärr. Första 4 km gick bra, men sedan kom den igen. Först insida vänster, sen insida höger, baksida höger, etc. Carl hade håll.... två slagna hjältar. Släppte iväg Carl och ägnade mig åt att häva kramp varannan km. Höll dock ett hyfsat tempo mellan attackerna och kunde springa de sista 3km till andra varvningen (vi körde på min 6,5 km-varvbana i Örby) utan kramp. Bestämde mig dock för att bryta där, drygt 50 minuter för "tidigt". Häva kramp och kämpa kan jag göra på tävling, såg inte någon större anledning till att träna på det bara för att. Att löpningen under en IM är en kamp och att det blir en dubbel kamp med kramp vet jag liksom redan.

Så vad lärde jag mig av det här då? Jo, SLARVA INTE MED VÄSKA OCH ENERGIINTAG! Och det visste jag ju redan, så varför lär jag mig inte? Nyckeln till min "framgång" ligger i att inte krampa under cyklingen. Gör jag det så går löpningen åt h-vete, ofelbart.

Sunday, July 13, 2014

Västerås Triathlon 2014 [RR]

Ca 50 minuter innan start fick vi svaret på frågan som alla undrat om: 21,2 grader var uppmätt och våtdräkt skulle sålunda vara tillåten för Masters och motion. En lättnad för de flesta skulle jag tro. För de som kan simma på riktigt spelar det nog ingen större roll. Jag tror dock att de flesta var inställda på våtdräktsförbud eftersom temperaturen dagen innan mätts upp till 23 grader. Nu var det dock bara att dra på sig våtdräkten och sedan traska den dryga km till simstarten.

Jag har egentligen inte laddad särskilt specifikt till den här tävlingen (bortsett från några brickpass i tävlingsfart och väckningspass). Har mest sett det som en kul grej på vägen till Kalmar. Det är ju förmodligen enda olympiska distansen i år och givetvis lite extra kul med RM och att få tävla med några riktigt snabba gubbar. Inga förväntningar på pallplats sålunda, men väl på att göra en hyfsad tävling och en hyfsad tid. 2:20 satte jag som riktmärke, men nådde inte riktigt hela vägen.

Simningen - 34:27
Usch! Det var ganska rörigt i början och jag blev ganska rejält tilltryckt och översimmad. Kände hur pulsen och andningen stack iväg och fick fokusera ganska rejält för samla ihop mig. Väl ute vid första bojarna gick det faktiskt en hel del sjö och jag passade på att dra några kallsupar. Sen hittade jag lite ben att följa fram till första uppgången (för att ta sig in i hamnen och försätta simningen). Fick då äntligen lite rytm i simningen, även om det kändes långsamt. Hade ingen som helst koll på hur jag låg i fält eller tidsmässigt. Ville mest bara (som vanligt) få det överstökat. Min GPS klockade till slut simningen till drygt 1700m (och jag tror att jag navigerade ganska bra), så ur det perspektivet är väl tiden okej med tanke på min kapacitet. Men jag börjar tröttna på att alltid tappa så pass mycket tid på simningen ändå. Det borde väl gå att bli lite snabbare i alla fall?

Simning genom Västerås hamn
T1 - 1:30
Upp ur vattnet med en halvdålig känsla (utan att ens ha kollat på klockan). Det kompakta växlingsområdet fungerade dock bra och var snabbt. Jag hade bodygildat mig väl och fick av våtdräkten snabbt. Godkänd växling.

Cyklingen - 1:03:30
Kass start igen. Eftersom jag inte tränat på att starta med skorna fastsatta körde jag inte det på tävlingen och lyckades givetvis att slinta på pedalen, böja fram sadeln i attackposition och tappa all fart. Sen var det 5 varv på en 8 km lång vändpunktbana som gällde. Eftersom i princip alla svängar innehöll någon form av kullersten var det ju väldigt bra att det inte regnade. Nu gällde det dock att ändå att hålla hårt i styret och inte svänga för tight. Sedan betades det placeringar, både blåa och gula (motion) nummerlappar. Blev omkörd av 4 pers, som dock var varvningar av de där snabba killarna som kör på strax över 2 timmar. Så som vanligt tappade jag inte en enda placering på cyklingen. Och det är väl ett tecken på att jag simmar alldeles för uselt för min cykelkapacitet.

Vägen ut till vändpunkten gick i medvind och en bra bit över 40 km/h hela vägen. På hemvägen tog det dock emot ganska väl och det var bara att tugga styrlinda. Varven låg på runt 37 km/h i snitt och jag är klart nöjd med det.

Det råder ju inte några direkta tvivel om var det var medvind och var det var motvind
T2 - 0:41
Bra växling igen! Snabbt in, på med skor och keps och sen ut.

Löpning - 42:18
Kände direkt att löparbenen inte var med idag. Kändes segt redan från början. Om löpningen ska gå på 40 någonting så måste första km gå en bit under 4 minuter. Nu gjorde den inte alls det och jag insåg att jag hade en jobbig avslutning framför mig. 3 varv på vändpunktsbana med några ganska jobbiga backar skulle avverkas och det var bara att bita ihop. Även här gjorde sig vinden påmind. Första varvet gick segt. Under andra hittade jag dock lite krafter och lyckades i alla fall klocka några km på 4:10-ish. Vid andra varvningen hörde jag Valencia och Anna för första gången. Min fru (som vanligt brutalt ärlig) ropade "Kämpa Mattias, det ser segt ut!". Min skugga från SCT (som ryggade mig under hela löpning och sedan fick bästa tid i motionsklass) skrattade lite åt det hela. Men hon hade ju rätt. Det var segt.

Lyckades dock hålla ihop det hyfsat under sista varvet och kämpade mig i mål på 22:22:24.

Sötnos i förgrunden och mastersgubbe i bakgrunden
Dagens skörd
Post-race
22:22:24 är egentligen inte en helt pjåkig tid, men Masters 40-44 är verkligen stenhård. Min tid hade räckt till en bättre placering än 18:e i alla andra klasser (utom senior då). Till och med till topp-10 i herrar 35-39. Så det finns uppenbarligen en del snabba gubbar därute. Men lite snabbare kan jag nog bli, även om olympisk inte riktigt är min distans. Kanske borde lära mig att simma.

Hittills har ju säsongen varit ett enda stort lyckopiller och det här är väl egentligen första tävlingen som jag inte känner mig helt nöjd med. Men jag hänger inte läpp för det. För det är ju så jäkla kul att tävla och i år är det ju i Kalmar som det ska hända!

Valencia tävlade faktiskt också i Västerås. Men det finns det så mycket att säga om att det kommer i ett separat inlägg.

Tuesday, July 8, 2014

Varmt!

Ja, man ska ju inte klaga. Men... Trevligt med värme absolut. Särskilt för de som har semester. Och för de som gillar typ 30 grader i skuggan. Jag är nu inte riktigt en sådan kille. Visst är det trevligt om jag får sitta under en parasoll och får ha obegränsad tillgång till kall dryck och svalkande bad. Då funkar det. Men om jag behöver göra något som involverar rörelse blir det bökigare. Det krävs inte mycket ansträngning för att svetten ska börja rinna. Cykla till jobbet utan att bli svettig är mer eller mindre omöjligt oavsett hur lite kläder jag har eller hur långsamt jag än cyklar. Och det spelar ingen roll att det liksom är luktfritt och helt normalt, det känns liksom inget fräscht ändå.

Sen har vi det här med träning i värme. Dels ställer det hela andra krav på vätsketillförseln och dels blir det f-n så mycket jobbigare. I alla fall initialt. Visst kan även jag anpassa kroppen efter värmen och bli mer van, men det blir ju onekligen en viss chock av att förra veckan köra i regn och 15 grader och några dagar senare i 30+ grader och sol. Men med lite acklimatisering blir det i alla fall något lättare. Oavsett vad svettas jag dock mängder, tappar vätska, salter och mineraler och krampar betydligt lättare. Så av Frankfurt i 32 grader eller Vansbro i 10 grader föredrar jag nog faktiskt det sistnämnda (om vi bortser från regnet).

Sol
Sen har vi ju det här med eftersvettningar... För att få schemat att gå ihop försöker jag ofta lägga löppass på 1h eller mindre på lunchen. Problemet med det när det är så här pass varmt är ju bara att min kropp rinner i upp till en timme efter ett hårt pass i värme. Spelar liksom ingen roll om jag duschar iskallt eller försöker något annat trick. Svetten rinner, kläderna blir genomblöta och jag kan inte göra något åt det. Mindre roligt när det kundbesök eller något sånt; då är det bara att behålla kavajen på och hoppas på att det inte syns allt för mycket på skjortan på framsidan. I-landsproblem förvisso, men ändå...

*

Inför Västerås har jag inga som helst förhoppningar annat än att göra en så hyfsad tid som möjligt. Konkurrensen är lite hårdare än i Duathlon-RM och här måste jag ju simma också. Just nu ser det dock ut som om att det inte kommer att bli så hiskeligt varmt och då temperaturen sjunker lite till helgen kommer det förmodligen inte heller vara risk för att simningen blir våtdräktsfri (vilket den blir om vattentempen är över 22 grader). Banan ser platt och snabb ut, sedan återstår väl att se om den är kort eller lång. Jag hoppas i alla fall på att kunna simma på under 30 minuter, cykla på (max) 1:05 och springa på runt 40 minuter. Så 2:20 med växlingar säger vi väl då.

Thursday, July 3, 2014

Nya tävlingar i schemat

Så här några dagar efter Vansbro kan jag konstatera att benen faktiskt tagit lite mer stryk än vad de gjorde på Fuerteventura. Beror förmodligen till viss del på kylan och yttre förutsättningar i helgen. Har kört några återhämtningspass och lite lugn simning. I går var det dags för första hårda passet: 8x6 minuter/tempointervaller för att få upp lite fart inför SM/RM på olympisk distans i Västerås. Efter knappt 3 intervaller exploderade bakdäcket (tub) och jag blev stående vid Flatenbadet, drygt 8 km hemifrån. Taxi...

Idag innan lunch körde jag 6 st supertusingar (400+300+200+100) i ungefär 3:30-fart i snitt. Skitjobbigt rent ut sagt. Men förmodligen nödvändigt för att få upp lite fart i kroppen. För att kunna göra något vettigt i Västerås måste jag väl springa nedåt 40. Och gärna snabbare förstås. I kväll blir det OW-simning. Förhoppningsvis med SPIF om jag hinner till Nacka i tid.

Farleden simma-springa - klart lagom.
Men det jag skulle nämna var ju tävlingarna. Amfibiemannen hade jag ju en "förköpsbiljett" till, men vågade aldrig anmäla mig med tanke på att den skulle hamna mitt i semestern och allt. Nu hittade jag istället Farleden - ett kortare swimrun i Arkösund den 27/7. Lagom anmälningsavgift, lagom långt (bara 3 veckor innan Kalmar ju), en hel del anmälda och dessutom något så ovanligt som ett solo-swimrun. Fick dessutom med mig Carl som sällskap.

Men den stora saken är ju givetvis nästa års Ironman! Hade ju länge funderat på Nice som går helgen efter midsommar. Dock med den invändningen att det egentligen är alldeles för tidigt för oss att starta semestern då. Det skulle alltså få bli en lång-weekend i Nice snarare. Inte för att familjen skulle ha något emot det, men helst skulle de nog egentligen vilja spendera en längre sammanhängande period där. Eftersom jag har tankar på PBP (eller Norseman om jag skulle ha tur i lotteriet) som går i augusti nästa år skulle det ju vara bra med en tidig IM. Efter diskussion med Carl och familjen föll därför valet på IM Austria i Klagenfurt! Snabb, vacker och simning i en varm sjö. Vad mer kan man begära? Kl 15 i måndags öppnade anmälan och kl 15:15 fick jag mitt bekräftelsemail. Så nu vet jag vad jag ska göra om ett år.

Starten IM Austria - ser ju så där IM-maffigt ut. Hoppas nu bara att de inte får för sig att köra vågstart.