Randonnépremiär! [RR]

Det är ju sånt här PBP nästa år och som jag tidigare skrivit har jag väl inte helt (eller egentligen inte alls) givit upp tanken på att köra det. Pga. fransmännens totala oförmåga att uttrycka sig förståeligt på engelska, eller tydligt på franska för den delen, råder det för närvarande vissa oklarheter om vad som krävs för kvalificering. Klart är i alla fall att det krävs en full brevet-serie samma år som PBP, dvs. 2015. Förra tillfället kördes dock ett slags förkval året innan, något som stressade upp alla svenska randonneurer till max, och som sen visade sig inte ha någon betydelse. Förkvalet 2010, som skulle ge förtur vid anmälan, grundade sig på antalet körda mil. I år kan det vara körda mil, längsta distans, eller kanske något annat som gäller. Som vanligt är det förmodligen enklast att fråga sin lokale shaman för att få ett säkert svar.

Det har i alla fall bildats en ny klubb i Stockholm för långcyklare, Randonneur Stockholm, med ett gediget utbud av breveter (starter i Barkarby, Täby och Södertälje). Och som långtcyklare boende i Stockholm är den väl ett givet alternativ (medlemsavgiften på 100 kr per år känns överkomlig). Redan den 4:e januari i år kördes årets första brevet; en 20-milare från Barkarby. Och givetvis var jag med.

Fina cyklar på pendeln till Barkarby

Normalt sett brukar årets första brevet, oavsett om den går i januari, mars eller april, innebära mer eller mindre misär. Det hör liksom till. Men till slut blev det faktiskt inte alls så mycket misär. Visst var det blött och visst gjorde axeln ont emellanåt, men bortsett från det var det en relativt normal lång runda. Nu var det förvisso ett bra tag sedan jag cyklade 20 mil. Tror till och med att det är så illa att VR och IM Frankfurt var förra årets längsta rundor. Knappt att jag borde få kalla mig långcyklare.

Nåväl efter att ha tagit mig upp okristligt tidigt och åkt pendeltåg befann jag mig på Good Morning Hotel i Barkarby tillsammans med nästan 50 andra gubbar (och 2 tjejer) som alla tyckte att det var en bra idé att pallra sig upp tidigt en lördag i januari för att cykla. Jag är ganska övertygad om att det måste vara något slags deltagarrekord för en januaribrevet i Sverige. Förmodligen en kombination av det milda vädret och reklamen på HappyMTB. Misstänker att det var ganska många debutanter också eftersom många av frågorna och diskussionerna rörde utrustning, "hur fungerar det med stämpling", "vad händer om...", "vad har du med dig?" etc. I det sammanhanget kände jag mig grymt rutinerad och mitt enda velande hade väl bestått i det klassiska dubbat eller odubbat som brukar vara en vanlig fundering på premiärbreveterna.

Som tur var (eller rutinerat nog) hade jag valt odubbat och lättrullat, CX med skärmar, regnjacka och sadelväska med det allra nödvändigaste i reparationsväg. 20 mil är inte så långt och väderleksprognosen hade inte direkt lovat några episkt svårt förhållanden. Det enda onödiga jag fick med mig var ett extra batteri till lampan, men det kan jag leva med.

En mack i Södertälje, en kanske inte helt vanlig syn i början av januari.

Glad och skitig - som vanligt alltså.

Strax efter 8 förkunnade Johan Mölleborn att det var dags att dra och så sakteliga började ormen att rulla iväg. Bara för att sen köra fel i första korsningen. Eller fel var det väl egentligen inte, misstänker snarare att det var något vägbygge som Barkarby-gubbarna tyckte att vi skulle undvika. Det fanns för övrigt inga vägnoter till sträckningen ännu utan bara ett GPS-spår. Men korta varvet medsols runt Mälaren hittar nog de flesta på ett eller annat sätt.

Någonstans inne i Stockholm (typ Västerbron eller så) började det regna på riktigt och därefter började klungan sträckas ut mer och mer. Jag kände mig hyfsat sprättig i benen och planen var att få rundan överstökad så fort som möjligt. Såg därför till att hålla mig i täten och vara med och rulla i hyfsat tempo. Strax var i framme i Södertälje och främre gruppen bestod väl nu av ca 15 man. Efter snabb stämpling, vattenpåfyllning i luftskåp och utvridning av genomblöta handskar drog vi vidare igen.

Mellan Södertälje och Strängnäs fortsatte det att vara rejält blött. Tempot var ojämnt och rejält uppskruvat i vissa förningar (speciellt när en viss Örebrocyklist var uppe och drog; han höjde alltid hastigheten med typ 5 km/h varje gång han kom upp, inte helt populärt) och vid några gånger hängde jag lite på snöret, men bet ihop tryckte på. Stoppet i Strängnäs var välbehövligt och jag unnade mig en Snickers och Cola. Vi var nu fortfarande samma gäng som lämnat Södertälje tillsammans, även om många nu började bli ganska möra. Allt var verkligen genomsurt nu och att stanna för att käka pizza eller något, och sedan starta om igen, kändes inte alls lockande. Jag såg att 3 grabbar stack ganska fort och bestämde mig för att dra även jag, dock helt solo nu.

En helt normal randonneur-bild. Snygga gubbar i reflexvästar som trycker koffein och korv på en godtycklig mack...

Och äntligen fick jag min Super Randonneur-medalj (dvs. 200, 300, 400 och 600km under samma år) av Bengt.
Dock hade fransmännen tydligen ett överflöd av medaljer märkta 2011 som de ville bli av med.

Efter någon mil på den übertråkiga 55:an var jag ikapp grabbarna och låg nu längst fram. En av gubbarna hade jag kört om tidigare och det var nu jag, den ryckande Örebrocyklisten och en Johan som låg i täten. Och det blev jag som fick göra jobbet i princip hela vägen till Bålsta och sista kontrollen; Örebro saknade tyvärr helt förmåga att köra i ett jämt tempo (synd för honom själv att han inte hade några vägnoter, för han hade nog kunna bränna på själv i ganska bra fart) och Johan hängde på snöret helt vägen och tog inte en meters förning. Strax innan Bålsta kom en cyklist från gruppetton ikapp och precis när vi rullade in på Shell i Bålsta kom resten.

Sju man starka drog vi iväg och betade av den sista biten. Vi skippade skylspurtarna och delade broderlig på förningarna. Med ca milen kvar var det dags att sätta på lamporna och sen gick det väl i ärlighetens namn inte så fort eftersom det mest handlade om cykelbanekörning. Strax efter halv fyra ramlade vi in på Lilla Barkarby för slutstämpling. Totaltid på 7:39 och en rulltid på strax under 7 timmar är inte alls illa pinkat för att vara en 20-milare i januari. En öl, en pendel hem, en lång dusch och resten är historia.

Tour de Ötzi randonné 2014 - HappyMTB.org

En film som jag är med i. Filmat av crewet från HappyMTB. Inte riktigt Rapha, men ändå....