Deklarationsfan

00:30

Färdigdeklarerad för i år. Inte f-n hittade jag några avdrag som passade. Försökte fuska lite med resorna till jobbet men kom inte upp över 7000-kronorsgränsen. Letade efter något annat att fuska med... men hittade inget som inte var allt för uppenbart. För första gången på 8 år blir det restskatt. Kul!

...sedan kan man fråga sig varför jag måste fylla i en N1-blankett med bara nollor.

Idag lyssnar jag på "Farewell/Goodbye" med M83. Fransmännen kan ju om dom vill! Det enda som slår M83 i shoegazing-väg är gamla hederliga Ride från början på 90-talet.

Valborg

Idag är det Valborgsmässoafton. Hade det varit för 10 år sedan (egentligen 5 år senaste gången) hade man vid det här laget dansat på borden på godtycklig nation i Uppsala, med slipsen runt huvudet eller något liknande.

Idag är jag äldre. Valborg har tillbringats med snickeri och besök i Kungens Kurva för att inhandla färg och skor till dottern. Som kronan på verket ska jag nu deklarera och jobba lite (samtidigt som jag sitter och svär över streetracing-gänget på Magelungsvägen utanför huset). Ska det vara så här eller var det bättre förr?

Idag lyssnar jag på "First Gear" med The Rapture.

: My my my Mustang Ford :
Ah, does it feel alright now?
Ah, doesn it look good too?

Äntligen hemma

Det blir kort idag. Jobbade sent och lyckades få iväg leveransen innan jag slutade. Nu är det bara två rapporter kvar att leverera innan 1:a maj... som om man inte hade annat att göra i helgen.

Idag lyssnar jag på "Dirty Epic" av Underworld. Utan att säga för mycket kan jag avslöja att dom finns med på min lista. Mer om denna kommer snart.

I morgon hämtar jag en släpvagn kl 8 på morgonen. Tyvärr tänkte jag inte på att United spelar borta mot Everton kl 13.45. Vi får se om jag hinner med det live, annars blir det inspelning. 4 omgångar kvar, det är viktigt nu.

Än håller jag mitt löfte...

...om en bloggpost om dagen. Dagen som, som vanligt, gått i stressens tecken. Renoveringen flyter än så länge på i avsedd takt, även om det, som vanligt, blivit hiskeligt mycket dyrare än jag tänkt mig. Men snyggt blir det. Eftersom en långhelg stundar hoppas jag att få mycket gjort. Skrot skall slängas, virke skall handlas, vattenburen golvvärme skall läggas och blir det någon tid över ska jag börja gräva ut för plattläggningen. Och så måste jag jobba lite också.

Mitt stora dilemma för dagen är om jag ska lägga 21x120 eller 28x120 råplan. Risken med 21:an är att det riskerar att bli knöligt med höjden för slangen på vissa ställen. Med 28:an blir det inga sådana problem, men å andra sidan bygger man mycket mer på höjden på så sätt. Det finns iofs 23x120 på Woody, men det är 3 kr dyrare pre lpm än på Byggmax. Men sedan ska man BLA BLA BLA.

Ledsen att tråka ut er (om det nu är någon som läser). I dag lyssnar jag på "Pets" av Porno for Pyros:

Children are innocent
A teenager's fucked up in the head
Adults are even more fucked up
And elderlies are like children

Will there be another race
To come along and take over for us?
Maybe martians could do
Better than we've done
: We'll make great pets! :

My friend says we're like the dinosaurs
Only we are doing ourselves in
Much faster than they
Ever did
: We'll make great pets! :

För övrigt får jag fortfarande gåshud av den sista minuten av "All My Friends".

Fulla karaokefinnar

Det finns tydligen någon som tycker att jag skall blogga mer. Jag lovar att anstränga mig lite mer… kanske skippa frukosten eller eftermiddagsfikat till förmån för en postning. Eller kanske inte skriva så jäkla långa och ambitiösa inlägg, en del personer formligen vräker ur sig poster på 2-3 meningar styck. Men det är nog egentligen inte riktigt min stil. Men jag lovar att bättra mig och snitta 5 inlägg i veckan i fortsättningen.

Titeln på denna post syftar till helgens aktiviteter som tillbringades på Östersjön med fru, två galna vänner och en mängd packade och karaokesjungande finnar. I Helsingfors fick vi dessutom uppleva McDonalds och en vacker och poliseskorterad parad på scouternas dag. Bara en sån sak!

Finnar verkar gilla karaoke. Finnar verkar gilla sina vemodiga och långsamma tango-dansbandslåtar till taffliga arrangemang. Finska språket är totalt obegripligt. När jag ser texten framför mig på karaokeskärmen slås jag av två tankar. För det första går det verkligen att sjunga med om du hinner läsa tecknen, inga uttalsproblem eller krångliga sch-ljud där. För det andra funderar jag över varför varje strof i en finsk består av i snitt 2.5 ord? Innehåller varje ord en stor mängd information, som t.ex. muikooluuorää som betyder ”kille under 20 som iförd ett par extremt fula solglasögon (inomhus) kan sjunga en hel låt exakt en halvton under den korrekta melodin”. Eller är det så att varje ord är så långt att det helt enkelt inte går att få plats med fler?

En annan sak jag undrar över är varför en grupp med 30 tokfulla finska 18-åringar blir mer uppspelta av att höra en av ovan nämnda tango-dansbandslåtar än att höra någon av dagens radiodängor? Frågorna är många (fler än dessa) och svaren är få. Förmodligen måste man vara finne för att fatta.

Och till sist: missade ni CL-semin igår får ni skylla er själva. Sagolik avslutning på en match som måste vara godis för varje person som har minsta fotbollsintresse.

Rushmore

Det är fortfarande för mycket att göra. Det är dessutom sent och dags för nattsömn.

Frugan är på krogen, jag har diskat, jobbat, lagt dottern och tittat på Rushmore av Wes Anderson. Filmen (och framförallt Bill Murry) var helt jäkla fantastiskt. Jag mår så bra och blir så glad av sådana filmer. Jag måste nog skriva mer om Rushmore senare.

Idag har jag för övrigt inte lyssnat på något alls eftersom jag plockat bort stereon ifrån det rummer jag håller på att renovera. Måste fixa ett alternativ innan jag blir galen.

Dagens nonsens

Idag...

• skriver jag en tråkig case-rapport till kursen (och har väldigt svårt att koncentrera mig),
• funderar jag på om jag borde hyra en spikpistol till läggningen av den vattenburna golvvärmen,
• lyssnar jag på "Original Pirate Material" av The Streets,
• kommer jag på att Tracey Thorn förmodligen är en av 80-90-talets bästa sångerskor,
• ler jag fortfarande fånigt när jag tänker på ManU-Roma,
• har jag egentligen inte alls tid att skriva detta.

7-1!!!

Ronaldo är bäst i världen just nu och ikväll var Carrick inte långt efter. Vilken makalös uppvisning! One-touch-spelet inför 2-0 var bland det läckraste jag sett på länge. 3 engelska lag (inget talar för att Liverpool ska missa) i semifinal i Champions League, vem kunde tro det på 80-talet?

I övrigt är det lite segt med bloggandet just nu. Renoveringen av tv- och sovrum går på högfart och det är rörigt i största allmänhet. Jag tar igen det snart.

Sten och avsaknad av fredagsångest

Är det någon fredag på året som man borde känna ågest över så är det väl idag. Men vanligtvis brukar jag inte drabbas av fredagsångest och inte ens idag, långfredagen, har jag kännt något minsta sting av bitterhet. Ja, förutom min ständigt närvarande grundbitterhet då. Men det är inget nytt.

Vi packade ihop familjen igår och gav oss upp till verksorten där svärföräldrarna bor. Vi har hunnit med middag med svärföräldrar-föräldrar samt ett besök på den lokala konstrundan (som tydligen alla ska ha nu för tiden, varje ort med någon självrespekt har en konstrunda och en fastival). Ömsom vin och mycket vatten.

Påskens stora lycka hittills var i alla fall att den 68 sidor tjocka stenkatalogen från Flisby anlända i torsdags. Sten och grus är snyggt och coolt. När jag läser katalogen fantiserar jag om alla möjliga projekt för trädgården. Det ska bli så snyggt, minimalistiskt och lättskött. Dessutom är stenprojekt i trädgården manliga! Man bär tungt, arbetar med tuffa verktyg och svetten bildar små rännilar över ens stendammiga kropp. Förra året blev det en mur och i år hoppas jag på en gång och en uteplats.

Glad påsk!

De hittills 15 viktigaste skivorna i mitt liv (plats 9-8)

9: Global Communication - 76 14 (1994)

Under 1994 var ambient house stort, Dr Alex Paterson var kung och mängder nya musikstilar såg dagens ljus. 1991 träffades Tom Middleton och Mark Pritchard. De har gjort musik i många former och under många namn, varav kanske Link, Jedi Knights och just Global Communcation är de mest kända. Det som är mest imponerande med Tom och Mark är på vilket sätt de faktiskt behärskar de många stilarna de sysslar med, oavsett om det rör sig om progressive house, jungle eller ambient.

När det gäller framgångar och uppmärksamhet är det ”76 14” som är störst. Albumet kan kanske i vissa delar klassificeras som ambient house, men framförallt är det ambient. De 10 låtarna (namngivna efter sin längd) flyter långsamt och vackert fram. Harmonier och melodier ligger i perfekt synkronisering. Teman flyter in och ut i en låt och återkommer i förändrad form i en annan låt. Det är oerhört vackert och meditativt och har en superb balans mellan skönhet och den mer mörka sidan av genren; något som genomsyras av allt som Tom och Mark är involverade i.

”76 14” anses av många vara det viktigaste albumet i genren under 90-talet och i mitt tycke har det inte senare kommit något album som ens varit närheten av att vara så pass fulländat som detta.

8: Oasis - (What's The Story) Morning Glory? (1995)

Det finns mycket att säga om bröderna Liam och Noel och deras Oasis. Något man kan vara relativt säker på är att de inte lämnat någon oberörd. Beatles-influenserna kanske var lite för tydliga och Liams dryghet skrämde bort många. Oasis var ytterligare ett i raden av brittiska band som blivit enormt hypade innan första plattan ens var såld. ”Definitely Maybe” kom ut 1994 och gjorde i princip ingen besviken. Ett år senare var det dags för det svåra andra albumet.

Själv hade jag hittat till Oasis genom hypen. Brittisk musik upptog en stor del av mitt liv vid den här tiden och Oasis var bara ett naturligt steg. ”(What's The Story) Morning Glory?” är faktiskt ett av de första album som jag verkligen väntat på. Dagen det släpptes hängde jag på låset till Skivörat och var förmodligen en av de första i Uppsala som fick tag på det. Efter en första genomlyssning konstaterade jag att det inte bara levde upp till de högt ställda förväntningarna, de överträffade dem med råga. Eftersom det finns mängder av hyllningar till skivan och varje låt är noggrant dissekerad tänker jag inte göra det här. Jag nöjer mig med att konstatera att ”(What's The Story) Morning Glory?” är det näst bästa rockalbumet under 90-talet och att ”Champange Supernova” slår det mesta.

Helgen...

Helgen är slut och det är måndag, förvisso en kortvecka med påsk och allt, men ändå. Kort sammanfattning:

Fredag (tillhör fövisso inte helgen) var en skitdag. Fick nobben inför slutintervjun på konsultbolaget, svårplacerad, lite spretig i kompetensen, inte tillräckligt erfaren för profilen jag var intresserad av. "Kanske en Young Professional-plats skulle vara av intresse?". Skulle inte tro det. Men dom kanske har rätt... jag är fast i att konsulta i försvarsfrågor. Men hur jävla länge ska jag behöva sota för att lagt några år av mitt liv åt en officerskarriär och inte gått rakt in i konsultkarriären som 24-åring?

Eftermiddagen ägnades åt att bli inbokad på möten och småjobb som omintetgjorde mina planer på att vara ledig nästa vecka (läs denna). En mängd jobbiga val och alternativ angående framtida uppdrag dök även upp. Krånglig dag i största allmänhet.

På lördagen hände det inte så mycket. Började tv- och gästrum. När man känner sig lite frustrerad är en kofot ett utmärkt verktyg att arbeta med. Parmiddag hos hårdrockarn och Hanna på kvällen. Mycket trevligt. Jag hann snegla lite på ManU-Blackburn också. Grymt imponerande andra halvlek av United. Christiano Ronaldo måste vara årets spelare i PL (världen?) och det finns för närvarande inget som tyder på att Abramovitj FC (vinstmål i 92:a minuten mot Watford!) ska komma ikapp. Låt oss minnas -99 igen; Glory Glory.

Söndagen ägnades åt mer demolering. Det är märkligt hur mycket virke (med spik i) det blir när man river, trots att området man påverkar inte ser så stort ut. Det är skönt att komma igång med projektet, även om det är lite läskigt att riva; point-of-no-return har passerats. Vår dotter har för övrigt kommit in i en trots och mardrömsperiod på samma gång. Bra kombination som gör läggnings- och återläggningsproceduren lätt och smidig.

Idag lyssnar jag på "Take Your Time" med Spiritualized... lysande.