Efter försöket att komma i asfaltsform inför Barcelona Marathon har jag faktiskt sprungit en del trail. Till en början med på de kortare passen med Staffan och därefter några längre pass. Det finns ändå ett rejält mått frihetskänsla i att inte jaga km-tider eller intervaller och att bara komma in i ett flow i terrängen och tjata med en kompis eller lyssna på en bok eller podcast om man är ensam. Och eftersom det är trail behöver man inte ha någon som helst ångest över att stanna till, gå i backar eller över att km-tiderna ibland tickar iväg över 6 minuter. Kanske inte löpning som direkt fixar en sub-3-mara, men som i alla fall i längden förhoppningsvis gör mig till en bättre löpare. Åtminstone en mer uthållig löpare. Läs ultra...
Och helt plötsligt kände jag att mitt Sörmlandsledsprojekt fått sig en nytändning. Det blev några etapper till med Valencia, dock inga blogginlägg och i samma takt som tonåren kom vandrande ökade intresset för helt andra saker än att vandra med pappa. Så då får jag väl göra det själv istället. I den mån det nu är logistiskt möjligt. Men är det någon gång som det passar att fokusera på trail så är det väl nu. Inga tävlingar på asfalt så långt ögat når. En möjlig tävlingen som jag ser i närtid är UltraTri och då blir det ju verkligen en hel del traillöpning det handlar om.
Första försöket - etapp 4 och lite mer än halva etapp 5
Det började i alla fall med att jag fick ett ryck och fick för mig att springa från Tyresta till Västerhaninge. Jag skissade upp en rutt till klockan (det går att springa vilse på leden), mutade Anna till att lämna mig i Tyresta och sen hämta mig i Västerhaninge drygt 2 timmar senare (hon fick fika och promenad med en kompis i Tyresta på köpet). Jag njöt av fint väder och bra podcast i lurarna. Rutten skarvades på en en extra runda i början och ett tidigare avslut, inte hela etapp 5 alltså, för att kunna avsluta i Västerhaninge. Totalt knappt 24 km och rejäl mersmak. Inga större fadäser annat än att mitt ena skosnöre hakade fast i en gren och slets av.
Andra försöket - etapp 1, etapp 2 och etapp 3 från Björkhagen till Tyresta
Staffans idé från början och jag hakade givetvis på. Till start fick vi även med oss Linda och Jon, en arbetskollega till Staffan. Tidig start från Björkhagen en småkylig men fantastiskt vacker morgon. Sen var det mer eller mindre löppropaganda. Vädret var alldeles lagom, benen pigga och sällskapet riktigt bra. För några år sedan sprang jag stora delar av de här etapperna under Sörmlands Ultra Marathon - sträckningen genom Tyresta var dock helt ny för mig. Bortsett från att Linda och Jon var väldigt trötta på slutet så var själva löpningen i princip problemfri för min del. Det som dock hände var att mina fötter tog rejält med med stryk, vilket känns ganska märkligt eftersom jag aldrig haft problem med de skorna förut. Vi pratar alltså 2 skinnflådda hälar, rejäl blåsa under höger fot och skavsår på ovansidan på 5 tår. Fattar inte riktigt vad det kom ifrån. Kaffet och Colan i Tyresta smakade himmelskt och min älskade fru skjutsade oss hem.
Nästa försök
Förmodligen ger jag mig på avstickaren etapp 6:1 från Huddinge, ansluter etapp 6 till Paradiset och tar sedan den delen av etapp 5 som jag lämnade under första löpningen. Då kan jag avsluta i Handen eller Västerhaninge och hoppa på pendeln hem. 29 km kanske till helgen?
 |
| Fika! |
