Borås Triathlon 2019 [RR]

Tja, de här regelbundna inläggen som jag snackade om tidigare verkar det bli si och så med. Men rapporterna från mina tävlingar ska jag försöka med i alla fall. Vet trots allt att det är en del som har lite nöje av att läsa dem.

Det som var tänkt som en familjehelg i Borås utmynnade i slutänden med att jag fick åka ner själv då både Anna och Valencia blivit sjuka. Och swimrun-sprinten på söndagen blev det tyvärr inget med då jag inte lyckades hitta någon stand-in till Valencia med så kort varsel. Den stora oron inför tävlingen var som vanligt vädret. Temperaturen i Öresjö hade inte imponerat och väderprognosen hade länge lovat strax över tvåsiffrigt i lufttemperatur och en del regn på det. Tyvärr stämde prognosen på pricken för en gångs skull och vattentemperaturen ska vi inte prata om. Speakern och Colting orerade lite om frånlandsvindar, att temperaturen i andra sidan sjön minsann var nästan 18 grader men att det här i alla fall var 14 grader, etc. Problemet var nu bara temperaturen omöjligen kan ha varit 14 grader (såvida inte någon stod och kissade precis bredvid termometern) och enligt reglementet ska man även ta hänsyn till lufttemperaturen (som var 11-12 grader på morgonen). Så simningen skulle egentligen ha varit inställd. Punkt. Sen råder det lite delade meningar om huruvida detta var en tävling sanktionerad av Svenska Triathlonförbundet eller inte. Tävlingen finns med på förbundets hemsida och det var krav på licens i tävlingsklass (och licenskravet är ju huvudsakligen för att försäkringar ska gälla). Men… det fanns inga domare på plats och inte någon representant från förbundet alls vad jag (och andra) kunde se. Och som sagt var, om reglementet följdes till punkt och pricka skulle det inte varit någon simning.

Glad innan i alla fall

Men nu är väl Jonas inte den som ställer in en simning annat än om det skulle finnas isflak på banan. Och visst, att simma i 11-12-gradigt vatten är inte alls speciellt roligt, men det går ju. Jag är lite kluven. Simningen är inte min starkaste gren, men å andra sidan är det ju faktiskt ett delmoment i triathlon. Och med tanke på att simningen ställts in eller förkortats i mina senaste två fulldistanser och då är del liksom inte på riktigt ändå. Så simningen ska väl vara med egentligen. Och ska man nu simma i riktigt kallt vatten är det väl under sådana förhållanden som rådde i Borås; inga vågor och relativt nära till land hela vägen. Jag såg i alla fall till att doppa mig och få in lite vatten i dräkten precis innan start. Sen bar det av. Strax under 300 startande sprang tveksamt ner i vattnet till ljudet av Coltings megafon.

SIMNING - 34:41 (plats 79 av 111)
Alltså, varför ska det vara så jäkla komplicerat det här med simning? Först var jag lite nöjd med att tiden var bättre än förra gången jag var i Borås, sen var jag missnöjd över att inse att folk som simmar betydligt snabbare än i poolen (typ 20s/100m) var före mig upp ur vattnet, sen lugnade jag mig lite igen när jag såg att andra klubbkompisar som jag simmar jämt med också kom upp samtidigt som jag. För att sen bli missnöjd med att 79 av 111 inte är speciellt bra och att jag aldrig kan få vara nöjd med en simning.

Jag och Peter gör alltid så roliga saker ihop!

I Borås var det en sådan där dag när jag instinktivt var missnöjd redan på väg upp ur vattnet. Inte för att jag visst hur det hade gått. Men känslan var liksom som om jag hade simmat i sirap, som om att jag hade sicksackat mig fram mot bojarna och som om att det aldrig kändes snabbt under något varv. Det var kallt och under mina första 300-400 m kämpade jag för att inte komma in i någon hyperventilering pga. kylan. Det har ju hänt förut. 14 grader (som det t.ex. var i Cannes) är ändå helt hanterbart, men varje grad därunder gör det faktiskt ganska jäkligt. 11-12 grader är mitt (heta) tips. Bålen klarade av det mesta, men de delar som led var fötter och framför allt händer. När jag sprang upp för att ge mig ut på andra simvarvet kände jag knappt mina fötter. Och det blev väl inte direkt bättre under andra varvet. Överlag dock en ganska lugn simning med få närkontakter men med vad som kändes som en tveksam navigering. Glad när det var över.

Ett litet orosmoment under simningen var dock att min mage var rörig. Den mullrade och jag ville nog egentligen släppa lite väder men vågade inte riktigt. Tänkte inte mer på det.

T1 – 7:03 (plats 86 av 111)
Tja, vad säger man. Långsammare än så där gick det väl knappast att vara. Och tiden beror inte på att det var långt att springa. Hade bestämt mig innan för att ta på mig Fusion-jackan, ett par strumpor och handskar. Men först var jag tvungen att få av mig våtdräkten och det var inte det lättaste. Huvudsakligen pga. att jag hade lätta krampkänningar i många muskler och pga. att mina händer inte fungerade ordentligt. Till slut var jag tvungen att sätta mig ner för att kunna trä av mig det sista benet på dräkten. Det blev väl inte direkt bättre av att det kändes som om alla andra i växlingsområdet var snabbare än jag. Sen gav jag mig på Fusion-jackan. Den är tight och lätt att få på sig när man är helt torr. Som blöt och med icke fungerande händer blev de väldigt svårt. Och att dra upp dragkedjan var initialt helt omöjligt. Jag försökte några gånger innan jag gav upp. Satte istället på hjälm och nummerlapp och lyckades på något märkligt sätt att faktiskt få till dragkedjan efter det. Strumporna var utrullade men jag vågade mig inte på att försöka sätta på dem utan bestämde mig för att ta dem i T2 istället. Började fippla lite med handskarna men insåg snabbt att det var lönlöst och stoppade in dem innanför jackan istället i någon vag förhoppning om att kanske ta på dem senare. Vid det här laget kändes det som om växlingsområdet var tomt och jag var sist av alla i hela världen. Sprang inte ut med ett leende på läpparna.

Skrev nog i sociala medier att T1 hade tagit nästa 10 minuter, och det bror på att jag inte tryckte på LAP förrän det att jag hoppade på cykeln (lång löpning från BIKE OUT innan mount line) medan tiden växlingen egentligen mättes från det att man lämnade växlingsområdet. Ironiskt nog beskriver jag min växling förra gången jag var i Borås som en ”total katastrof”. Den gick på 2:18…

Oj vad glad och lycklig jag är efter den fantastiska växlingen.

CYKLING – 2:50:08 (plats 43 av 111)
När jag äntligen var på väg ut på cykling kände jag mig faktiskt ganska omotiverad. Benen svarade inte ordentligt och det kändes inte kul. Hoppades på att det skulle bli bättre när jag fick upp värmen lite och kom igång bättre. Första backen gick väl ändå hyfsat och jag kunde ligga på i ett hyfsat flyt och fick dessutom upp värmen. Sen kom jag på hur illa jag tycker om banan egentligen. Eller kanske rättare sagt hur pass jobbig den är. Den är liksom kontinuerligt upp eller ner och väldigt svårt att få ett flyt i. Egentligen finns det vara ett parti om typ 6-7 km där det går att lägga ner huvudet och borra jämna watt.

Jag kände igen mig i alla fall och trampade på utan någon egentlig geist. Tänkte mig att jag i alla fall borde komma ikapp någon från klubben i alla fall, men icke. Typ 5 km innan vändningen kom helt plötsligt Peter och cyklar om mig. Fattar ingenting eftersom han är en betydligt bättre simmare än jag. Han verkar pigg och drar iväg, medan jag fortsätter i mitt tempo. Strax efter vändningen kommer jag ikapp igenom och drar ifrån. Innan vändningen har jag även sett (i motsatt riktning alltså) Natalie, Kristian och Adam T. Men det borde ju liksom vara fler. Strax efter det att jag passerat Peter kommer även ikapp Robban. Växlar några ord och drar sedan iväg. Noterar nu att jag faktiskt kommer ikapp och drar om ganska många cyklister som faktiskt försöker gå med men som inte klarar av det. Får nog lite extra styrka av att jag känner mig stark och kommer in en bra period.

Sen händer det som alltid händer när jag tävlar i kallt väder. Jag blir jättekissnödig. Tänker mig först att det kanske går att hålla sig men inser ganska snabbt att det inte kommer att hålla. Har dock bara 2 flaskor med mig och ingen med vatten så jag får vänta. Vid 77 km kommer dock en vätskestation och jag kan få tag på en flaska vatten; känns alltid bättre att kunna skölja av sig lite efteråt. Det duggade förvisso lite, men inte så mycket att man blev blöt. Löste problemet i kommande nedförsbacken och var sen tvungen att stoppa flaskan innanför tröjan eftersom jag hade fullt i flaskställen. Jag tryckte på sista biten nedför mot växlingen.

T2 – 1:42 (plats 40 av 111)
Snäppet bättre växling. Valde att springa med cykelskorna på eftersom det var en ganska lång löpning på grus för att komma till växlingsområdet. Väl där funderar jag på det här med strumporna, tills det att jag inser att de är blöta och bestämmer mig för att pröva att springa utan (i mina nya On Cloudflash som jag aldrig testat att springa utan strumpor i… dumt val). Beger mig ut på löpningen med ett par ben som trots allt känns hyfsat pigga.

LÖPNING – 1:34:34 (plats 35 av 111)
Ungefär 300 meter in på löpningen påminde magen mig om att den existerade. Typ akut. Allt det där som uppenbarligen tagit det lite lugnt när jag låg i tempoställning var nu fullt aktivt. Jag bet ihop (knep ihop?) fram till den första vätskekontrollen som kom efter ca 2 km. Skrek efter en toalett men fick till svar att det inte fanns någon. Efter det började jag febrilt leta efter öppningar i skogen men hittade inte någon direkt. Efter ca 4 km irrade jag i ren desperation in på campingen för att försöka hitta en toalett. Utan lycka. Hittade dock en buske som verkade lovande och förberedda mig för att äntligen få… men insåg tyvärr att det liksom var ganska mitt på campingen och att det fanns folk i närheten. Så bara att dra upp dragkedjan och ta sig vidare.

Fortsätt smila inför kameran du, jag tänker i alla fall springa.

Vid nästa vätskekontroll fanns det inte heller någon toalett och en av de stackars volontärerna som jag frågade (ganska högljutt) förslog lite försynt ”skogen?”. Som tur var kom jag strax in på stigpartiet på banan och jag kunde hyfsat snart hitta ett ställe att lösa mina problem på. När jag sitter där och tycker att livet är skit (bokstavligt talat) så ser jag dessutom Peter springa förbi. Skulle tro att jag rent stoppmässigt tappade 3-4 minuter med de två avstickarna. Men på något sätt lyckades jag ändå springa 5 km i 4:15-tempo med akut nödighet. Inte helt illa ändå.

Några kg lättare kan jag sen ta upp jakten igen. Den enda TT:aren jag sett ute på löparbanan är dock Peter som passerade mig när jag var ute i skogen. Tänker att han sin vana trogen förmodligen har gått ut för hårt och att jag ska kunna passera honom på sista varvet. Jag kommer in i en lunk och kan mata på i ett bra och jämt tempo. Passerar personer som jag redan passerat 2 gånger tidigare och som nog undrade vad jag höll på med. När jag kommer in för andra varvningen ser jag Peter stå framåtböjd precis vid växlingsområdet. ”What?” ropar jag. ”Kramp” ropar Peter. Sen såg jag inte honom något mer. Under sista varvet tappar jag några sekunder men håller ihop hyfsat med jämna varv (33:28 på skitvarvet, 30:20 samt 30:46).

Den enda missen med löparbanan i Borås är att det i princip inte finns någonstans där du har möjlighet att se dina konkurrenter. Alltså inget ställe med mötande löpare. Jag misströstade lite under sista varvet när jag inte såg en enda rygg på någon TT:are. Det fanns liksom några som jag ändå räknade med att jag borde slå. Sprang till slut hyfsat nöjd in under målportalen och kramades lite med Colting.

Ut på sista varvet

Totalt 5:08:06 – 4:e plats i 45-49, 35:e plats totalt (ca 270 som tog sig i mål)
I mål stod Natalie och var nöjd med sig själv, och klart hon skulle vara det när hon gått i mål som bästa dam i hela tävlingen (och med prispengarna gick hon i slutänden plus på tävlingen). Jag var inte helt nöjd med min insats men blev i slutänden lite mer nöjd när det visade sig att cyklat om både Marcus och Philip utan att märka det och höll dem bakom mig på löpningen. Lyckades i och med det knipa en 4:e plats i TT:s klubbmästerskap efter Gustav, Claes och Adam. Misslyckades alltså med målet att nå pallen i AG och med att ta löpningen under 1:30. Det sistnämnda fixar jag i IM 70.3 Elsinore istället.

Blodiga skor. Blir nog strumpor nästa gång...

Update från verkligheten

Säsongens första block av tävlingar är avklarade. Borås, Uppsala, Linköping och Elsinore. Ömsom vin och ömsom vatten... ingen superprestation men absolut inga bottennapp heller. Och Elsinore måste nog räknas som en ganska vass tävling. Är dock lika fascinerad över att det som snart 46-åring faktiskt går att bli bättre och slå PB:n. Men det är väl det som jag älskar med triathlon, speciellt på längre distanser. Rapporten från Borås är klar och kommer upp under kvällen. Uppsala och Linköping inom kort. Rapportskrivandet är väl den svåraste delen av mitt tävlande just nu.

Nu är det nog färdigtävlat på ett tag. Nästa planerade tävling är inte förrän avslutningen av Svenska Triathloncupen i Malmö den 4:e augusti. Syftet med den är mest att få till en totalplacering i cupen och ta en kvalplats till Sprint-EM som går i Malmö nästa år. Borde inte vara några större problem eftersom Sverige som värdnation har 25 platser per AG till mästerskapet. Inte för att jag har så mycket där att göra rent placeringsmässigt, men det är ju alltid kul att vara med på lite större evenemang.

Annars går jag nu in i ett ganska tungt block rent träningsmässigt. Många timmar blir det, speciellt i sadeln, under den närmsta månaden. Icon Extreme Triathlon är givetvis målet. Vi kommer att semestra på Teneriffa och planen är väl att samla så många höjdmeter som möjligt under den tiden (läs Teide). Och kanske sola och bada lite emellan varven.