15 dagar senare - om en rehab

Operationen verkar ju ha varit lyckad i alla fall. Mitt stora orosmoment var snarare hur pass lång rehab det skulle bli efteråt. Den gode Friel har väl trots allt vid något tillfälle nämnt något om att den viktigaste tiden innan en IM är träningen man gör ca 10-12 veckor innan. Och jag opererade mig just 10 veckor innan IM Klagenfurt.

Nu känns det dock som om rehaben har gått över all förväntan. Jag berättade ju tidigare att jag kunde börja köra igång med den ordinerade rehaben redan dagen efter operation och att jag inte hade några problem med att jobba efter en dag hemma. På söndagen, alltså 5 dagar efter operationen så vågade jag mig på att i lugn och sakta mak cykla in till stan för en lång brunch. Och till min stora glädje gick det ju alldeles utmärkt. Aldrig har 12 km (2x6) cykling i 18 km/h känts så tillfredsställande (om det inte handlat om att klättra Sa Calobra eller något sånt).

Årets första riktiga landsvägstur i Sverige för mig. Bry er inte om den där skäggiga killen till vänster.

Av bara farten började jag cykla till jobbet efter det, 14 km och lite snabbare helt plötsligt. På onsdagen, 8 dagar efter operationen, vågade jag mig på mitt första löppass. Knapp 4 km som trots allt kändes väldigt lätta. Lite stelt i knät, men inte mer än så. Dagen efter ökade jag till 5 km som jag sprang med Valencia och fredagen sen blev det hela 7 km i ett 4:38 min/km-tempo.

Det lustiga var att jag faktiskt sprang 15-20 sekunder snabbare per km med samma upplevda ansträngning som innan operationen. Det kan givetvis bero på något så enkelt som att jag faktiskt vilat, men det kan ju också vara så att mitt löpsteg blivit bättre av att jag fått upp rörligheten i knät och att jag vågar slappna av i löpningen. Inga bakslag och ingen extra svullnad i knät. På fredagen testade jag också att köra ett rehabprogram på Power Plate hos Hälsopartners. En klart ovan men inte helt oäven upplevelse. Programmet på 20 minuter gjorde mig i alla fall rejält svettig trots de relativt enkla övningarna och det kändes i alla fall som om vibrationerna gav en extra dimension. Den rehaben kommer jag att fortsätta med då den känns ganska styrkeuppbyggande också. För det är ganska tydligt att jag förlorat en del styrka och balans i högerbenet under tiden som knät varit kasst.

Om man har cyklat i över tre timmar utan frukost är det okej att ta en kaffe och en croissant efteråt. Faktiskt!

Sen blev det cykling för hela slanten. Det var ju långhelg och vädret började bli lite roligt. För mig blev det 8 timmars cykel på 3 dagar som gick ifrån lugnt, lugnt med några intensiva inslag till temporunda med långa fartpartier. Kanske lite övermodigt, men allting kändes ju så pass bra. På måndagen kontaktade jag coach KJ och meddelade att jag nu ville köra på för fullt och strax därefter landade ett schema ner i inkorgen. Äntligen!

Ett inlägg delat av Mattias K (@mattiaskrantz) Apr 27, 2017 kl. 8:39 PDT

2:a maj körde jag igång igen med ett härligt 2x45@z3-pass på cykeln. Efter 3 dagar av underbar utomhus-cykling satte dock livet lite käppar i hjulen. Det fick bli ett förkortat sent trainer-pass istället. I går (onsdag) var det dags för en riktigt utmaning (för knät i alla fall) med KJ:s hårda intervaller: 15 min uppvärmning i Z2, 10x(500m @ z2 + 500m @ z4) och 15 min nedjogg i Z2. Och det gick ju klart över förväntan. Visst var jag lite stel i knät efteråt och lite stel i benen, men jag har ju faktiskt också hållit upp i några veckor så det skulle ju vara konstigt om det inte kändes lite. Det är ju trots allt 5 km i hög fart och 16 km sammanlagt.

Så nu kör vi på! Planen är att köra Hallsta Triathlon (olympisk) om drygt 3 veckor, Borås Triathlon (halv IM) om 5 veckor, Vätternrundan om 6 veckor och IM Austria om 8. Kommer ju att gå som en dans. Hoppas jag.