Slutet på en lång sommar nalkas...

Förra säsongen blev ju lite lång med första ”riktiga” tävlingen på Fuerteventura i april och den sista på Mallorca i oktober. Jag var absolut motiverad hela vägen men det var svårt att hålla uppe en vettig formtopp. Jag var som bäst i slutet av juni och lyckades inte riktigt upprätthålla det under semester och till Kalmar. Och att sedan göra något vettigt på Mallorca var tydligen inte att tänka på.

Dit ska jag!

Den här säsongen blev lite annorlunda. A-tävlingen Klagenfurt gick ju redan veckan efter midsommar och efter det fanns det liksom inte någon riktig plan eller något mål att sikta mot. Visst låg det några småsaker i schemat, men inte särskilt mycket alls. Men saken är ju att det går en herrans massa roliga tävlingar i Sverige på sommaren och helt plötsligt hade jag möjlighet att beta av ett gäng sådana som man normalt sett inte vill köra om huvudmålet är Kalmar i mitten av augusti. Mitt anmälningsfinger gick varmt och helt plötsligt var det tävlingar varje helg (väl synkat och avvägt med semester- och resschemat). Så för att sätta resandet och tävlandet i lite perspektiv:

• 3/5 Aix-en-Provance (Frankrike) – IM 70.3Pays d’Aix
• 9/5 Stockholm – Kungsholmen Runt (halvmara)
• 17/5 Stockholm – Lida CX (71km cykel på stig/grus)
• 30/5 Lyrestad – Göta Kanal 11.3 (HIM)
• 13/6 Uppsala – Uppsala Triathlon (sprint)
• 28/6 Klagenfurt (Österrike) – IM Austria
• 5/7 Umeå – Umeå Triathlon (sprint)
• 12/7 Hofors – Hofors Swimrun (Swimrun 26k+3k)
• 19/7 Västerås – Västerås Triathlon (Olympisk)
• 31/7 Forsbacka – Forsbackarännet (simning 21km)
• 2/8 Malmö – Malmö Triathlon (Olympisk)
• 9/8 Ånga – Ångaloppet (Swimrun 20k+2k)
• 15/8 Sälen – Cykelvasan 90 (MTB 95 km)
• 23/8 Stockholm – Stockholm Triathlon (olympisk)
• 29/8 Tjörn – Tjörn Triathlon 11.3 (HIM)
• 5/9 Ö-vik – Höga kusten Trail (43km terränglöpning)
• 13/9 Stockholm – Stockholm Halvmarathon (halvmara)

Höga Kusten Trail ligger lite i farozonen; jag vill väldigt gärna köra, men samtidigt vill jag inte riskera några längre problem höger knä och hälsena som varit lite bråkiga. 43 km och alla höjdmeter man får genom att springa upp och ner för ett berg på stigar har ju en tendens att slita lite. Sthlm Halvmarathon är som farthållare på 1:50 eller 1:55 så det kommer att bli en väldigt lugn resa i sammanhanget.

Inte alls i ordning - och så ska ju Frankrike och Österrike med också.

Och även om kroppen nu börjar känns lite sliten och även om det ska bli skönt med någon månads lugn så kan jag inte komma ifrån att det varit en fantastiskt rolig sommar. Jag har inte alltid känt mig laddad dagarna innan, men när jag väl står på startlinjen och när jag väl kör blir jag bara mer och mer övertygad om att det här är det absolut roligaste som går att göra.

Tjörn ska bli intressant. Simformen är okej, cykelformen är nog faktiskt betydligt bättre än jag trott. Löpformen är det stora frågetecknet. Mina två senaste olympiska distanser har inte varit mycket att hänga i julgranen med tempon runt 4:15 min/km. Hälsena, knä och brist på fartpass gör inte underverk för löpformen. Dock tror jag inte att det kommer att spela lika mycket roll när det rör sig om en längre distans och ett långsammare måltempo. Håller jag hela vägen så ska jag definitivt under de där 5 timmarna på riktigt. Hmm, har jag inte sagt det tidigare?

Sälen, Rörbäcksnäs och några cykelvasor

Eftersom triathlon-bloggosfären under de närmsta dagarna kommer att flöda över av rapporter från Kalmar kommer här ett litet avsteg i form av lite bilder och text från nordvästra Dalarna och lite text om några MTB-lopp.

När det förra året blev klart att Klagenfurt och Österrike skulle bli årets IM så var ju Kalmarhelgen "ledig" och det fanns alltså en chans att återvända till Sälen och Cykelvasan. Förra året var det lite mutter i familjeleden när det visade sig att Kalmar och CV krockade då vi alla tyckt att det var en väldigt trevlig vecka förra gången vi var där. Cykling, bad (Experium) och lopp för hela familjen typ. För egen del var kanske inte CV90 som något speciellt högprioriterat mål för säsongen, men dock kändes det ju alldeles utmärkt att göra något för "hela" familjen och speciellt tjejerna som ställer upp så mycket på mig. Vi hade i alla fall bokat in en hel vecka i Lindvallen och dagen efter Ångaloppet (och V:s simhoppsläger) åkte vi upp till Sälen.

Grusvägar utanför Lindvallen

King-of-the-hill-backen från Sälen upp till Lindvallen var lite tuff för V på slutet.

Vi kan väl börja med Rörbäcksnäs - kanske Sveriges bästa stigcykling? Vi var i alla fall där för 2 år sedan och lederna har ju inte direkt blivit sämre sen dess. Fantastiska singletracks som slingrar sig fram över torr tallmo, små stigar och slingriga grusvägar. Det finns leder för alla, det är i princip helt omöjligt att köra fel och det är, den regniga sommaren till trots, i princip helt torrt. Jag betade av Byrundan, Kalungapasset, Vallsjörundan samt leden över Hundfjället till Tandådalen. Alla lederna innehåller fantastiska partier, men bäst är nog den 32 km långa Vallsjörundan (bortsett från ett lite för stenigt parti efter Vallsjön där jag dessutom lyckades med en OTB). Gillar du stigcykling måste du masa dig dit; det går nog att köra lederna dag efter dag utan att tröttna.

Vallsjön - magisk singletrack på åsen ovanför sjön.

Välskyltade leder

Valencia ligger på

Fjällkossor på Hundfjället blockade vägen, men flyttade sedan vänligt på sig.

Tuff och stenig stig uppför Hundfjället

Note to self: landa in på handen i ett stenröse

Sen så blev det Cykelvasan 30 (egentligen 32 km) för mig och Valencia och CV45 för Anna på fredagen. Valencia hade satt upp som mål att komma in under 2 timmar (2:18 förra gången). Tyvärr vaknade inte hennes ben till liv förrän efter Eldris och vi nådde inte riktigt ända fram (2:05) trots pappas ständiga uppmaningar till att växla upp och trampa lite hårdare. Hon tyckte i alla fall att det var väldigt kul och var stolt över att köra loppet med "riktiga" pedaler (Eggbeaters) utan problem. Nästa gång vill hon köra 45 km med Anna. Och så Anna då som sin vana trogen krigade sig igenom 45 km med värkande armbågar, jävlar anamma och en kontinuerlig förbättring av sluttiden.

Nöjd Valencia!

Anna sminkad till tvättbjörn (det var dammigt)

Slutligen var det då dags för 5:e gången för mig med MTB i fäders spår. Hade egentligen inga förväntningar eller förhoppningar innan; trots att var det 2 år sen jag senast körde ett MTB-lopp och jag har egentligen inte tränat alls på att köra 3+ timmar med den intensitet som CV kräver. Kände dock att benen var hyfsat pigga dagarna innan loppet och när jag körde Oxberg-Mora med Valencia så tyckte jag nog ändå att det skulle bli ganska kul att köra den sträckan på max och såg faktiskt kvällen innan fram emot loppet. Hade dock inga resultat för att komma i tävlingsklassen och hade av Vasaloppet fått plats först i 5:e motionärsledet (startled 9) vilket jag tycket var lite väl långt bak. Betydde att det skulle finnas nästa 2000 cyklister ute i spåren framför mig. När jag rullade ner till starten och Berga By var det inte mer än några plusgrader i luften och dimman låg tät i dalen. Hade lite tur och fick en plats i andra ledet i startfållan. Sen var det bara att köra.

Jag höll igen lite i den första klättringen och släppte iväg några hetspellar från startgruppen. Efter Smågan började jag och ett par andra killar att samarbeta och jobba oss uppåt i fältet. Jag gjorde några riktiga monsterdragningar med pigga ben i omkörningsfil och med killarna på släp. Vi höll ihop fram till Evertsberg där jag tappade IK Trasten-killen i nedförsåkningen. Fram till Oxberg var jag lite mosig, men bet ihop och hittade 2 andra killar att köra de sista milen. Hade febrilt letat efter hjul att ligga på innan men inte hittat några som höll vettig fart. Under sista milen körde vi om otaliga cyklister från de första motionsleden och jag började lätt att ifrågasätta seedningen. Vid Eldris insåg jag en tid under 3:20 var möjlig. Dagens första krampkänning kom ca 800 m innan mål så förmodligen hade jag väl disponerat min krafter väl. Rullade slutligen i mål på 3:19:57 och plats 216 (av 9681 herrar i motionsklass). Riktigt nöjd med tiden och att mina ben kunde leverera.

Bra plats i fållan! Killen framför råkade dessutom ut för punktering innan starten ens gått...

Action i spåret strax efter Evertsberg

Dammig selfie efter målgång

Ska inte bli mer långrandig om själva loppet annat än att konstatera några saker. För det första var det faktiskt otroligt roligt! I vissa kretsar (typ Happy och sånt) är det ett måste att klaga på allt som har med CV att göra... Men ta det för var det är; ett otekniskt lopp på grusväg och stig på MTB. Lite som landsväg fast på MTB där bra ben premieras mer än bra teknik (vilket passar mig utmärkt). Sen är det bara att konstatera att det tyvärr händer en del olyckor och att det är alldeles för hetsigt i spåret på många ställen. Många gubbar med alldeles för fina cyklar som helt överskattar sin förmåga att köra utför och framförallt uppför. Stämningen blir ibland alldeles för hetsig och tonen för hätsk för att det ska vara trevligt. Där vinner triathlon-crowden med hästlängder; har aldrig varit med om någon som helst otrevlig stämning där. Men... om 2 år är nog familjen tillbaka igen.

Av placeringarna vid kontrollerna att döma har jag absolut disponerat loppet rätt.

Ångaloppet

Ca 20 km löpning och 2 km simning. Årets andra swimrun. Tanken/förhoppningen var ju att det skulle vara minst en sådan tävling till i år (läs Ö-till-ö), men så blev det ju tyvärr inte. Jag och Christian anmälde oss ganska tidigt till loppet så det har legat i kalendern länge. Nu kan jag väl inte påstå att jag kom till start i toppskick; tveksam löpträning senaste tiden med en ömmande hälsena och ett knä som gjort lite ont, samt en lätt inflammerad senskida i vänster handled efter den långa simningen förra veckan. Men sånt stoppar ju inte mig. Tävlingen såg ju rolig ut och vädret var lovande.

På något sätt hade vi hamnat i ett seedat startled (2), jag vet inte riktigt hur det gick till eftersom det var Christian som anmälde oss. Jag var dock lugn. Christian var lite mer stressad och trodde nog att det skulle gå sjukt snabbt och att han dessutom skulle vara betydligt mindre tränad än jag. Starten gick och vi sprang iväg.

Insjövarvet
Första löpningen var på nästan 7 km och bitvis genom ganska jobbig terräng. Stora delar gick dessutom på "singletrack" där det var väldigt svårt att springa om. Jag tycker dock att vi kom in i ett bra flyt och fart. Väl ute på grusväg ville jag nog springa på lite mer än vad Christian ville så det fick bli en kompromiss. Ganska fort upptäckte jag dock hur usel jag är på att springa i terrängen. Orken finns där, men samtidigt tar benen väldigt mycket stryk av min usla teknik; något som jag fick lida för senare i loppet. Första simningen var trång, men gick alldeles utmärkt. Inga problem med vattentemperaturen; det var ett helt korrekt val att köra utan våtdräkt (Christian fegade dock ur och körde med). Blev lite förvånad när jag upptäcker att det faktiskt finns bröstsimmare som startar i de främre startleden.

Efter ytterligare två simningar var det dags för varvningen i Ånga (vid start- och målområdet). Tycker nog att vi hanterade den delen av loppet väldigt bra. Det enda jag hade önskat var nog kanske ett lite högre tempo under den lättsprungna partierna. Enda fadäsen under den här delen var väl att jag i nedgången till den andra simningen halkade till och drog på mig kramp i vänster baksida lår. Klart irriterande.

In action under den första långa löpningen.

Havsvarvet
"Det kan väl inte vara så mycket terräng på de där små öarna", tänkte jag. Jo, det kunde det. Havsvarvet präglades av hala klippor, oländig terräng, korta löpningar och korta simningar (19 st, helt hopplöst att få till något flyt). Inte heller här var vattentemperaturen något problem. Initialt var det jag som satte tempot och höll farten i laget, men halvvägs ute på varvet fick jag en del problem. Det handlade främst om att mina ben började krampa rejält; framsida vad, baksida lår, insida lår, etc. Det vandrade runt lite. Det här ställde till med problem på de korta löpningarna och framför allt vid uppgångarna från vattnet. Jag fick vara väldigt försiktig så att jag inte trampade fel eller tog i på fel sätt, för då kom krampen obönhörligen. Här var det istället Christian som fick vänta på och dra mig. Mot slutet drog jag dock ifrån lite på simningarna och fick på så sätt några sekunders extra vila när jag kom upp ur vattnet.

När den sista simsträckan var klar tänkte jag att det nästan var slut, men det var det ju inte alls. 3.5 km ganska tuff löpning återstod. I början var det en ren pina och jag fick bita ihop rejält för att hålla Christians rygg med mina krampsmärtor. Mot slutet började det dock ordna upp sig och jag kunde faktiskt gå upp och dra under den sista km. Vi passerade ytterligare något lag på upploppet och kunde sedan springa i mål på 3:03:09 och en 55:a plats i herrklassen (av ca 200 startande lag) och typ plats 70 av alla (450 anmälde lag). Klart okej för ett par klåpare som faktiskt inte sysslar med detta särskilt mycket eller ofta.

Jag valde fel väg upp ur vattnet, Christian valde rätt

Slutligen
Betydligt roligare än vad jag trodde att det skulle vara, men också betydligt jobbigare. Jag kan konstatera att obanad terräng inte direkt är mitt expertområde. För att bli snabbare måste jag/vi bli betydligt mer tekniskt kunniga och även våga lite mer vid nedgångar i vattnet och vid nedförslöpningar. Samtidigt så inbillar jag mig att ju mer man satsar och står på, desto mer ökar även skaderisken. Tappar du fokus det minsta eller gör en liten felbedömning är det oerhört lätt att trampa snett eller ramla. Visst tappar jag och Christian lite på simningen också eftersom vi inte är några supersimmare, men mest handlar det nog om terränglöpningen och alla övergångar (land-vatten-land).

Jag simmade bra, men sprang som en klåpare (kändes det som i alla fall). Jonas Gustavsson tog några enormt bra foton (de som är med i denna post). Det var otroligt kul att träffa alla som man kände igen från tävlingar och träningar runt om i landet. Nästa år blir det nog inget Ångalopp, pga. andra planer (återkommer i bloggen om dessa), men nog kommer jag att återvända om jag får chansen. Tack Christian för draghjälp och gott sällskap. Det här får vi göra om!

En knapp km kvar - jag kände på mig att det skulle bli fotograferingsdags och valde därför att gå upp i täten.

Marathonsimning och cupavslutning i Malmö

Den här sommaren har ju präglats av mycket resande och många tävlingar. Mycket beroende på att årets A-tävling låg så pass tidigt som den gjorde och att det därefter blev utrymme att köra lite saker som kanske inte passar in om man ska köra t.ex. Kalmar. Men, lite intensivt har det nog blivit och jag känner lite småkrämpor i kroppen som förmodligen skulle må bra av lite vila. Kommande helger är det Ångaloppet, Cykelvasan, Stockholm Triathlon, Mörkö Triathlon el. CX i Västerås  el. Tjörn och Höga Kusten Trail. Och sen blir det vila. Förvisso drar ju CX-säsongen igång…

Forsbackarännet – 21 km simning
Innan loppet kändes detta verkligen som om det skulle vara ett rejält kliv ur bekvämlighetszonen. Men så här i efterhand var det nog faktiskt inte det. Visst spelade det in att vi hade ganska goda förutsättningar med mycket vatten (medströms) i ån och att det inte var en tävling, alltså ingen tävlingsfart och lite flytande och snack emellanåt. Men oavsett det så är det verkligen ändå en överraskning att det på intet sätt var orimligt att simma 21 km. Visst var det lite stelt i axlarna efteråt och så här någon vecka efter kan jag konstatera att jag har en lätt överansträngd vänsterhandled. Men bortsett från det ingenting! Och det känns ju någonstans ganska fantastiskt att jag ändå har kommit så pass långt med min simning, i alla fall distansmässigt. För 4 år sedan fick jag kramp efter 100 m i simbassängen, och nu crawlade jag större delen av 21 km.

Gummifolket intar Forsbacka Bruk

Lagom krispig efter 5 km simning

7 km - dags för dagens första fika

Tänker inte bli långrandig eller ”rapportig” runt detta lopp. Vill du läsa en rejält utförlig rapport så har Sara skrivit en här. Etapperna var i alla fall 7+5+3+3+3 km och ganska varierande. Ibland väldigt smalt och många träd, stenar och grenar att navigera runt. Ibland ganska öppet och förenat med den där känslan att man inte kommer någon vart. På informationsmötet kvällen innan blev jag mer eller mindre tvångsförflyttad till den ”snabba” startgruppen som startade kl 7, och det var väldigt bra då den gick i ett väldigt behagligt och lagom tempo. Startgrupp 2 och 1 hade blivit alldeles för långsamt. Vattentemperaturen pendlade mellan 17 och 18 grader och enda gången jag egentligen frös var på slutet när vi stundom låg alldeles för stilla i vattnet för att hålla ihop gruppen.

Lunchvila efter 12 km och lite pizza.

Ett av tre (!) fikabord som några familjer längst ån på eget bevåg fixat för oss simmare.

Jag och min boj in action.

Sista uppgången innan målgång

Arrangemanget i övrigt fungerade bra. Egentligen bara 2 saker att anmärka på. Dels så tycker jag att grupperna samlades ihop lite för tidigt. Eftersom det inte är någon tävling är det givetvis trevlig med gemensam målgång och det ska säkert fortsättas med. Men det var verkligen en rejäl skillnad på fart mellan de snabbaste och långsammaste vilket då gjorde att vi var några (som uppenbarligen var lite snabbare) som under de sista 2 km bara låg och flöt med strömmen, och då blev det snabbt kallt. Den andra saken att anmärka på är att det borde funnits en bajamaja eller liknande vid lunchstoppet. Att iförd våtdräkt gå och tigga toalettplats i divsere mer eller mindre äcklig industrilokaler kändes så där. Jag var inte ensam om att behöva en toalett heller. Men annars var det gott om mat och dricka, våra väskor fanns tillgängliga vid de längre stoppen och vid lunch kunde man till och med få sig en liten stärkande whiskey.

Så sammanfattningsvis; en riktigt trevlig dag och riktig naturupplevelse! Har du kört Vansbro eller en IM-simning ska du inte vara rädd att ta dig an denna utmaning. Riktigt häftigt att ha gjort och första gången som jag upplever simning som social. Nästa år vankas det andra utmaningar vid den här tidpunkten, men så fort jag får chansen kommer att göra den här simningen igen.

Som sagt var, en naturupplevelse av rang!

Målgångsbryggan

En klart speciell finishertröja.

Malmö Triathlon
Sista deltävlingen i cupen och ganska enkla förutsättningar; ta dig i mål för en 3:e plats i cupen och kom 10:a eller bättre för en 2:a plats. Vi åkte ner dagen innan och bodde hos Jesper och Anne som har en lägenhet precis vid växlingsområdet i Västra hamnen. Jag och Jesper passade på att köra ett varv på respektive moment dagen innan. Cykelbanan var lite knixig så det var bra att få känna på. Var dessutom lite orolig för hur simningen skulle kännas med tanke på fredagens äventyr, men det kändes glädjande nog förvånansvärt bra.

Tävlingsdagen bjöd på strålande väder. I princip vind- och vågstilla under simningen, runt 20 grader varmt och endast en lätt motvind på Limhamnsvägen under cyklingen. Simstarten skedde i vattnet och för att vara jag låg jag väldigt offensivt till; framför linan och långt till höger för att få snabbaste vägen till första bojen. Givetvis blev jag över- och omsimmad, men inte så farligt som jag trodde att det skulle vara. Sen gjorde jag nog en av mina bästa simningar någonsin. Jag navigerade klockrent, hittade fötter och höfter att ligga på, vågade trycka på lite och hade det kul hela vägen. Kom upp ur vattnet någonstans i mitten av fältet (drygt 80 startande i Masters). Tiden på 30:43 (med ca 100 m löpning) hade inte varit så mycket att hänga i granen om det nu inte hade varit för att simningen var minst 200 m för lång. Vad jag sett på Strava, Funbeat och andra ställen så har de som varit med mätt upp simsträckan från 1700 till 1850 meter. Och då ger det ju mig ett 1:45 min/100m-tempo vilket är ett rejält steg upp för mig.

Om cyklingen sedan säger jag ”nja”… hade inte någon superkräm i benen och kom aldrig riktigt in i något flow. 1:06:22 var dock tydligen 9:e bästa Masters-tid för dagen så helt uselt var det ju tydligen inte ändå. Fick dessutom mitt första straff, i triathlonsammanhang, någonsin. På sista varvet, vid en vändpunkt, så bromsar en kille i motionsklass (på en Biltemacykel, duh!) lite för hårt inför 180-graderssvängen, vinglar till och tar en konstig linje. Jag kommer bakom med betydligt större fart och måste då ta ytterkurva (vänstersväng) runt honom för att inte köra in i honom. Några sekunder därefter, precis när jag fått upp farten igen, kommer en motorcykel upp jämsides med mig med en domare som vrålar ”Nummer 312, stop-n-go-straff, omkörning på fel sida!”. Bara att stanna, klicka ur, sätta ner foten och sedan accelerera igen. Skitlarvigt tycker jag… Okej om det hade varit omkörning av någon annan i tävlingsklassen och om jag hade vunnit något på det. Men nu handlade det om att jag, för att undvika en olycka, körde om ett blåbär som inte kunde hantera sin cykel. Råkade dessutom ut för en annan herre i motionsklass som svängde fel i en rondell och kom in precis framför mig så att jag var tvungen att tvärnita.

Typiskt bra ställe att bo på: precis ovanför mål- och växlingsområdet.

Avslutade sen med en godkänd löpning, utan det där lilla extra; 40:59 på 9,6 km. Det sista klippet i steget fanns helt enkelt inte där, men jämt och fint gick det i övrigt och hälsenan kändes knappt något alls. Tog 3 placeringar (bland annat Anders G som kroknade lite på slutet) och tappade en ca 1k före mål och landande till slut på en 7:e plats i H40 på tiden 2:22:11.

I övrigt är det värt att notera att Jesper körde oerhört övertygande och gick in som totaletta i Masterklasserna på 2:09:XX. Andreas C tog en stabil 3:e plats i H40 och säkrade därmed sin första plats i cupen. Min T1:a var fullständigt bedrövlig och en total växlingstid (T1+T2) på 4:10 är väl så underkänt som det kan bli. Banan och arrangemanget i sin helt får med beröm godkänt. Tycker verkligen att alla 4:a cuptävlingar hållit väldigt hög klass i år!

Eftersom prisutdelning för totalcupen skulle ske som sista moment för dagen trodde jag att jag, men min 2:a plats i totalen, skulle få kliva upp på pallen, men icke. Endast segrarna kallades upp och jag fick stå där, lite snopen och lite snuvad på konfekten. Men jag får väl se till att vinna nästa gång i stället.

H40: Jesper överst på pallen och Andreas C 3:a

Här står jag och tror att jag ska få bestiga pallen...

Så här blev det i cupen till slut