Live Slow - Ride Hard: November 2014

Då blev det då äntligen av med en CX-dedicerad helg "on the road" tillsammans med dottern. Tyvärr blev det ju bara 4 dubbeltävlingar i CX-cupen i år. Vi körde en dag i Lida och under Alingsås-helgen var vi ju på Mallorca istället. Så nu blev det äntligen av med en resa till metropolerna Eksjö och Eskilstuna. Vi packade bilen med cyklar, hjälmar och tempodräkter och drog iväg ohemult tidigt på lördag morgon.

Eksjö
Efter drygt 3 timmar i bilen anlände vi i Eksjö. Första gången för mig där. Vi tog oss ut till det gamla regementsområdet och mötte upp familjen Rundström, Sen det vanliga med cykelmontering, nummerlappar och test av banan. Först ut var sedan Valencia i F11-14... Och hon är ju så sjukt minst. För CX-cupen gäller 2015 års licenstillhörighet, dvs. Valencia räknas då som F10:a i cupen (eftersom den går så sent), och redan där är hon ju mindre. Och det är ganska stor skillnad på en 14-årig tjej och min lilla dotter. Sen kanske hon egentligen ska ha dispens för att tävla i F11-14, men hittills är det ingen som har frågat. Nåväl, hon kommer ju sist, och hon vet ju i princip om det redan när hon startar. Men det är kul, lerigt och hon kämpar på med de små benen och sträcker oavsett armarna i luften när hon passerar mållinjen. Och jag är så stolt! Det tuffaste för V var väl att banan var ganska lång (3,2 km) och hon då blev ensam under ganska långa sträckor. Men inga som helst sura miner för det. You go girl!

Och jag då? Tja, efter det sedvanligt katastrofala starten gick det väl okej. Eftersom jag inte har några cup-poäng sen tidigare fick jag starta riktigt långt bak och hamnade då bakom i lite onödigt stor trängsel under första varvet. Sen flöt det väl på på ett helt okej sätt. Speciellt med tanke på att jag knappt tränat någon CX alls de senaste månaderna. Jag tog nog de placeringar som jag skulle och gjorde nog inte bort mig allt för mycket. Ett par tekniska missar höll på att kosta mig en placering på sista varvet men jag lyckades hålla undan på upploppet. En grässladdvurpa i 35 knyck hann jag med på första varvet också. Landade slutligen på en 31:a plats av 44 startande.

Men... det som ska framhållas är väl den fantastiska banan som Eksjö CK lagt! Proffsig och genomtänkt ut i minsta detalj. Vi snackar flyover (alltså bro som man springer upp för trappor på ena sidan och kör ner på andra), sandhinder med ditschaktad sand lagd på presenning, alla typer av underlag (gräs, lera, grus), perfekt avvägda chikaner och kurvor etc. Rolig och snabb som attan. Den i särklass bästa bana jag kört på i alla fall.

Efter cykeltvätt, dusch (i riktiga omklädningsrum med varmvatten i duscharna) och en pizza på den lokala krogen blev det färd till nästa metropol, Eskilstuna. Efter lite om och med fick vi lov att ställa in cyklarna på hotellets kontor och sen sov vi väldigt gott hela natten (trots att det tydligen åskade rejält och kom ett skyfall som dränkte hela söndagens tävlingsbana).

Den excellenta CX-banan i Eksjö

Team V&V taggade innan start

Ner för backen utan att tveka

Alla backar var inte cyklingsbara

Trångt upp på flyovern på första varvet (foto: Eva Hellström)

Stilstudie (foto: Eva Hellström)

Eskilstuna
Att det skulle bli lerigt, grisigt och tungt fattade vi direkt när vi kom på plats. Regnet hade gjort att det i princip inte fanns ett enda lättåkt parti på banan, allt var geggigt och på några ställen var arrangörerna tvungna att dra om banan eftersom det helt enkelt bildats djupa sjöar. Ironiskt nog var det nog partiet nere på sanden vid badplatsen som var mest lättkört på hela banan. Överlag var det en bra bana, kanske lite misshandlad av regnet och lite konstiga lösningar på vissa ställen. Det vägdes dock upp av ett ganska stort publikuppbåd.

Och tävlingen då? Ungefär som dagen innan. Valencia körde nog bättre än dagen innan, låg mer lite längre fram och hade faktiskt en kille i P11-14 bakom sig. Sen råder det ju inget tvivel om att det var en riktigt tung bana för en liten tjej på 25 kg med en 9 kg:s cykel. Det är ju ungefär som om jag skulle ha en 26 kg tung cykel... Hon var i alla fall lerig, trött och riktigt nöjd!

Jag hade ett trångt och stökigt första varv (fick starta i 8:e av 9 led...) men kunde sen få in lite flyt och kunde avsluta på en 42:a plats av 68 anmälda. Helt okej med mina mått mätt. Hade ett ganska avslaget sista varv eftersom jag varken hade någon före mig att jaga eller någon efter som var nära att komma ikapp.

Det är ju onekligen viss skillnad på tjejerna i klassen F11-14

Valencia på väg över mållinjen. Djupt koncentrerad

Mästarklubben CK CX

Lera. Överallt.

58 startande och rejält trångt (foto: Christer Dahlin)

Slalombacke och maxpuls. Brukar höra ihop. (foto: Christer Dahlin)

Slutligen
Vilken grym helg det här var och fasen vad kul det är med CX ändå. 45 minuter där alla känslor hinner kännas. Allt från startlinjens nervositet, till nära-döden-upplevelsen vid pulstoppen efter första minuten av loppet. Glädjen över att få in lite flyt under andra varvet och sorgen över att mer än hälften är kvar när du går ut på tredje varvet. Smärtan under fjärde varvet och tomheten efter målgången. Bestämde mig direkt efter loppet att dra ner till GBG om 2 veckor och köra SM och cup-avslutningen. Kommer att bli grymt.