Trenden är bruten! Det har inte hänt något sattyg värt namnet idag. Jag ser med stor förväntan fram emot morgondagen.
Vi var på spontan middagsbjudning (bara en sån sak) ikväll. Vår dotter och deras son är i samma ålder och leker mycket bra, bästa kompisar på dagis typ. Om man nu har sådana när man är 2 år och lite till?
Det blir i alla fall lite sent och barnen blir övertrötta. Under lite tumult över en leksaksbrandbil försöker sonen bita vår lilla tjej. Mamman blir skitsur och skäller ut sonen som gråter betydligt mer än vår lilla dotter gör (som mest ser förvirrad ut). Dom kramar om varandra innan vi går i alla fall.
I bilen under den korta vägen hem säger sedan vår dotter med gråten i halsen: "Adam tycker inte om mig någe mer, han bet mig", och börjar sedan snyfta lite tyst. Namnet är fingerat :-)
Det är ju så att man som förälder vill börja gråta... av många olika anledningar.
Idag lyssnar jag på Oasis bästa låt: "D'yer Wanna Be a Spaceman".
No comments:
Post a Comment