Grus och stig på Södertörn i mörker [CX]

I förra veckan körde jag ju en del av ett längre spår med grus och stig på Södertörn som jag hittade på Happy. Eftersom jag kortade ner den turen pga. akut kolhydratbrist tänkte jag mig köra resterande del av rundan idag. Till och början med hade jag tänkt köra och avsluta i Haninge eftersom vi skulle på middag hos ett par goda vänner. Den middagen blev dock tyvärr inställd pga. kraftig förkylning hos frugan, och därmed blev det start och stopp i Örby.

Hade uppskattat längden på spåret till knappt 7 mil och att det då skulle ta runt 3h att köra. Om jag då kom iväg vid 14 skulle jag bara behöva köra sista timmen i mörker... eftersom jag trodde att solen gav upp strax efter 16. Nu var jag klar vid 14.40, bara för att konstatera att det var punka på hojen (borde ha bytt däck för länge sedan, dom är slut och nu har jag fått 3:e punkan på lika många veckor), kom iväg vid 15 och konstaterade att solen gick ner redan 15:30

Ungefär så här långt såg jag med full ljus

Ensam cykel söker

Började med transport ut till Farstanäset och sedan in på den del av rundan som jag kört förut. Var dock pigg i benen och brände på ganska bra fram till Lännavägen och vidare över Gladö Kvarn. Partiet över till Tullinge var fortfarande lika blött och lerigt som förra gången. När jag kom till grustaget var det dags att sätta på ljuset. Det var dessutom riktigt dimmigt vid det här laget, men lite lite ljus kvar.

Sedan var det asfalttransport bort till Pålamalm och sedan in i skogen. Nu var det kolmörkt och bara jag och lampan ute i skogen. Ganska mäktigt faktiskt. Fram till Rosenhill var det relativt lättkört bortsett från ett parti vid Skoggsjön som nog var en del av en vandringsled (Sörmlandsleden?) samt ett stigparti kraftigt nedför med mycket sten och rötter. Med en MTB i dagsljus hade det nog gått... men inte med en CX i lampljus.

Notera de leriga bromshandtagen

Efter Rosenhill var dags för lite asfalt igen innan det blev mer grusväg. Vad jag nu började oroa mig för var att lampan indikerade att det var mindre än 50% batteri kvar. Hade ingen extralampa med mig och bli stående i skogen utan ljus var ju inte något som direkt lockade. Gick därför ner i lampstyrka och fick därmed betydligt mindre sikt framåt. Lite mer spännande alltså.

Sedan rullade det på med ömsom fina grusvägar, ömsom lite mindre roliga grusvägar (stora stenar), asfalt förbi Pålamalm igen och sedan in på ett mindre roligt parti av spåret - från grustaget vid Pålamalm bort till Kärrsjön. Misstänker att även detta var en del av en vandringsled, dels gick det över klipphällar och några spångar fanns också. På CX med neddragen lampa (+ att jag aldrig kört där förut) var det mindre kul. Borde nog testa det på MTB i dagsljus istället, då kan det nog vara riktigt kul.

En illustration av den naturliga fukten i luften

Nåväl, rätt som det var så var jag tillbaka i Ågesta och transporterade mig sedan vidare hem till Örby. 3:20 landande rulltiden på, knappt 7 mil och 135 i snittpuls. Medeltemperaturen enligt min Garmin var -0.3. Ett alldeles utmärkt pannbens- och distanspass alltså. Det gick dock långsammare än vad jag tänkt. Beror nog främst på att terrängen på en del ställen var betydligt lämpligare för MTB, samt att i princip hela rundan blev i mörker.

Dock en riktigt kick att köra snabbt på okända vägar, totalt ensam och med endast en lampa som sällskap. Ska testa att köra samma vända i dagsljus nästa gång. Kommer nog att bli en helt annorlunda upplevelse. Det svåraste att köra i lampljuset är nog att man inte uppfattar terrängen lite längre fram och runt omkring, och därmed inte märker kuperingar förrän man väl är i dem. Det blir problem framförallt med uppförsbackar om man inte hinner växla ned ordentligt.

När jag kom hem, ganska frusen (framförallt om tårna) hade frugan och dottern badat och duschat upp allt varmvatten - epic fail!

Det var som sagt var fuktigt ute.

Trasiga skoskydd vid 0-gradigt = stelfrusna tår.