Täby 40-milare

Så var det dags att testa på gränserna lite igen. Denna gång genom att cykla "Mälaren runt XL", ett 40 mil långt randonne-lopp (Brevet) runt just Mälaren (inte för att jag såg så mycket av Mälaren, men ändå).

Startade morgonen (natten) med att gå upp kl 3:30. Jag hade självklar gått och lagt mig tidigt, 23:30, och fått rejält med vila, 4h... Fick i mig en halvstadig frukost och tog mig sedan bilen upp till Täby. Vid klubbstugan mötte jag upp några nya och några obekanta ansikten. Träffade på Linus H från Funbeat och några som jag sett vid tidigare starter. Själv hade jag dagen till ära beslutat mig för att inviga min nya Funbeat-outfit. Cykeln hade jag preppat med sadelrörsväska och den stora sadelväskan för att få med mig energi och ett extra däck (mina nuvarande sjunger på sista versen och jag var lite osäker på hållbarheten). Det var lite kyligt i starten (kl 05:00), så det fick bli ben- och armvärmare, samt en vindjacka också.

Funbeat-outfiten - här efter 36 mil i Uppsala.

Note to self: vindjacka är inte bra, det borde du veta vid det här laget. Visst skyddar den mot vinden, men du blir å andra sidan helt blöt innanför. Vindväst med nätrygg är ett betydligt bättre alternativ. Och om du prompt ändå ska ha vindjacka, ta då inte av den vid ett stopp. Då blir du bara blöt och kall direkt. Ta av den under färd när du är varm så torkar du upp snabbare.

13 pers startade och vi drog iväg i ett ganska högt tempo. Första sträckan gick söderut, genom centrala Stockholm, via Bredäng, Kungens Kurva, Bornsjön, Södertälje och sedan Järna (67km). På Kungsholmen fick vi en del hejarop från folk som släntrade hem från krogen. I Södertälje blev vi påhejade av en man som körde runt nedcabbat, kl 5:45? Folk är bra konstiga.

Det gick som sagt var ganska fort ner till Järna. Men min puls låg bra och kroppen kändes fin. Stämplade, fyllde på med vatten och drog iväg. Efter Järna var vi 8 cyklister i täten. 3 grabbar från Ryska Posten (på fixed gear), jag, Linus, Niklas (Randonneur-räv?), Rickard (som jag kört lite tillsammans med under 20-milaren) och någon som jag inte uppfattade namnet på, men han körde på en cross så jag får väl kalla honom CX. Linus och Rickard ville köra lite lugnare så dom släppte ganska snart. Jag, Niklas och CX låg i klunga tillsammans med fixie-killarna ett tag, men det funkade inte så bra. På fixed verkar det bli mycket trycka på i uppförsbackarna, samtidigt som det inte går lika fort nedför. Med växlar och under lång distans gör man ju gärna ha det tvärtom.

Sträckan var i alla fall Järna-Nykvarn-Mariefred-Stallarholmen (52km). Vi började nu få en liten försmak av den stundande motvinden-from-hell. I Stallarholmen blev det en snabb macka, muffins, cola och kaffe. Sedan började helvetet!

Fram till Strängnäs gick det bra. Jag, Niklas och CX körde jämt med Ryska Posten (nu endast 2 st eftersom en av dem hade lite problem med ett knä). Niklas var tvungen att stanna 2 gånger för att justera bakskärmen (ja, på en randonneur-cykel är det tillåtet med en sådan). Andra stoppet kom oanmält, så tyvärr lyckades vi tappa honom. CX bestämde sig för att vänta in honom, medan jag körde på med Ryska Posten. Dåligt val!

Vinden var nu rakt emot oss, rejält byig och vi åkte mestadels på öppna fält. Ryska postens tempon passade mig inte alls och efter någon mil fick jag släppa. Sedan var det jag mot vinden. Gjorde ett riktigt rookie-misstag och försökte hålla tempot uppe… det höll inte länge. I Torshälla kom Niklas och CX ikapp mig och jag anslöt. Jag var rejält krokig men försökte ändå håll ut. Trots min seghet var Niklas och CX fast beslutna om få med mig till Köping. Efter Kungsör sprack det dock. Hammaren slog till med kraft.

Ryska Posten trampar på.

Ganska otrevligt faktiskt. Totalt orkeslös i benen samtidigt som jag fick kämpa för att hålla upp ögonen. Trots att det bara var någon mil kvar till Köping ville jag helst bara slänga cykeln i diket och lägga av. Precis när jag trodde att jag återfått lite kraft för att hänga på till Köping (och lunchen) så bestämde det vänstra låret sig för att krampa. Niklas och CX försvann mot fjärran och jag tog det lugnt. Efter en stund kom Ryska Posten ikapp mig (de hade lagat en punka) och jag hängde på. Det var nog tur att de kom, annars hade jag nog övervägt att lägga mig i diket och ta en tupplur. Vi körde tillsammans till Köping. Tyvärr tappade jag mina vägnoter precis i sista svängen innan Köping och när jag plockat upp pappret så var grabbarna borta. I Köping fanns det mängder av öppna pizzerior, men jag hittade inte någon med några cyklar utanför. Hittade ett lämpligt hak, tog en stämpel och beställde en stor kebabtallrik. Helvetessträckan Stallarholmen-Strängnäs-Kungsör-Köping (96km) var äntligen slut.

Efter en lång lunch och några koppar kaffe i Köping bestämde jag mig för att rulla ut. Jag kände mig piggare, himlen var blå, solen varm och vinden var i ryggen! Jag var nu helt solo, men det är inget som jag har några större problem med (om det nu inte blåser allt för mycket motvind). Det var i alla fall helt underbart att börja rulla i medvinden. Jag låg kontinuerligt i 35-40 km/h utan någon större ansträngning. Efter Strömsholm gjorde jag väl dagens enda större felnavigering; missade en vänstersväng men kom på det ganska fort och kunde korrigera utan att behöva köra tillbaka, ett par km extra.

En vacker väg i Uppland

I Västerås kom Ryska Posten och Linus ikapp. Dom hade nog tagit en ännu längre lunch, men kunnat köra ännu lite snabbare i medvinden. Vi rullade vidare tillsammans till Enköping. Strax innan Enköping kom en äldre herre ikapp och hälsade glatt. Det visade sig vara Gunnar Ohlanders från Järvsö. Han hade tagit ”husbilen” ner till Täby för att köra loppet, men tydligen försovit sig och startat en timme senare än oss andra… och var nu ikapp efter att ha kört solo i motvinden. Mina ben har uppenbarligen lite kvar att lära. Han ska tydligen köra RAAM – Race Across America – 480 mil på 12 dagar. Helt galet… Efter att ha avverkat Köping-Strömsholm-Västerås-Irsta-Enköping (75km) i ett riktigt raskt tempo stannade vid Statoil i Enköping för stämpel och proviantering.

Gunnar drog iväg ganska snabbt i ett tappert försöka att hinna ikapp Niklas och CX, tror inte att det dock lyckades. Ryska Posten gick på McD för en burgare och jag och Linus drog iväg. Linus kände sig lite seg och jag pinnade ganska snart iväg själv. Enköping-Örsundsbro-Balingsta-Uppsala (52km) blev i slutändan en ganska odramatisk men oerhört vacker sträcka. Enda minuset var väl att den fantastiska medvinden nu börjat mojna. I Uppsala unnade jag mig en dricka, en Snickers och att ta av mig skorna (fötterna var ganska svullna vid det här laget). Satt mig sedan i solen och slappade lite.

Ryska Posten och Linus hämtar dom sista krafterna i Uppsala

Ca 15min efter mig kom Linus in och kort därefter Ryska Posten. Jag var på gång att åka och bestämde mig för att köra även sista delen solo. För att inte falla ihop på slutet koncentrerade jag mig stenhårt på att gå kolungt uppför, rulla nedför och trampa på platten. Det funkade riktigt bra och jag kunde faktiskt öka tempot under sista milen. Efter Uppsala-Lunda-Markim-Lindholmen-Vallentuna-Täby (68km) rullade jag in på Shellmacken i Täby för slutstämpling kl 21:47. Tidsmålet för dagen var att slippa sätta på lamporna på cykeln och det var väl ganska precis att jag klarade det. Shell fick stå till tjänst med en korv med mos och cola för att fira min triumf.

Koncentrerad randonneur!

Rulltiden (dvs. tiden på sadeln) landade på 13h57min och rullsnittet blev 29,5 km/h. Totaltiden 16h47min, alltså 2h50min slapptid under vägen. Uppskattningsvis körde jag nog ca 18 av 41 milen solo. Cykeldatorn visade på 411km och den ”officiella” sträcken enligt noterna var 410km, alltså inte mycket till felnavigering. Niklas och CX hade tydligen stämplat in vid 20-snåret, Gunnar en timme senare och jag som 4:e man. Ryska Posten kom ca 20 minuter efter mig och Linus ca 40 minuter. Bra jobbat alla!

Vad kan jag då lära mig av detta? Tja, att det lugnare när man är solo i motvinden? Tror också att jag dricker för lite. Jag borde (som vanligt) ha druckit mer under tidigare delen av loppet och jag borde nog ha börjat att preppa en flaska med Resorb redan från början. Runekakor fick jag i mig hyfsat kontinuerligt, men den stora anledningen till dippen innan Köping var nog just vätskan.

Något annat jag lärt mig är att Sverige är fantastiskt vackert! Det fina med randonne-cykligen är att den tar dig ut på vägar som du aldrig annars skulle få se; smala, slingriga och fina asfaltvägar över stora fält, genom idylliska små byar och genom trollska skogar. När det är medvind och blå himmel och alldels tyst, bortsett från fåglarna som sjunger och dina däck som spelar mot asfalten, då är det fullständigt underbart att cykla! Sammanfattningsvis: en bra dag på cykeln.