Örby 1.6-milare

Dagen till ära beslutade sig min dotter Valencia (6 år) för att inleda sin bana som randonneur och smaka på de lite längre distanserna. Dagens sträcka Örby-Gamla Stan-Örby, bestod bland annat av den erkänt hårda Johanneshovsvägsbacken, den långa utmanande Götgatan och de fantastiska vyerna från Årstabron. Valencia hade utrustat sin Randonneurcykel (Tiger 16" BMX) väl, med ringklocka, ekerutsmyckningar och en rosa cykelkorg. Mamma och pappa följde med som moraliskt stöd och vägvisare. Vädret var underbart och allt borgade för en episk cykeldag.

V samlar kraft inför den kommande utmaningen

De första kilometrarna flöt på väl och Valencia kände sig pigg i benen. Snart kom den första riktiga utmaningen för dagen: Johanneshovsvägsbacken. V hade bara kört denna backe en gång tidigare och då hade den knäckt henne. Nu var det dags för revansch. Med full koll på pulsen och ett par pigga ben sprätte hon iväg. Halvvägs uppför backen körde hon om några vuxna som gick eftersom backen hade besegrat dem; något som självklart gav henne nya krafter. Efter ett tag insåg hon att hon faktiskt skulle klara det. Stolt fortsatte hon vidare i rask takt.

Vid Gullmarsplan var det tänkt att ett stopp skulle ske, men V kände att det bara skulle sinka. Bättre att fortsätta  direkt. Götgatan var spännande och utmanande, men med mamma framför och pappa bakom kände sig V säker. Ingen av de resterande backarna innan lunchstoppet skulle knäcka henne. Allt bara flöt och rätt som det var, var hon framme vid Lilla Nygatan och dagens lunchstopp.

(Lunchstoppet bestod av barnsadel på mammas cykel ut till Djurgården, där picknic inmundigades, folk studerades och nationaldagen firades)

Impad pappa

Åter i Gamla Stan var det dags att ge sig av på dagens andra etapp. Denna gång via Horsgatan, Årstabron, Årstafältet och Örby. Benen var pigga igen och tempot högt. Efter att ha avverkat en krånglig vänstersväng på Hornsgatan var klungan snart ute på Årstabron. Vyn var vacker men höjden lite läskig. Sedan gick allt som en dans fram till Årstafältet. Nu började Valencia känna av de första tecknen av rejäl utmattning och tempot sjönk något. Efter Huddingevägen slog hammaren till och benen tog slut. Som tur var hade huvuddomaren beslutat sig för att sträckan skull kortas något, pga. hettan, och avslutas vid dagis istället för Örby. V uppbådade sina sista krafter och cyklade stolt in på uppfarten till dagis. 16km avverkade på ett mycket förtjänstfullt sätt! Efter en segerfärd i barnsadeln hem och middag på altanen somnade Valencia gott i sin säng.

(Pappa och mamma är sjukt imponerande av dottern. Särskilt pappa.)