Västerås Triathlon – SM/RM olympisk distans [RR]

Ett lite sent inlägg kanske... Skyller på semester och allt sånt.

En rygg som fortfarande krånglade, en inflammerad hälsena och 3 veckor sen IM Austria. Och så tävlingar de två helgerna som gått sen dess. Det hade onekligen inte varit allt för strukturerat med träning sen Österrike, ingen rejäl återhämtning (helt och hållet mitt eget fel förvisso) och dessutom ingen som helst löpträning. Kanske inte helt optimalt eller smart, men också ett resultat av en alldeles för kort tävlingssäsong i Sverige och en stark önskan efter att få tävla. För även om det är riktigt kul att träna är ju tävlingarna som är roligast. I alla fall nu för tiden.

Västerås åkte in i tävlingskalendern ganska tidigt; dels för att jag körde där förra året, dels för att det är RM/SM på olympisk distans och dels för att jag faktiskt också fick in tävlingen i semesterschemat. Jag testade foten med lätt löpning några km kvällen innan tävling och konstaterade att den nog skulle hålla. Det fanns en vag plan om att förbättra tiden (2:22) och planeringen (18:e) från förra året. Det ena gick inte men väl det andra. Tävlingsdagen var riktigt blåsig med en vind som både gav rejäla vågor på Mälaren och en humörsänkande motvind på cyklingen. Temperaturen i vattnet sades vara 17,8 grader, något som lät kallt men i själva verket inte alls ställde till med några problem.

SWIM
Först en vända i Mälaren på 500 m runt två bojar, en "austrailian exit" och sen ner i hamnbassängen för drygt 1000 m uppströms i Svartån. Jag tycker att jag simmade bra, men jämfört med många andra i min klass gör jag ju givetvis inte alls det. Första delen av simningen var riktigt stökig och svårnavigerad då vågorna gjorde att vi drev ur kurs ganska rejält. Ganska stökigt med många människor som vevar också, men det är jag ju helt komfortabel med nu för tiden i alla fall. Simningen genom hamnbassängen och Svartån gick också utan problem. Men alldeles för långsamt, och jag förstår inte riktigt varför jag inte får upp hastigheten. Klart frustrerande och en stor anledning till att jag inte kan vara med på riktigt. Simningen gick dock ett par minuter snabbare än förra året.

Så snabb att det ser konstigt ut på bild

Den verklige hjälten - George Valvis - ensam tävlande i Masters 80+

BIKE
Banan var ändrad i år. Fyra varv istället för fem, två vändpunkter istället för en och dessutom ytterligare fyra 90-gradessvängar. Och givetvis påverkar det sluttiden på ett negativt sätt. Speciellt när det blåser så pass mycket som det gjorde i år. Jag kände mig dock stark på cykeln och tog som vanligt många placeringar. Dock klart frustrerande att jag nästan bara cyklade om andra åldersklasser än H40-44. Blev endast omkörd (varvad) av Fredrik Haglund som senare helt planenligt gick först i mål på habila 2:02. Sjukt kämpigt att hålla hastigheten över 30 km/h på vägen ut i motvinden och ganska lätt att ligga upp emot 50 km/h på vägen hem. Anders G körde jag om ganska tidigt och Andreas C såg jag aldrig röken av.

RUN
The moment of fear! Fick till en bra växling och sprang ut på första varvet utan att ha någon som helst uppfattning om hur jag låg till resultatmässigt. Och till min stora skräck så kändes hälsenan inte alls bra. Jag sprang stelt, det gjorde rejält ont och det kändes faktiskt inte alls något kul. Frugan såg självklart detta när jag sprang förbi henne och dottern första gången. ”Hur känns det?”, ropade hon. ”Inte alls bra, ont som f-n.”, svarade jag. ”Okej, tänker du bryta?”, ropade hon. ”Nej, det har jag inga planer på”, ropade jag. ”Sluta då gnälla och köööötta istället”, skrek hon då. Så det var väl bara att lyda.

Ett smärtande löpsteg...

...följt av ett bättre löpsteg och ett leende 10 km senare.

Även löpbanan var ny för i år med bara en vändpunkt istället för två och lite färre höjdmeter, vilket jag tyckte gjorde den mycket trevligare. Dessutom var den av hyfsat korrekt längd i år också. Första varvet var inte så kul, men mot slutet av det började faktiskt hälsenan att mjukna och smärtan att släppa och under andra varvet började jag faktiskt få till ett ordentligt löpsteg som bara blev bättre ju längre löpningen gick. Tyvärr var väl km-tiderna inte så mycket att hänga i julgranen. Hade hoppats på att kunna springa nedåt 41 minuter, men var inte riktigt där. Men, att löpformen inte riktigt peakade i Västerås är kanske inte är så konstigt med tanke på omständigheterna.

Överlag sprang jag faktiskt hyfsat bra (9:e tid i klassen) och tappade inte några placeringar, tvärtom, på löpningen vilket ju faktiskt var viktigare än tiden. Spurtade in i mål på 2:24:34 och en 14:e plats i H40-44. Klart nöjd med att faktiskt kunna genomföra tävlingen på ett vettigt sätt trots icke-optimala förberedelser. Och med ett resultat som hade räckt ganska långt i alla övriga klasser. Om jag bara skulle kunna lära mig att simma också kanske det skulle kunna bli riktigt bra.

Så sant som det är sagt.

"Och så hääär ont gjorde det på första varvet..." - pratar lite med Andreas C efter målgång.

I cupsammanställningen ramlade jag ner till en 4:e plats. Om jag bara tar mig i mål i Malmö kommer 3:e platsen att vara min. Klämmer jag in mig på 10:e plats eller bättre tar jag mig upp på silverplats i totalen. Det finns ju en teoretisk möjlighet att vinna cupen också, men det kräver nog att Andreas C DNF/S:ar och jag klämmer in mig på pallplats så det är nog inte särskilt rimligt att hoppas på. Självklart förbereder jag mig optimalt genom att simma 21 km två dagar innan tävlingen. Blir nog bra.