Hofors Swimrun [RR]

För knappt 23 år sedan träffades jag och Mattias i Uppsala. Då var det fokus på öl, nationsliv, någon enstaka innebandymatch och kanske ibland lite pluggande också. Sen kom jobb, kärlekar, livet och allt sådant emellan och det gick en herrans massa år utan att vi hördes av. Sen stötte vi av en slump på varandra i samband med något av klassikerarrangemangen (kommer faktiskt inte ihåg vilket), vi kopplade ihop oss på FB och började ha lite koll på varandra. Vi pratade om att det skulle vara kul att köra någon tävling tillsammans och så helt plötsligt och ganska spontant stod vi då, 23 år senare, på startlinjen till Hofors Swimrun.

Gästriklands första Swimrun marknadsfördes tävlingen som. Även om jag har bott i Sandviken (eller rättare sagt Gästrike-Hammarby en bit utanför Sandviken) har jag ingen känsla alls för Hofors och dess omgivningar. Tävlingen arrangerades av bland annat Magnus Wembrand, en eldsjäl som också ser till att det går en multisporttävling i Hofors. Ett coolt och tufft initiativ som givetvis bör uppmärksammas och uppmuntras.

Naturen på norra sidan om Hofors, runt sjöarna Hyen och Tolven, bjöd på en omväxlande och utmanande bana. 26 km löpning och 3 km simning enligt kartan. En mindre del av löpningen gick på grusväg och större delen på mer eller mindre teknisk stig. En hel del höjdmeter avverkades, samt ett par avsnitt med helt obanad terräng. Även simningen var varierad med alltifrån grunda åar med grumligt vatten (som jag normalt sett aldrig skulle få för mig att bada i) till längre simningar i klart vatten med närvarande vågor.

Förberedelser

Starten

Värt att nämnas separat är nog publiken. Jag trodde nog att det kanske skulle finnas lite människor runt start och mål, men att det sedan skulle röra sig om endast funktionärer vid ned- och uppgångar i vattnet. Men det var helt fel! Faktum var att det i princip vid varje ned- och uppgång (utom de mest otillgängliga) stod typ 10-30 personer och hejade. Och utöver det även engagerad publik vid vissa väl valda ställen längst banan. Så förlåt Hofors om jag inte trodde att ni skulle leverera, för det gjorde ni!

Och själva tävlingen för vår del då? Tja, kanske inte en av de bästa jag kört; IM Austria för två veckor sedan, löpvila pga. en inflammerad hälsena och en rygg som inte har varit riktigt okej sen Österrike sätter ju sina spår på prestationen. Taggad och redo för tävling var jag dock och vi satte in högsta fart redan från början. Sub4-minuterstempo till första simningen för att garantera att pulsen skulle vara på rött redan från början. Sen ett hopp ner i en behagligt tempererad å, dock alldeles för lerig och grumlig för min smak. Vi var 4:a ner i vattnet och 5:a upp efter första simningen.

Första simningen i den lokala ån

Första stämplingen - jag letar efter SI-pinnen.

Sen rullade det på. Vi hade ett par lag som simmade om oss under de första simningarna, men som vi sedan sprang om. Eftersom vi inte hunnit träna något tillsammans körde vi inte med någon lina heller. Förmodligen hade det inte hjälpt oss på simningarna där vi mer eller mindre var helt jämna, dock var Mattias betydligt mer löpstark än jag idag och det hade nog kunnat gå lite snabbare med en lina där. Vid första stämplingen (SI-pinne) låg vi faktiskt fortfarande 5:a och inför den långa simningen bara 7 minuter efter ledarna. Sen började det bli lite segare.

Den långa löpningen (6,6 ganska kuperade km) blev inte bra på något sätt. Jag började med ett rejält magplask på stigen. Några minuter sedan var det dags att besöka buskarna (magen havererade totalt sedan på kvällen så det var tyvärr en sådan dag). Här tappade vi ett par placeringar. På slutet av löpningen lyckades vi dessutom springa fel, ca 200 meter nedför innan vi fick vända och springa tillbaka, och tappade även där någon placering. Under de sista 2 simningarna och löpningarna var vi ensamma och kunde i hyfsad lugn och ro springa i mål på en 10:e plats bland herrarna (vi hade ett mix-lag framför oss). Vi var 27 minuter bakom vinnarna och en bra dag (utan IM-ben, buskbesök och felspringning) hade vi nog kunnat klämma in oss ett gäng placeringar bättre. Men det får bli nästa gång. För det tror jag nog att det blir en.

På väg upp ur vattnet efter den näst sista simningen

Och så det obligatoriska leendet vid målgång.

Tack Hofors Swimrun för en trevlig tävling och tack Mattias för att du släpade runt mig. Och tack för alla bilder som jag lånat från tävlingens FB-sida.