Startfållorna, som synes har jag en plats hyfsat långt fram. |
Titta, det är faktiskt självaste Henrik Öijer! Han finns på riktigt. |
Nja, inga specifika alls. Vet inte om en 600km brevet helgen innan kan räknas som förberedelse? Har väl inte cyklat någon specifik CV-träning heller. Loppet är så pass otekniskt att det förmodligen räcker väldigt långt att träna "som vanligt". Så för min del lite landsväg, lite grusväg, lite intervaller och lite klättring. Rent generellt har det faktiskt inte blivit några enorma mängder cykling sen Vätternrundan.
Cykeln
2010 och 2011 körde jag på min numera sålda Scott Scale 50. En hardtail MTB typ insteg+ som funkat helt okej. Jag har dock länge varit riktigt sugen på en fulldämpad hoj och efter en hel del köpångest, beslutsångest och allt annat som hör till föll valet på en Specialized Epic Comp 29:er. Eftersom den presenteras som en snabb fulldämpad XC-hoj borde den väl vara ett gott alternativ. Kanske inte optimalt eller egentligen nödvändigt med fulldämpad för just för CV, men för mig passade den alldeles utmärkt. CX dryftades också; några körde på det och sa aldrig mer (totalt sönderskakade), några tyckte att det fungerade utmärkt och några tyckte något mitt emellan. Jag snackade med 2 CX:are; den ena hade punkterat och tappat ett gäng minuter på det, den andra hade varit tvungen att gå över vissa partier med sprängsten (punkteringsrädsla) och tappat minuter på det. Min slutsats: CX fungerar, men är nog inte optimalt.
Slutsatser av mitt eget cykelval: jag kände mig aldrig "hämmad" av underlaget, dvs. jag var aldrig tvungen att hålla nere farten pga. stökigt underlag, märktes framför allt nedför. Fulldämpningen och de stora hjulen svalde så gott som allt. Utväxlingen 38/24 fram och 11-36 bak; trampade ur ett antal gånger och gick väl ner på lilla klingan 2-3 gånger under hela loppet. Lite större klingor kanske vore att föredra. Framgaffeln var i låst läge under större delen av loppet, det lilla spelet som gaffeln har i låst läge räckte. Brain-dämpningen bak fungerade över förväntan och jag upplevde aldrig hojen som svajig när det gick uppför. Det enda som jag egentligen nog önskar mig är lite större klingor fram. Och självklart kan cykeln få vara lättare, men det kostar ju också.
Loppet
Cyklade ner till starten och var där ca en timme innan min start 9:25. Vilket resulterade i att jag faktiskt kunde lägga min cykel ganska långt fram i fållan (för startgrupp 7). Vilket var mycket positivit när det kom igång lite klungkörning med de snabbare i startgruppen. Första backen som vanligt, dvs. jag la mig till vänster och körde om. Halvvägs upp i backen låg jag med startgruppens "tät" som höll ungefär samma fart som jag. Sen var det bara att mata. Första backen är väl brant i ungefär 4 km och sen planar det ut. Jag tycker faktiskt inte att den är så jobbig. Sen är det riktigt rally fram till Mångsbodarna; först snabb grusväg och sen en asfaltsträcka nedför. Fram till Mångsbodarna låg snittet på 31 km/h och det gick stundtals ruggigt fort. Smågan körde jag rakt igenom och i Mångsbodarna tog jag en dryck i farten.
Sammanbiten och koncentrerad innan start |
När jag passerade Evertsberg hade snittet sjunkit till 26,7 km/h som pekade mot en sluttid strax mot 3:40 något. Dock räknade jag med att det skulle kunna gå lite snabbare efter Evertsberg eftersom terrängen är lite snällare och det är mindre kuperat. Men rent generellt hade jag inte någon större koll på vilka snitt som skulle hållas för att nå en viss tid, eller vilken tid jag siktade emot. Målet var väl mer att cykla så fort som möjligt och sedan se vart det landade. Förhoppningsvis bättre än förra året.
Efter Evertsberg går det först väldigt fort. Det är i princip nedför hela vägen till Oxbergssjön och i år kände jag att jag verkligen vågade stå på ordentligt utför. Runt Oxbergssjön är det trångt och ganska stökigt, men jag kände mig väldigt stark där och kunde ligga i konstant omkörning på den tighta stigen. Ganska snabbt därefter kom dagens sista utmaning backmässigt; Oxbergsbackarna. Här var det många som slet rejält, men inte jag. Därefter följde ett ganska lättåkt parti med en något längre backe innan kontrollen i Hökberg. Tog vatten i farten i Oxberg och sportdryck i Hökberg.
Under omkörning ((c) Photomic) |
In med armbågarna gosse! ((c) Photomic) |
Beviset! |
Skitiga ben. |
Okej, kanske lite solbrända också... |
Som vanligt sköter Vasaloppsorganisationen all logistik och arrangemang klanderfritt. Det enda jag egentligen har att anmärka på är väl att trafiken inte riktigt fungerar (fru, dotter och svärföräldrar missade för tredje året min målgång eftersom de satt fast i trafiken) och att Barnens Cykelvasa ligger samtidigt som 30km och 45km kör. Nu var det väl mest Anna (som körde 45km) som led av det. Valencia är dock helt inne på att köra 30km, som inte har någon åldersgräns, med mig och Anna nästa år. Då blir det ingen krock. Banan var i utmärkt skick (torr och snabb) och jag (som förvisso startade väldigt tidigt) upplevde inte några som helst problem med trängsel. För en gångs skulle började jag dessutom att äta energi innan jag började bli trött och tillförde sedan kontinuerligt. Förmodligen ett vinnande koncept.
Nöjd, salt och skitig! |
3 comments:
Grymt kört! Nästa år funderar jag på att köra med mitt spjut med 130mm slag och stora hjul!!
Verkar som om du inte bara fått bruna ben utan även en bula där på vänster lår - bäst du kollar upp det ;-)
Tack! Det gör du helt rätt i. Såg hojar av allehanda slag från dyra DH-cyklar till Fultema-hybrider. Men kommer verkligen KBCK tillåta något annat än CX och tub?
Post a Comment