Lidingö triathlon terräng - fail report

Jaha, ännu en sån där dag då man borde stannat i sängen i stället...

Bestämde mig i mitten av veckan för att köra Lidingö triathlon terräng. En tävling ser ganska trevlig ut och som jag funderat på de senaste 2 åren, men som aldrig passat tidsmässigt. Nu fanns det dock ett hål i planeringen och trots att Stockholm Triathlon går nästa helg tyckte jag att en tävling på sprintdistans kunde duga gott som en genomkörare och genrep. Och ett genrep ska väl gå åt skogen, eller hur var det nu?

Cyklade ut till Södergarn på Lidingö (Lidingö skulle behöva skylta sina cykelbanor bättre) och var på plats i god tid. Drog direkt till efteranmälan, fyllde i en lapp, pröjsade 500 kr och fick en sportident-pinne (sån där som orienterare använder), badmössa (som man förmodligen skulle ha lämnat tillbaka) och en nummerlapp. När jag skulle gå ifrån tältet upptäcker jag att det är punka på bakdäcket... Som tur var har jag med mig en extraslang (men bara en). Går till incheckningen, hittar en bra plats och fixar däcket. Hörde även efter med arrangör om det fanns något "cykeltält" eller försäljning vilket det enligt start-PM skulle finnas. Inte för att man "hinner" laga en punka på en sprintdistans, men det skulle kännas bra med en extra slang. Men ingen försäljning eller liknande. Men inte kan man väl få två punkor på samma dag? Eller jo, det kan man ju uppenbarligen.

Det här ser väl trevligt ut; vuxna män i neopren gör saker tillsammans.

Nåväl, punkan lagades (hittade även en misstänkt sten i däcket) och allt verkade väl vara ok. Tills det var dags att sätta på sig våtdräkten. Då upptäcker jag att det inte är min våtdräkt som ligger på min plats, utan en annan betydligt billigare modell. WFT, är det någon som tagit fel, någon som snott min eller vad är det frågan om?? Det var då en kvart till start så det var inte så mycket att fundera på. Som tur var passade våtdräkten hyfsat.

Simningen (850m) gick för en gångs skull hyfsat bra. Crawlade i starten och försökte ta det lugnt trots kaoset runt omkring. Fick några kallsupar (det gick lite motvågor i början) och bröstsimmade runt udden. Sen kom crawlet igång. Våtdräkten och racebältet strulade vid T1 och det gick riktigt långsamt. Kom iväg på cykeln efter 21 minuter, vilket ändå är helt okej.

Dagens utrustning: en punkad hoj och fel våtdräkt.

Drog som vanligt iväg och började plocka placering efter placering på hojen. Vapnet för dagen var CX såklart. Kände mig pigg i benen och trampade på riktigt bra på de snabbåkta stigarna. När jag var som allra längs bort på den 10 km långa banan (där jag faktiskt kände igen mig från Lidingöloppet) märkte jag att luften i bakdäcket inte existerade länge. Punka. Ridå. DNF. Fuck-et-ti-fuck!

Inget att göra än att börja gå. Att gå 5km med punkterad cykel på smal och kuperad stig tar sin lilla tid... Och det tiden har man inte på en sprint. Skitdag.

Våtdräkten då... Jo, det visade sig att det var Christians. Vi simmade i förra veckan och måste ha förväxlar dem då. Det lustiga är väl att ingen av oss märkt det på 1½ vecka (Christian tävlade i en annan ärmlös dräkt idag) . Och att ingen av oss tänkte på det när vi upptäckte att det inte var min våtdräkt som låg där. Min slang hade för övrigt ett snakebite och 2 mindre hål till. Hur f-n är det möjligt?