Sickla Triathlon - en liten hyllning

I söndags var det ju en epic fail på triathlonfronten. På måndagen stack jag till Sköndal och CX-Arena-South ™ för lite frossande i mjölksyra och förnedring. Årets första "riktiga" cross-träning och åter ett bevis på att: det är skitkul, det är intensivt, spykänslorna är närvarande hela tiden, betydligt bättre pass än 4*4 på trainern och att jag suger fett på det. Men vet ni vad, det bryr jag mig faktiskt inte om. Jag är ju trots allt gubbcyklare med endast 2½ års erfarenhet. Förväntar mig inte att komma så långt mot många av dom andra sprättande och betydligt mer erfarna grabbarna som är med där.

På tisdagen var mina ben så pass döda att det endast blev lätt träning. Kände dock ett behov av att få genomföra en genomkörare inför söndagens triathlon. Dvs. egentligen den som aldrig blev klar i söndags. Bestämde mig därför att besöka Sickla Triahlon. Ett litet evenemang som jag blivit tipsad om på FB och som verkade vara en trevlig liten tillställning. Och visst var det så. Lite samma känsla som Kompiscrossen. Dvs. en familjär stämning, opretentiöst och stor spridning på erfarenhet och förmåga hos de medverkande; vinnaren in på runt 50 minuter och sista kvinna in i mål på 1:30, nyblivna järnmän/kvinnor blandat med totala nybörjare och hojar i prisklasserna 5 000 till 50 000 kr.

Simstarten - jag står längst till vänster (lånad av Multisportbloggen som har fler bilder).

Trots det urusla vädret var det över 40 personer som kommit till Sickla Sjö för att simma 650 m, cykla 17 km och springa 3.2 km. Jag hade tagit tempohojen till jobbet och skulle sålunda åka direkt ut till Sickla. Eftersom regnet vräkte ner redan då bytte jag om till tri-kläderna direkt, blöt skulle  man ju liksom bli hur som helst. Stötte på ytterligare en tempohoj på vägen ut. Inte var dag direkt. Nåväl, det blött blött och åter blött. På med våtdräkt och fram med cykelskor och löpskor. Med tanke på den korta distansen och regnet blev det strumplöst.

Allt fler droppar in efter löpningen

Löpstart ner i vatten (som jag känt på som hastigast innan start, det var varmt). Prövade att inleda med lite tarzan-sim för att ha koll på vad som hände runt omkring. Bra idé! Sedan var det väl en helt okej simning. Ingen hyperventilation och förhållandevis god koll. 50/50 avseende bröstsim och crawl. Borde orka betydligt mer frisim. Men trots allt ett steg framåt.

Väl uppe ur vattnet var det sen ingen som passerade mig. Hade lite lätt krampkänning i höger vad när jag gav mig av på cykeln (tippar på att det var kylan) men det släppte snabbt. Första km var jag tvungen att ligga bakom en bil som inte ville köra snabbare än 30 km/h. Men sen flöt det på desto bättre och jag körde om massor av folk i ösregnet. Kom in med ett snitt på 35 km/h och var nöjd med det med tanke på yttre förutsättningar.

Och där står den stackars Scotten och fryser i regnet.

T2 gick på 21 sekunder - strumplöst. Till en början riktigt pigga och pinnande ben och en första lättsprungen km på 4:21. Sen lite mer kuperat och några sekunder långsammare. Hade tre ryggar att jaga under löpning och plockade alla. Kom in på precis över timmen och var nöjd så. Vet inte vad det blev för placering, men av antalet personer i mål att döma var det i alla fall i den övre tredjedelen.

Sen lite småsnack med alla trevlig triatleter som var där, t.ex. Vilma. Det där med att hålla sig torr och varm var bara att ge upp. Allt var genomblött så det var bara att bita ihop och längta efter den varma duschen hemma istället. Så gott som alla var dock kvar tills det att sista deltagare kommit i mål. Därefter var det utlottning av vinster till alla deltagare som kommit i mål. Och så ska vi ju inte glömma bort att det serverades hembakad äppelkaka. Bara en sån sak.

Trevlig. Verkligen riktigt kul. Tyvärr är det bara ett tillfälle kvar, men då kommer jag att vara där.

Ingen bra bild, men egentligen är det regnet som skall framhävas. Och jag som givit upp.