Cykelvasan 2012 [RR]

I vissa cyklistkretsar känns det som om det är ganska populärt att hacka ner på en tillställning som Cykelvasan; den är för lätt tekniskt, grusvägsrally, för många blåbär är med, bara en variant på Vasaloppet och ingen "riktig" tävling, m.m. Helt enkelt för mainstream för de "riktiga" cyklisterna (oavsett om det gäller landsväg eller skog). Jag har nu kört den i 3 år (2010, 2011 och nu 2012) och kan inte säga annat än att jag är enormt förtjust i det. Alltifrån arrangemanget som helhet till själva loppet och banan i sig.

Startfållorna, som synes har jag en plats hyfsat långt fram.

Titta, det är faktiskt självaste Henrik Öijer! Han finns på riktigt.

Förberedelser
Nja, inga specifika alls. Vet inte om en 600km brevet helgen innan kan räknas som förberedelse? Har väl inte cyklat någon specifik CV-träning heller. Loppet är så pass otekniskt att det förmodligen räcker väldigt långt att träna "som vanligt". Så för min del lite landsväg, lite grusväg, lite intervaller och lite klättring. Rent generellt har det faktiskt inte blivit några enorma mängder cykling sen Vätternrundan.

Cykeln
2010 och 2011 körde jag på min numera sålda Scott Scale 50. En hardtail MTB typ insteg+ som funkat helt okej. Jag har dock länge varit riktigt sugen på en fulldämpad hoj och efter en hel del köpångest, beslutsångest och allt annat som hör till föll valet på en Specialized Epic Comp 29:er. Eftersom den presenteras som en snabb fulldämpad XC-hoj borde den väl vara ett gott alternativ. Kanske inte optimalt eller egentligen nödvändigt med fulldämpad för just för CV, men för mig passade den alldeles utmärkt. CX dryftades också; några körde på det och sa aldrig mer (totalt sönderskakade), några tyckte att det fungerade utmärkt och några tyckte något mitt emellan. Jag snackade med 2 CX:are; den ena hade punkterat och tappat ett gäng minuter på det, den andra hade varit tvungen att gå över vissa partier med sprängsten (punkteringsrädsla) och tappat minuter på det. Min slutsats: CX fungerar, men är nog inte optimalt.

Slutsatser av mitt eget cykelval: jag kände mig aldrig "hämmad" av underlaget, dvs. jag var aldrig tvungen att hålla nere farten pga. stökigt underlag, märktes framför allt nedför. Fulldämpningen och de stora hjulen svalde så gott som allt.  Utväxlingen 38/24 fram och 11-36 bak; trampade ur ett antal gånger och gick väl ner på lilla klingan 2-3 gånger under hela loppet. Lite större klingor kanske vore att föredra. Framgaffeln var i låst läge under större delen av loppet, det lilla spelet som gaffeln har i låst läge räckte. Brain-dämpningen bak fungerade över förväntan och jag upplevde aldrig hojen som svajig när det gick uppför. Det enda som jag egentligen nog önskar mig är lite större klingor fram. Och självklart kan cykeln få vara lättare, men det kostar ju också.

Loppet
Cyklade ner till starten och var där ca en timme innan min start 9:25. Vilket resulterade i att jag faktiskt kunde lägga min cykel ganska långt fram i fållan (för startgrupp 7). Vilket var mycket positivit när det kom igång lite klungkörning med de snabbare i startgruppen. Första backen som vanligt, dvs. jag la mig till vänster och körde om. Halvvägs upp i backen låg jag med startgruppens "tät" som höll ungefär samma fart som jag. Sen var det bara att mata. Första backen är väl brant i ungefär 4 km och sen planar det ut. Jag tycker faktiskt inte att den är så jobbig. Sen är det riktigt rally fram till Mångsbodarna; först snabb grusväg och sen en asfaltsträcka nedför. Fram till Mångsbodarna låg snittet på 31 km/h och det gick stundtals ruggigt fort. Smågan körde jag rakt igenom och i Mångsbodarna tog jag en dryck i farten.

Sammanbiten och koncentrerad innan start

Sen följer banans i mitt tycke jobbigaste parti; sträckan Mångsbodarna-Evertsberg. Dels innehöll sträckan lite ny vägar, nybruten skogsvägen istället för asfalt, dels backarna innan Risberg och dels är det en sträcka som är ganska småkuperad hela vägen och många tighta svängar. Svårt att få ett bra flyt. Ett resultat av detta är dessutom att fältet spricker upp och att det blir svårare att köra om. Kände mig dock stark igenom hela sträckan, som dessutom egentligen är den mest roliga att köra under hela loppet. Njöt. Körde igenom Risberg och tog en mugg med saltgurka i Evertsberg.

När jag passerade Evertsberg hade snittet sjunkit till  26,7 km/h som pekade mot en sluttid strax mot 3:40 något. Dock räknade jag med att det skulle kunna gå lite snabbare efter Evertsberg eftersom terrängen är lite snällare och det är mindre kuperat. Men rent generellt hade jag inte någon större koll på vilka snitt som skulle hållas för att nå en viss tid, eller vilken tid jag siktade emot. Målet var väl mer att cykla så fort som möjligt och sedan se vart det landade. Förhoppningsvis bättre än förra året.

Efter Evertsberg går det först väldigt fort. Det är i princip nedför hela vägen till Oxbergssjön och i år kände jag att jag verkligen vågade stå på ordentligt utför. Runt Oxbergssjön är det trångt och ganska stökigt, men jag kände mig väldigt stark där och kunde ligga i konstant omkörning på den tighta stigen. Ganska snabbt därefter kom dagens sista utmaning backmässigt; Oxbergsbackarna. Här var det många som slet rejält, men inte jag. Därefter följde ett ganska lättåkt parti med en något längre backe innan kontrollen i Hökberg. Tog vatten i farten i Oxberg och sportdryck i Hökberg.

Under omkörning ((c) Photomic)

Efter Hökberg hade snittet åkt upp till 27,2 km/h och efter lite snabb huvudräkning (eller snabb och snabb) så insåg jag faktiskt att det inte alls var omöjligt att landa under 3:30. Efter Hökberg går det återigen hyfsat fort nedför. Här träffade jag även på en CX-kille från startled 8 (den enda från ett högre startled som jag märkte körde om under tävlingen). Hängde på honom ett tag tills jag insåg att han var stark och att han på det här partiet verkligen hade nytta av CX:en. Precis innan Eldris är det ett skogparti som är lite jobbigt. Som tur var hade jag med lagom mellanrum alltid en rygg framför att jaga ikapp och köra om.

In med armbågarna gosse! ((c) Photomic)

Beviset!

Körde rakt igenom Eldriskontrollen. Konstaterade att jag, om jag höll mitt dåvarande snitt på 27,3 km/h, skulle komma in under 3:30. Skrek åt mig själv: "Nu jävlar kör du gosse!" och sen körde jag (på över 30 km/h i snitt skulle det visa sig). Eldris-Mora är mycket lättåkt både på cykel och skidor och innehåller inte så många överraskningar. Kom strax ikapp en samlad grupp från startled 6 som jag raskt körde om. Kände mig väldigt stark! Med några km kvar visste jag att sub-3:30 var klart. Dagens enda växlingsmiss kom på sista bron innan upploppet där jag fick i en alldeles för tung växel. När jag då ställde mig upp för att trycka på kände jag även dagens första krampkänning. Men eftersom det var 500m innan mål måste jag väl ändå tycka att loppet var relativt väldisponerat. Ensam på upploppet spurtade jag in i mål med armarna över huvudet.

Skitiga ben.

Okej, kanske lite solbrända också...

Sammanfattning
Som vanligt sköter Vasaloppsorganisationen all logistik och arrangemang klanderfritt. Det enda jag egentligen har att anmärka på är väl att trafiken inte riktigt fungerar (fru, dotter och svärföräldrar missade för tredje året min målgång eftersom de satt fast i trafiken) och att Barnens Cykelvasa ligger samtidigt som 30km och 45km kör. Nu var det väl mest Anna (som körde 45km) som led av det. Valencia är dock helt inne på att köra 30km, som inte har någon åldersgräns, med mig och Anna nästa år. Då blir det ingen krock. Banan var i utmärkt skick (torr och snabb) och jag (som förvisso startade väldigt tidigt) upplevde inte några som helst problem med trängsel. För en gångs skulle började jag dessutom att äta energi innan jag började bli trött och tillförde sedan kontinuerligt. Förmodligen ett vinnande koncept.

Nöjd, salt och skitig!

CV är utan tvekan en av årets höjdpunkter i loppväg. Kom på mig själv med att åka med ett leende på läpparna trots att mjölksyran sprutade. Ett resultat över all förväntan efter 2 st skittävlingar på raken. Lite mer ben och lite mer snabba människor runtomkring mig så ska jag nog kunna kapa ett antal minuter till på resultatet. Utvecklingen är ju helt okej; från 4:06:15 (92km med 22,5 km/h i snitt), till 3:56:21 (94km med 24,0 km/h i snitt) och i år till 3:26:55 (95km med 27,6 i snitt). Loppet har ju dessutom plockat bort en hel del asfalt från år till år. Hamnade på plats 183 av 5700 herrar i motionsklass vilket egentligen är helt sjukt med tanke på min relativt korta "karriär". Tror att jag ska våga mig på tävlingsklass nästa år. Mest för att få känna på hur det känns att åka med riktigt snabba människor runt omkring mig. Och för att få lite riktiga tävlingsnerver också.