Tumba 20-milare (1:a oktober)

Började självklart med att åka alldeles för sent hemifrån. Fattar inte varför det alltid blir så. Jag gick upp i god tid för att kunna äta en frukost i lugn och ro, och plötsligt var klockan för mycket... Stressade iväg, glömde ramväskan, och kom till Tumba 5 minuter innan start kl 9.

Vädret var, precis som prognosen lovat, underbart. Körde med ullunderställströja, benvärmare, armvärmare och vindväst vilket visade sig fungera hela dagen. Uppslutningen var god (trots att PBP redan har gått) och jag tror att vi var strax över 20 startande. Förmodligen var det det fina vädret och distansen som gjorde att det var så många som kom; 20 mil är ju relativt överkomligt. Själv har jag tappat all respekt för långa distanser, typ...

Ner till första stämplingen i Torö gick det fort, riktigt fort. Vi var (som vanligt) ett ganska stort gäng som hängde ihop. Jag kände lite hur det sprätte i benen, trots att (eller kanske på grund av) det var ett tag sedan jag cyklade långt och snabbt på lvg-hojen. Valde därför att hänga i det snabba tempot. Fram till Lundbykorset har jag kört förut, men sedan blev det nya vägar för min del. Vissa partier var magiska med singlande höstlöv, smala vägar, blå himmel och sol som spelar genom lövverket. Och så en rad av snabba cyklister förstås.

Ett led cyklister på väg ner till Torö

Det var ingen organiserad klungkörning, men väl disciplinerad körning på ett led. Några släppte allteftersom, men vi var runt 15 pers som anlände till Torö (57 km) efter 1:33, dvs ett snitt på 36,6 km/h. Inte direkt fikatempo alltså.

Efter en snabb stämpling drog vi vidare mot Skanssundet och Vagnhärad. Ytterligare några valde nu att ta det lite lugnare. Jag hängde på det snabba gänget några mil med valde sedan att släppa eftersom jag insåg att det inte skulle funka med det tempot i 11 mil till. Tog det lugnt och njöt av omgivningarna (och backarna). Vid en p-paus dök en annan ensam cyklist upp och vi slog följe mot Skanssundet. Efter ett tag insåg vi att vi förmodligen skulle missa färjan med minsta möjliga marginal. Vi öste på och anlände kl 12.27, färjan gick 12.25 med det snabba gänget (nu 7 pers) ombord. Inga annat att göra än att lägga sig i gräset och njuta av solen.

Så här vilar en riktig Randonneur

Efter ett tag 4 cyklister till upp (blogg- och HappyMTB-kändisar) och 12.55 rullade vi iväg på färjan. Det blev 6-mannaklunga ner till Vagnhärad och därefter stämpling och pizza. Ingen bra pizza, men välbehövlig. Sedan iväg till nästa stämpling i Gnesta. Benen och kroppen var lite sega att gå igång efter lunchen och vi körde i mystempo (dvs. 31.9 km/h en dag som denna) de 15km till Gnesta.

På pizzerian i Vagnhärad hade vi stött på ytterligare 4 pers från första gruppen som valt att ta det lite lugnare. De stack före oss mot Gnesta, men väl vi sista stämplingen träffades vi och valde att köra tillsammans.

Så här glad kan man vara trots missad färja.

Nu var vi 10 pers och det blev genast lite mer åka av. Sträckan Gnesta till Nykvarnsvägen är helt fantastisk och riktigt rolig att köra fort på. Tempot skruvades upp och folk åkte av med kramp och andra känningar allt eftersom. Jag hängde i, men var ganska mör de sista milen. Tror vi var 5 pers som höll hela vägen. Gnesta-Tumba genomfördes med en snitthastighet på 33,9 km/h.

Men visst ser jag väl hyfsat pigg ut efteråt ändå?

Efter lite spurtstrid stämplade vi in på Statoil kl 16.30. Dvs en totaltid på 7:30. Rulltiden landade dock på 6:02 och rullsnittet på 33,6 km/h. Med tanke på att 30 minuter spenderades på färjeväntan+färjeöverfart så tycker jag att det gick riktigt fort idag, även med stopp inräknat alltså. Betydligt fortare än vad jag räknat med.

Tack alla för en fantastisk höstdag. Förmodligen den sista långa prövningen på lvg-hoj i år. Nu är det nog trainer och svettiga intervallpass som gäller en bra tid framöver.