1 miljard kronor läggs på cykelsatsningar fram till 2018. Äntligen har politikerna fattat att nästan 25% av alla transporter i Stockholm till jobbet sker på cykel och att cykelnätet i Stockholm är hopplöst eftersatt. Nu får vi bara hoppas att inte alla pengar läggs på att renovera befintliga cykelbanor, utan att faktiskt krafttag läggs på säkerhet och framkomlighet:
- Öka säkerheten genom att separera gång- cykel och biltrafik.
- Bredda och separera de mest använda genomfartsstråken (typ Skeppsbron, Slussen-Tegelbacken, etc.)
- Tydligare märkning av cykelbanor, cykelboxar och cykelöverfarter (både färg och infällt ljus fungerar)
- Se till att snöröjning/lövrensning/grussopning av centrala cykelstråk fungerar klockrent.
- Se till att alla ljussystem (framför allt utanför stan) reagerar automatiskt på cyklister.
- M.m.
En glad cyklist! |
Utöver det publicerar även SvD en osedvanligt klarsynt kolumn. Denna gång av en medelålders kvinna, som cyklar själv och inte gömmer sig bakom något skägg, eller bakom ratten på en överdimensionerad SUV.
DN offrar en hel mening på satsningen. Men så är ju DN inte direkt känt för att älska cyklister heller.
* Men "Plötsligt händer det" passar nog väldigt bra in på det svenska landslaget. En gång, typ vart femte år, gör landslaget en totalgjuten insats. En sådan där match som får en att tro på alla möjliga guld och triumfer. En sån där match som är så oväntad, så klockrent genomförd och som får dig att sitta med ett fånigt leende på läpparna hela kvällen efteråt. Det gäller att inte missa dom matcherna. Senast det hände tror jag var EM-kvalmatchen mot Spanien 2006. Att de matcherna sedan brukar följas av en oavgjord match mot typ Färöarna är en helt annan sak.
No comments:
Post a Comment