Kompiscrossen - Formula Petit Ombre Race Report

Banan: Start på asfalt (endast starten). Högersväng upp på grusväg uppför (förbi en parkering) följt av höger uppför en gångstig. Därefter ett stigparti på några hundra meter, lätt uppför och i princip det enda partiet på banan som erbjöd någon slags vila. Partiet avslutades med en lång nedförsbacke på rullgrus följt av en 90-graders vänstersväng - banans definitivt svåraste passage att ta i någorlunda fart. Kort bit på grusstig följt av en 90-graders högersväng ut på gräs. 2 st hopphinder, över två asfalterade vägar och fram till zick-zack-hinder. Svagt uppför på lerig grässtig (som i alla fall jag inte hade något grepp på) och sedan högersväng uppför på grusstig in i skogen. Uppförsbacke följt av lite nedför in på ridstig (tungt grus) och sedan längt denna fram till första högersvängen.

Varvet var väl ganska precis 1,24km (i alla fall enligt min Garmin) och sjukt jobbigt. Som jag nämnde ovan fanns det i princip ingenstans att "vila". Partiet från zick-zack-hindret (via ridvägen) och fram till slutet på första backen var rejält jobbigt och väl uppe på platån efter det fanns det inte något kvar i benen.

Men det gick ju att ta sig runt. Jag tog det (som vanligt) för lugnt i starten. Hittade en sedan en rygg att hålla och bet mig fast. Gick förbi en gång, men blev omkörd på nästa varv. Efter ca 15 minuter var det dags att bli varvad av dagens vinnare (som tydligen var helt överlägsen). Jag slet som ett djur under exakt hela tävlingen och lyckades hålla i ganska väl. Målet för dagen var ju att inte bli varvad allt för tidigt och att hålla Christian bakom mig, vilket funkade. Landade slutligen på en 17:e plats av 35 startande (5 DNF:are) vilket jag får vara nöjd med.

Skådeplatsen

Det hela avslutades sedan med en välförtjänt fika på ett fik vid Stora Skuggan; en ciabatta med mozzarella och parmaskinka, en chokladbiskvi och en kopp kaffe till det facila priset av 101 riksdaler. Eller avslutades… jag avslutade det hela med att i lugn takt rulla 35km hem, via Sickla, Hellasgården, Farsta och Ågesta.

På lördagen dödade jag min överkropp med rullskidorna och på söndagen dödade jag min underkropp på cykeln. En bra helg helt enkelt!

För övrigt är Kompiscrossen ett av cykelstockholms mest fotobevakade arrangemang vilket är riktigt kul! Bilder från Patrik Rising, Peter Hultman och Andreas Nyström.

Starten - notera de två lugna killarna längst bak.

Alla vackra höstbilder innehåller lite lidande

Jakt!

KÄMPA!

Fartkänsla på ridstigen

Hopp över små hinder med tung cykel och tunga ben

Ibland går det för fort.

Slutet närmar sig.

Resultatraden