Synd att jag inte prenumererar på DN, för då hade jag kunnat säga upp den.

Ur DN 29:e september, kåseriet längst bak på Namn och Nytt (finns tyvärr ej på webben):

När jag, nyss utkastad från lumpen, lyttade från Skåne till huvudstaden för att börja på Journalisthögskolan, lät jag pollettera hit min cykel. Det gick bara fyra dagar innan den var stulen. Jag köpte aldrig någon ny. Då, för trettiofem år sedan, förbannade jag förstås tjuven. I dag vill jag tacka honom för att han antagligen räddade mitt liv. För ska vi tro Detta Illustra Morgonblad ökar cykelolyckorna. Detta är föga förvånande, och tacka fan för det. Cyklister far fram som blådårar. Eller kanske snarare röddårar. Mot rött ljus, mot enkelriktat, på trottoaren, på kryss mellan gångtrafikanter, bilister och andra cyklister.

Hade jag som bilförare betett mig på samma sätt hade jag med all rätt förlorat körkortet och fått dryga böter. Förvisso, tillsammans med segelbåtar och luftballonger måste velocipeden vara det mest miljövänliga färdmedlet. Är det detta som gör att cyklister ser sig som så rättfärdiga, lite finare och förmer, och med ständigt tolkningsföreträde vad gäller trafikregler? Förra vintern var jag sen till jobbet och tog en taxi. När den, lagenligt, stannade vid rött ljus vid Södermalmstorg kom en cyklist i full karriär men utan broms, rammade taxins högersida och lög över motorhuven. Min chaufför suckade, skakade på huvudet och körde vidare. Om det blivit rättssak hade han antagligen förlorat. Detta visste vi båda. Och eftersom marodören faktiskt reste sig såg vi ingen anledning att stanna kvar. Häromsistens blev mördarhunden påkörd på Hornsgatan av en cyklist, som varken brydde sig om att han hade rött ljus eller att han skulle passera ett övergångsställe. Men mördarhunden är en bastant vovve och klarade sig oskadd, medan cyklisten slog sig illa när han körde omkull. Bra. Alldeles nyligen blev min bäste vän när han själv cyklade trängd av en annan cyklist, så att han slog i en passerande bil. Numera är min gode vän ett korsband inuti knäleden fattigare. Tack och lov hade han hjälm på huvudet. Men här kommer ytterligare en invändning – hur missklädsamma är inte cykelhjälmar?
Signerat Per Mortensson (skicka gärna mail till honom... många mail).

Ja du Per och ja ni DN... ni tillför verkligen nyanser till hela frågan. För mig är det helt ofattbart att en av landets största dagstidningar tillåter att en sådan här text publiceras. Det finns tyvärr många cyklande idioter, likaväl som det finns gående och bilkörande idioter... men hur f-n är man funtad i huvudet när man tycker att är bra att människor "slår sig illa" eller raljerar och är nöjd över ett uppenbart brott (smitning) - oavsett vem som är vållande.

För övrigt rekommenderar jag detta inlägg på Cyklistbloggen: DN: Det är kommunens fel, som reaktion på DN:s försök till "good cop"-vinkel på hata-cyklister-temat som de kör nu.