"Alltså, jag fortsätter snusa för forskningens skull"

På Funbeat hittade jag en tråd för ett tag sedan som frågade efter aktiva motionärer (på den övre skalan av aktivitet) som även snusade. GIH ville ha sådana till en studie kring snusets påverkan på konditionsidrottare. Den ena delen av studien bestod av ett antal personer som testats en första gång för att därefter lägga snuset på hyllan, fortsätta träna och äta som vanligt och slutligen testas ytterligare en gång efter 6-7 veckor. Vad GIH "glömde" under första vändan var att det självklart även behövs en referensgrupp, dvs. en grupp som även fortsätter snusa under samma betingelser. Det var nu personer till denna grupp som efterfrågades.

Jag tyckte självklart att det lät intressant, det är ju aldrig fel att få lite siffror att leka med, och anmälde mitt intresse. Responsen var snabb och orden var: "Dig vill vi ha!". Efter lite strulande med tider fram och tillbaka lyckades vi hitta dels en tid för ett första VO2max-test och en dag för det långa testet.

Det första jag gjorde i testväg (innan huvudtestet) var att köra ett kort VO2max-test på löpband. Detta, till skillnad från det test som jag gjorde på Sport Support Center i mars, var ett "riktigt" test med andningsmask och allt. Testet på SSC byggde ju i första hand på en uppskattning av VO2Max utgående ifrån pulsdata. Testet i sig är ganska enkelt: värm upp, spring sedan så länge du kan på ett löpband som ökar hastighet och lutning var 30:e sekund. Syreupptagningen ökar då gradvis och når slutligen en platå (VO2-max). Ökar du intensiteten ytterligare efter det, så hinner kroppen inte med att skapa energi aerobt och går över mer och mer på de snabbare anaeroba processerna (som också skapar mjölksyra). Som jag har fattat det i alla fall.

Venkateter - redo att bli tappad på blod när som helst!

Jag fick ett värde på 62 ml/kg/minut. Testet på SSC gav mig ett uppskattat värde på 74 ml/kg/ml, alltså betydligt bättre. Och i ärlighetens namn nästan för bra för att vara sant. Nu är 62 inte alls fy skam för någon i min ålder. Snittvärdet för män i spannet 30-39 år är 38-48. Värden som 74 och uppåt hittar man ibland eliten av konditionsidrottare.

Det stora testet gick av stapeln på fredagen (för en vecka sedan) och tog lite drygt 3½ timme. Det jobbigaste var förberedelserna: inget kaffe, te eller alkohol 24h innan testet, ingen träning dagen innan och ingen mat 3h innan test. Eftersom testet började 11.30 var det väldigt feltajmat avseende lunch. Det började tungt med 20 minuter vila på en brits. Sedan togs blodtryck och blodprov. Sen var det dags för 2 st tunga tester på varandra.

Så här ser jag ut när jag vilar efter 2 tuffa tester.

Först ut var ett submax-test på testcykel med laktatmätning, alltså mätning av mjölksyrakoncentration i blodet. Syftet med detta är att hitta trösklar, dvs. vid vilken belastning (och puls) som mina muskler producerar mer mjölksyra än vad kroppen klarar av att forsla bort. Vet man denna tröskel så kan man också se till att ligga precis under den och på så sätt se till att mjölksyran inte når för höga koncentrationer. Testet var 4*5min på belastningen 160, 190, 220 och 260W. Relativt beskedliga belastningar alltså, men inte helt oävet. Efter varje 5-minutare var det 1 min vila med laktatmätning och blodtryck.

Direkt efter detta var det dags för ett VO2max-test igen, på löpband enligt samma rutin som ovan. Triatlet som jag är var det självklart inga som helst problem att växla från cykel till löpning (ironisymbol här). Jag fick tydligen ett någon sämre värde denna dag, men det kan bero på en mängd olika faktorer: dagsvikt, cykeltestet innan, apparatens kalibrering för dagen etc. Jobbigt som attan var det i alla fall även denna gång.

Sedan var det vilodags igen. 60 minuter på brist, men intag av snus efter 30. Jag eftersvettades, vilade, blev dränerad på lite mer blod och fick en venkateter i armvecket (för att kunna ta blodprover under det långa testet).

Grymt aero sittställning på en vansinnigt oskön sadel.

Slutligen var det dags för 60 minuter på testcykel: 160W med en kadens på 70 rpm. Lätt belastning alltså. Lite svårt att hålla nere kadensen också. Normalt ligger jag på runt 85 vid den typen av belastning (som kanske kan jämföras med ett snitt på 35km/h på platten i klunga). Varje kvart togs blodprov genom katetern, blodtryck mättes och jag körde 5 minuter med andningsmask. Pulsen gick ganska snabbt upp till 130 (ca 70% av max), alltså en belastning som jag skall kunna hålla många många timmar. Timmen gick fort och sedan var det klart för den här gången. Direkt efteråt försåg test-Frida mig med kaffe och några kex.

Nu ska jag under sex veckor äta, träna, snusa och leva som vanligt och sedan är det dags för uppföljningstest.

Resultaten från den första delen av studien, dvs. effekterna av att sluta snusa, är hemliga än så länge. Jag vet alltså inte om den kommer att ge mig något konkret motiv att lägga av. Men det är ändå för sent. Vid något svagt ögonblick lovade jag Anna (och mig själv) att försöka lägga av med snuset efter studien var klar. Så när jag i slutet på oktober byter namn på denna blogg till "Sluta snusa-bloggen" och skriver 5-10, sura, bittra och deprimerade inlägg per dag vet ni vad det beror på.