Stockholm Triathlon - Race Report

En fantastisk inramning: perfekt väder, fina och snabba bansträckningar och mängder av entusiastisk och publik. Ett något sämre innehåll: en halvtrött triatlet med obefintlig simteknik och sega cykelben. Resultatet? Ett nja med utropstecken på slutet.

Före
Upp med tuppen vid 7-snåret. Allt packat kvällen innan. Wiliern hade fått sig en ordentlig genomsyn under lördagen och eftersom regnet envisades med att vräka ner hela dagen fanns det inga egentliga möjligheter att prova och justera inställningarna på den nya tempohojen. Det fick alltså bli Wiliern med tempopinnar. Sov som vanligt uselt natten innan ett lopp.

Cyklade hemifrån till Sjöhistoriska och konstaterade att mina ben var katastrofalt sega. Bådade inte gott. Väl på plats hittade jag ett någorlunda okej ställe att växla på. La upp min utrustning och sprang runt lite i växlingsområdet för att memorera in- och utgångar samt riktmärken för att snabbt hitta min växlingsplats. Fick även tag på Christian (som utmanade mig förra året, DNS:ade och utmanade mig i år igen) och snackade lite med honom. Sedan våtdräkt på, lite snabb uppvärmning i vattnet och därefter startsignal.

Simning (1500m, 38:53)
Katastrof, skit, uselt, värdelöst, etc… det är fritt fram att ge förslag på ytterligare beskrivande ord. Vis av erfarenhet från förra året lade jag mig långt bak i startfältet. Eftersom jag inte skulle vara med och slåss om de framskjutna placeringarna på simningen kändes det vettigt att få en lugn start. Jag hade ju värmt upp och simmat lite i vattnet innan, men uppenbarligen inte tillräckligt. Efter ett 100-tal meter och så fort pulsen gick upp lite började jag känna av tryck över bröstet och svårigheter med att få tillräckligt med luft. Crawl var inte att tänka på och bröstsim kändes jobbigt också. Förmodligen beror det på en kombination av dålig simning och ovana vid att simma med våtdräkt. Först framme vid 3:dje bojen (ca 600m) kändes det som om kroppen började funka ordentligt… och då var jag långt bak i fältet! Jag försökte då att börja crawla lite lätt, bara för att stöta på nästa problem: för varje andning kändes det som om det "rann" in lite vatten i näsan vilket kändes grymt obehagligt. Jag hade självklart glömt min näsklämma. Mer bröstsim alltså.

Klart missnöjd och seg simmare.

Problemet med bröstsim är dels att det är långsamt, dels att det tröttar ut benen betydligt mer än crawl samt att våtdräkten inte alls hjälper till vid bröstsim. Det är alltså ingen bra idé att simma bröstsim om man ska simma snabbt och energieffektivt på ett triathlon. Men det gjorde jag. Svor och över min oförmåga över simningen och var förbannad på mig själv för att jag totalt ignorerat problemet. Tillhörde den bakre tredjedelen av fältet när simningen var över och hade definitivt inte någon bra känsla i kroppen när jag nådde land.

T1 (2:47)
När jag kom upp ur vattnet var benen om möjligt ännu segare än innan. Joggade lite lätt för att sätta igång kroppen. När jag väl skulle vika upp mot övre delen av växlingsområdet stod det en funktionär och vinkade mig rakt fram istället. Vet inte varför de gjorda så, men resultat blev runt 100m extra löpning på gräsmatta och grus i stället för raka spåret på blå filtmatta. Jag hittade i alla fall min plats utan problem. Sedan tog det ett tag att få av sig våtdräkten; sårskorporna på vänster vad var helt upplösta och gjorde ganska ont. Lade några extra sekunder på att få på mig strumpor, ett bra val! Det strulade även lite med pedalerna när jag skulle iväg på cykeln, men överlag en godkänd växling.

Photomic levererar - jag köper

Cykel (40km, 1:08:10)
Banan är ju riktigt kul. Den här dagen var det finväder och mycket folk som stod och hejade. Tydligen var det en del som hade problem med folk som sprang över vägen, med kraftiga inbromsningar som följd. Bland annat läste jag om någon som uppmärksammat medelålders pappa som tyckte ut sin son på ett övergångsstället (under en avspärrning) med orden "dom (cyklisterna) får f-n i mig stanna"… finns inte ord! Man cyklar i alla fall (på avspärrade gator) Strandvägen-Skeppsbron-Söder Mälarstrand-Västerbron-Norr Mälarstrand fram till Stadshusen, vänder tillbaka samma väg och kör detta ett (20km) eller två (40km) varv. Utöver 180-graderssvängen vid vändpunkterna var det endast ett par 90-graderssvängar som var lite knixiga.

Mina ben var dock inte i toppform. Jag gick ganska snabbt upp i puls och fick mjölksyrakänning. Jag trodde först att detta berodde på simningen och att det skulle släppa, men så var inte fallet. Jag fick mer eller mindre kämpa mig igen båda varven och det gick inte lätt någonstans. Jag blev däremot inte omkörd av någon, tvärtom plockade jag bara placeringar. Men jag ställer nog lite högre krav på mig än så. Det blåste en lätt västlig vind som gjorde andra delen av varvbanan något lättare. När jag trampade ur den sista biten innan växlingen var jag mest lättad över att det var över, och bävade lite för hur benen skulle kännas under löpningen.

T2 (1:18)
Fick bara av mig ena cykelskon innan jag körde in i växlingsområdet. Men eftersom det var gräs under var det inga problem att springa. Hittade min plats direkt och fick på med skorna snabbt. Sprang ut med Garmin-klockan och buffen i handen.

Sammanbiten men pigg löpare

Löpning (10km, 47:29)
Första 2km var riktigt sega. Hade med mig klockan, men satte på den först efter ca 700m. När första kilometern blippade fram på klockan såg jag att farten låg under 5 min/km. En bra indikation på att det faktiskt skulle gå att springa hyfsat fort alltså. Sedan tickade det på. Det var många människor ute på banan (från många olika klasser och många olika antal var genomförda) och det fanns ingen möjlighet att se hur jag låg till. Fick alltså springa mitt eget lopp på den 2.5km långa varvbanan på grusunderlag. Som jag nämnde började löpsteget komma efter 2 km, och då kändes det faktiskt riktigt lätt. Kilometrarna rullade på i ett stadigt sub5 min/km-tempo. När det var 1.5km kvar vågade jag öka ytterligare lite. Löptiden landade slutligen på 47:29 och är faktiskt den snabbaste 10km-tid som jag mätt.

Upplopp och en liten spurt trots allt.

Efter (2:38:41, plats 222 av 610 i herrar motion)
Inte nog med att känslan under loppet inte var 100, jag fick dessutom ganska rejält med stryk av Christian… Räknade med att han skulle ta simningen, att vi skulle vara likvärdiga på löpningen, att mina växlingar skulle vara något snabbare (jag har ju trots all gjort några tävlingar innan) och att jag skulle ta honom ganska rejält på cyklingen… och att det skulle räcka till "seger" i slutändan. Allt stämde, utom cyklingen. Karljäveln gick ju in på exakt samma tid som jag och dessutom slog han mig med råge på simningen. 2:32:37 gick han in på och kickad sålunda min butt rejält. Christian gjorde 35:00 på simning+T1 (han fick ingen ren tid på simningen, och jag gjorde 41:40, alltså en diff på 6:40 som sedan blev 6:04 i mål. Damn you simning, och stort grattis Christian.

Visste du att alla triatleter är stora djurvänner?

Framtiden
Ska jag göra något av min "satsning" på triathlon måste jag lära mig att simma. Det har aldrig varit tydligare än nu. Det håller inte att mjäka runt som jag gör nu. Visst pallar jag väl distansen (körde ju trots allt Vansbro utan några större problem), men det går ju på tok för långsamt för att jag ska vara nöjd med det. Simskolning nästa alltså.

En annan sak som jag måste lära mig är att ta ut mig mer. Nu var jag relativt pigg när jag gick i mål och fick direkt känslan av att det fanns mer att ge, framförallt på löpningen. Det kan väl vara en okej känsla på ett träningspass, men på tävling borde man f-n i mig stupa efter mållinjen. Borde kanske testa att köra på puls istället för känsla.

Tack för bilderna lillebror!