I en kurva tappade någon en flaska, sladdade till och skapade lite oordning i klungan. Jag gick höll ut till höger för att inte bli inblandad i detta på något sätt. Farten var väl runt 30 km/h. På något sätt lyckas dock denna oordning att vandra bakåt på vänster sida, för att sedan ta sig över på höger sida och slutligen accelerera, rakt in i mig. Kort sagt, någon kör på och trycker undan mitt bakhjul och jag flyger självklart av cykeln.Denne någon klarar sig dock helt oskadd eftersom jag ligger underst. Jag var mest förbannad. Inte i första hand på den som körde in i mig, som enligt egen utsago blivit påkörd själv, utan på det faktum att jag kraschat ganska rejält så pass tidigt i loppet. Jag konstaterade dock relativt snabbt att det mest verkade vara ytliga skrubbsår och inget som blödde ymnigt. Cykeln var hel (GoPro-kamerans hölje hade dock fått sig en törn) och det var bara att bita ihop och trampa.
Jag tappade nog inte mer än ett par minuter på själva kraschen. Men däremot tog det ett tag att komma igång igen och dessutom tappade jag frontklungan i min startgrupp.
Kraschen (sedd från styret på min cykel) finns förevigad på film. Den kommer självklart här så fort jag lärt mig att lägga upp och redigera den på ett vettigt sätt.
I tisdags morse var det dags igen. Jag kommer cyklade i allén mitt på Valhallavägen. Vid ett cykel/övergångsställe, där bilar som vill svänga vänster på Valhallavägen mot Östermalm kan köra, stannar en bil för att släppa över mig. Dock är det två filer (åt samma håll) och trafikljusen för de som ska passera över Valhallavägen slår precis om till grönt. Då tycker självklart "Maud" (Östermalmskärring) att hon kan gasa på i den andra filen - utan att titta efter var sig gångtrafikanter eller cyklister. Eller ens reflektera över att bilen till höger om henne står stilla.
Jag hinner bromsa en del av min fart, men inte allt, och plockas av hennes framskärm och sidospegel. Förbannad var bara förnamnet på vad jag var. Nu gick det dock förhållandevis bra. Några sårskorpor på min redan sargade vad gick upp och framhjulet på crossen fick sig en törn (behöver nog riktas). Kvinnan var helt förstörd och tog på sig hela skulden, och efter ett tag var det jag som fick övertyga henne om att jag faktiskt var okej. Till saken hör att hon nog först trodde att det var hon som orsakat alla sår på min vad. Jag kanske skulle ha hållit henne kvar vid den tron. Hon identifierade sig med sitt körkort, lämnade telefonnummer och lovade att betala för alla reparationer.
Till saken hör väl att jag faktiskt har lagen på min sida? Bilister har väl "väjningsplikt" vid sväng över parallellt gående cykelbana (oavsett höger- eller vänstersväng). Dessutom räknas väl detta som omkörning vid övergångsställe, eftersom den andra bilen stannat. Och det blir man väl egentligen av med körkortet för? Nåväl, hon var definitivt ångerfull och medveten om sitt misstag. Hade det hoppat ut en medelålders man ur bilen och börjat väsnas om "hur fan cyklar du!" hade det bara varit att tillkalla polisen. "Maud" kommer inte att göra om samma misstag igen.
No comments:
Post a Comment