Rapha Festive 500 anno 2014 - del 2

Playa Blanca - El Golfo - Yaiza - Tinajo - La Santa - Soo - Caleta de Famara - Teguise - Haria - Ye - Arrieta - Guatiza - Teguise - Masdache - Uga - Femés - Playa Blanca

Det var den rundan som var tänkt att ge mig typ 20 mil idag. Baserat på den rundan som jag läste om i Cyclist och med påskarvning i start och slut. Men istället blev det två besvikelser: rundan visade sig bara vara knappt 160 km lång (och när jag började inse det var jag för trött och bekväm för att börja skarva) och den nordostliga vinden som blåste emot mig hela vägen upp till Lanzarotes nordspets gjorde faktiskt något så oerhört osympatiskt som att vända framåt eftermiddagen. Bortsett från det blev det dock en trevlig dag med möra ben och ett gäng höjdmeter.

"Riding in Lanzarote is typified by long roads, sparse vegetation and punishing headwinds" - säger Cyclist om sin tur på ön och det kan väl sägas stämma väldigt väl. Landskapet är inte särskilt dramatiskt utan snarare böljande med vulkantoppar utspridda här och där. Lavafälten är svarta och ogästvänliga och vägarna är raka och synliga ända till horisonten. På Skånevis är det inga dramatiska stigningar, men samtidigt är det inte platt någonstans heller. Slakmotorna och "false flats" finns det i mängder. Och ingenstans finns det skydd för vinden.

Typisk Lanzaroteväg; lång slakmota till horisonten. Och motvind

Mer Lanzaroteväg - det som skall noteras här är dödslavan längst vägen

Surfparadis och sandvarning

Med dottern i Teguise

Jag började dagen med en lång slakmota ut från Playa Blanca för att sedan svänga ut på en loop runt Los Hervideros lavafält; en fantastiskt fin liten slingrande väg runt ett lavafält. Därefter var det dags att korsa nationalparken Timanfaya. Även här klättring och en elak motvind. Därefter följde en otroligt fin utförskörning genom Tinajo och ner till La Santa där det tydligen ska finnas ett bra "aktivitets"-hotell. Efter ytterligare lite böljande körning kom jag åter till kusten och till Playa de Famara som verkade vara en riktigt surfar-strand. Sen var det dags att klättra upp till Teguise och då jag vände söderut fick jag njuta av dagens enda riktiga medvind.

I Teguise var det marknad och då jag hunnit dit i tid kunde jag möta upp fru och dotter som tagit bussen dit. Klämde en Cola, åt lite vitt bröd, kollade lite på tjejernas fynd, pussade och drog sedan vidare norrut. Efter Los Valles var det dags för dagens och Lanzarotes enda serpentiner. Klättring upp till 600 m.ö.h (enligt Garmin i alla fall) och en fantastisk utsikt över Valle de Paloma. Sen en fin utförskörning i serpentiner ner till Haria. Direkt efter Haria var det dags att börja klättra igen och runda Monte Corona. Skippade svängen ut till Mirador del Rio eftersom jag helt ärligt var lite mör i benen. Satsade istället på att vända hemåt och börja dra nytta av medvinden. Men tyvärr blev det ju inte så mycket med det.

Los Valles (i HDR)

Cykel mot mur. Inte riktigt min typ a hoj, men den funkar.

Valle de Paloma - fantastisk vy!

Under klättringen från Guatiza tillbaka till Teguise fick jag sällskap av en inte så pratglad spanjor som tuggade styrlinda. Han försökte köra ifrån mig när han låg först och andades tungt när jag låg först. I Teguise skildes våra vägar åt utan ett ord och jag stannade vid ett stånd vid den numera ihopplockade marknaden och avnjöt en riktigt tysk korv. Under färden längst Lanzarotes ryggrad längtade jag efter en lång svepande utförskörning som liksom aldrig kom annat än någon km innan Uga. Dagens sista stigning mot Femés visade sig vara tvärbrutal. Förvisso bara ett par km lång, men upp till 20% lutning på sina ställen. Dagen avslutades sedan med den långa svepande utförskörningen som jag längtat efter. Typ 6-7 km med 50+ km/h hela vägen. Här kände jag också att det räckte alldeles utmärkt med dagens mil i kroppen. Hade inte någon lust alls att skarva på ytterligare 4 mil.

Avslutningsvis blir det nu lite på håret med Festive 500. Om jag inte räknat helt fel så är jag nu uppe i 26 mil och har alltså 24 mil och 3 dagar kvar. Återigen så är ju 8 mil om dagen inte några konstigheter, men det tar ju trots allt sin lilla tid att köra och det är ju semester med familjen som jag är här för. I morgon tänkte jag i alla fall försöka komma upp och köra en runda innan familjen vaknar. Borde hinna med typ 4-5 mil mellan gryning och innan frukosten stänger i alla fall.

Dagens konstnärliga Rapha-selfie

Näringsriktig cykellunch i Teguise

Dagens sista vy från Femés ner mot Playa Blanca