Lanzarote

Låt dig inte luras av rubriken. Jag har inte kommit dit ännu. Sitter just nu på flygplatsen och väntar på att det försenade flygplanet ska komma hit från Göteborg, att ett tekniska fel skall åtgärdas och att vi ska kunna få åka iväg. 4 timmars försening minst är det snack om. Snark.

Lanzarote är inte bara en låt av Todd Terje, eller ett riktigt tufft Ironman-lopp, utan även ett charterresemål. Och det märks redan på flygplatsen. Det var väldigt länge sedan som vi åkte på ren charter; Kroatien med svärföräldrarna för 7 år sedan var nog senaste gången. Efter det har våra resor varit med bil, bokade av oss själva eller, om det varit bokade med resesbolag, dedicerade träningsresor. Så den här spontanbokade resan kommer alltså förmodligen att bli något utöver det vanliga för oss. Vare sig vi vill det eller inte.

Och det började ju bra; efter att klivit upp kl 3:15, packat bilen och åkt de 14 milen till Sturup får, incheckade och klara, reda på att flyget är minst 4 timmar försenat. Klockan är väl runt 6 på morgonen när vi får reda på det. Och vad gör charterresenärer kl 6 på morgonen på flygplatsen? Jo, dricker öl... Och röker. Det var länge sedan jag såg så pass många människor i rökhytten inne på en flygplats. När det sedan kommer flygplatspersonal för att informera om förseningen och dela ut matkuponger, personal som inte har något som helst att göra med förseningen, vänder charterresenären hela sin ilska mot dessa. "Hur f-n kan ni göra så här på annandag jul-morgonen", "10 Euro till mat?? Det räcker ju för fan knappt ens till en öl!" etc.

Det är i sådana här lägen som förtroendet för mänskligheten får sig en rejäl törn. Det är i sådana här lägen som jag förstår att krig startas på väldigt tveksamma grunder och att det faktiskt finns alldeles för många människor där ute som tycker att SD är värda att få en röst. Det är nog synd om människorna trots allt. Eller så får vi helt enkelt skylla oss själva.

Och så glömde jag mina löparskor i Torekov. Det är tungt nu...