Vansbro Tria(dua)thlon 2014 - en orgie i regn och rusk...

Egentligen har jag inte några större problem med kyla. Mina tår och fingrar kan lida lite om jag inte tänker till. Bortsett från det är jag nog ganska tålig och bangar varken cykling eller löpning i många minusgrader. Tycker till och med att det kan vara utmanande och kul. Men när kylan kombineras med regn börjar det dock ta slut på det roliga. Vansbro Triathlon, sedermera Vansbro Duathlon, blev en sådan tillställning som testade på det roliga. Det var inte riktigt lika illa som Helsingborg 2011 (som var lite varmare i luften men betydligt blåsigare), men nästan. Så hur gick det då?

Pre-race
Planen var att jag och Carl skulle åka upp med respektive och Valencia till Carls familjs stuga i Leksand på fredag eftermiddag, köra sista förberedelserna (typ simma, cykla och springa lite), äta gott och ha det så där allmänt mysigt som borde kunna ha det i Dalarna under den svenska sommaren. Nu blev det inte så... I takt med att temperaturerna sjönk och väderleksprognoserna blev allt sämre, sjönk även modet hos vår supporterskara. Under ett krigsråd på torsdagskvällen bestämde vi oss för åka upp utan familjerna på fredagen och låta dessa ansluta sent på lördagen istället. Ett bra beslut! Jag och Carl kom i alla fall fram till Leksand på fredagskvällen, käkade pasta, ställde i ordning alla prylar och spekulerade sedan hej vilt om huruvida det skulle bli simning på tävlingen eller inte. I teorin var det väl mer eller mindre solklart att det inte skulle bli simning (om inte något mirakel inträffade), men å andra sidan kan ju tävlingsledningar få för sig att vara "kreativa" med temperaturmätningar. Sov sedan förvånansvärt gott med tanke på ovissheten inför tävlingen.

På lördagsmorgonen visade sig sedan den svenska sommaren från sin allra bästa sida; 5 grader och regn. Trots detta tycker jag att vi höll humöret uppe och var tävlingsladdade. Under bilfärden till Vansbro var det i princip uppehåll, men när vi började gå med cyklar och utrustning till växlingsområdet började det regna ordentligt. Och så fortsatte det... resten av dagen. Tror att temperaturen peakade på runt 10 grader på eftermiddagen.

Kl 10 var det pre-race-möte och då meddelades det som vi alla nog hade på känn; kombinationen av vatten- och lufttemperatur (14,5 resp. 9 grader) gjorde att det inte gick att genomföra simningen. Den skulle nu ersättas av 6 km löpning istället. Bara att tänka om och ladda för en pulstopp istället för köldchock. Enligt utsago skulle löpningen gå på ett terrängspår, vilket betyder att det kan se ut hur som helst alltså. Lite bökigt mentalt men å andra sidan var det ju samma förutsättningar för alla. Som tur var hade Carl tipsat om att plocka med dubba löparskor om det nu skulle bli duathlon och det var bra. Vi försökte sedan hålla oss någorlunda varma tiden innan start. Inledde sedan i delad dräkt, armvärmare (flossade) och handskar.

Påklädning innan start - försiktigt laddad. Foto: Fredrik Jakobsson

Start i tävlingsklasserna (herr/dam) - knappt 200 pers. Foto: Fredrik Jakobsson

Löpning 1 - 6 km 25:27 (4:19 min/km)
I ungefär 30 sekunder var det kallt och sen var pulsen uppe på rött. Litade för en gångs skull på mig själv och min förmåga, tog för mig och startade långt framme. Bra då det redan efter några 100 m blev trångt. Hade spekulerat lite med Carl om lämplig fart och kommit fram till att ungefär samma tempo som på den avslutande löpningen borde vara lämpligt. Så där runt 4:30 alltså. Så blev det inte heller; första km rusades det och den gick snarare på strax under 4 minuter, trots uppförsbacke. Sen visade det sig att terrängspåret verkligen var terräng. Blött, lerigt, mjukt, kuperat och en del ställen att trampa fel på. Kom dock in i ett jämt och bra tempo som kändes bra och kom in till T1 med hög puls, men inte alltför trötta ben.

T1 - 1:29
Kändes som om det tog hur lång tid som helst. Allt var blött, skor skulle av och skor skulle på. Egentligen skulle jag satt på min en vindväst också, men det glömde jag bort. När jag tittar på växlingstiden nu i efterhand inser jag att det var den 22:a snabbaste i hela tävlingen. Så jag misstänker att många ägnade tid åt att klä på sig ordentligt.

Full fart i första löpningens första kurva. Foto: Jonny Andersson

Cykling - 90 km 2:25:31 (37,1 km/h)
Grymt! Det i särklass bästa jag cyklat på tävling. Fast det börjande ju uruselt. Först trampar jag ur kedjan direkt när jag ska starta eftersom jag har en alldeles för tung växel i. I samma veva knycker jag dessutom till sadeln så att jag får en rejält nedvinklad spets (som jag bestämmer mig för att inte ödsla tid på ordna). Jag fixar till kedjan men tappar säkert upp till en minut i starten. När jag sedan kommer iväg upptäcker jag att jag glömt sätta på GPS:en på cykeldatorn och kan sålunda inte se någon hastighet, splittar eller något. Det enda jag kan följa är totaltiden på klockan på armen. Riktigt uselt. Benen känns dock direkt pigga, trots kylan och den inledande löpningen. Jag sätter fart och går in i bubblan.

Banan i Vansbro är platt och innehåller inte många höjdmeter. Det var en vänpunktsbana där 2 varv á 45 km skulle avverkas. Banan gick i sådan riktning att vi hade sidvind större delen av vägen. Möjligtvis så att vi hade lite mer medvind på tillbakavägen. Ganska snabbt kände jag att det var ett bra beslut att ta på sig handskar och att jag inte skulle ha några större problem med kylan, bortsett från att knäna blev lite nerkylda. Sen körde jag på känsla och det gick uppenbarligen alldeles utmärkt. Tidsmässigt var faktiskt andra varvet 1 minut snabbare än det första. Men om vi härrör den minuten till fadäsen i början har jag ju faktiskt cyklat oerhört jämt och bra.

Normalt sett, när det är simning med i bilden, så startar jag ju alltid cyklingen långt bak och arbetar mig sålunda upp i fältet. När cyklingen närmar sig slutet brukar jag ha jobbat mig upp till de jämnstarka cyklisterna. I Vansbro började jag betydligt högre upp i fältet och befann mig då bland jämnstarka cyklister redan efter första varvet (växlande som 54:a och var uppe på en 30:e plats efter första varvet). Under andra varvet hittade jag cyklister som jag kunde växeldra med, alltså inte drafta, men däremot ligga på legalt avstånd och följa rygg och sedan gå upp när jag kände mig piggare osv. Detta gav faktiskt en ny dimension till cyklingen och underlättade klart tempohållningen. Vid sista vändpunkten var jag uppe på en 23:e plats tillsammans med några andra. Kände mig stark och la på en till växel under de sista 2 milen, cyklade om ytterligare 2 strax innan växlingen och kunde sedan faktiskt växla som 21:a. I hela jäkla tävlingen!

T2 - 2:11
Strumpor under löpningen eller inte hade varit den stora frågan. Då mina fötter var blöta och skorna som skulle på också var fuktiga valde jag strumpor. Det svåraste var dock att få av hjälmen med de relativt kalla fingrarna. 2:11 inte supersnabbt, men klart godkänt med tanke på förhållanden. Jag tappade inte någon placering under växlingen.

Upploppet! Jag har faktiskt fortfarande ett riktigt löpsteg. Foto: Fredrik Jakobsson

Löpning 2 - 21,1 km 1:37:45 (4:40 min/km)
Ut på löpningen med ganska pigga ben och dags att upptäcka nästa misstag: hade inte satt på AutoLap på klockan, dvs. funktionen som piper till varje km och berättar hur snabbt den km har gått. Det är faktiskt en ganska bra sak att ha koll på. Om inte annat för att ha koll på om planen håller och om du kanske inte springer lite för fort. Jag hade nu inte den blekaste aning om hur det gick tidsmässigt. Dock hade jag redan under cyklingen bestämt mig för att snarare titta på placeringar än tid. Dels pga. av klockstrulet, men också eftersom jag aldrig kommer att köra en tävling på den här distansen igen; jag kommer liksom inte att kunna jämföra tiden med något annat egentligen.

Banan var en hyfsat platt sak med en nordlig vändpunkt efter passage av Vansbro "centrum" och en sydlig vändpunkt efter passage av målområde, bron över Västerdalälven och igenom villaområdet som banan gick igenom förra gången. 2 varv á drygt 10 km. Det enda jobbiga partiet rent banmässigt var passagen genom målområdet som gick på lösgrus som var riktigt tunglöpt när jag var trött. Första varvet gick hyfsat lätt. Tappade 4 starkare löpare som jag valde att inte ta rygg på, men sprang sedan om en annan. Ut på sista varvet gick det segt och det kändes riktigt långsamt. Men trots allt gick det faktiskt under 5 min/km hela vägen. Titta bakåt några gånger för att försöka lista ut om det var någon från min klass som var på väg om mig, men såg inte någon gul nummerlapp och behöll placeringen under hela varvet. Fascinerades av att jag, trots att jag kände mig riktigt seg, inte blev omsprungen av någon som var ute på sitt första varv utan snarare var tvungen att hela tiden springa om andra. Det ingöt nog trots allt en del kraft i en trött kropp.

Efter en sista fartökning under loppets sista km, sprang jag glad in i mål som 24:e person på 4:32:23. Framför mig hade jag 22 herrar (fick bl.a. stryk av Björn Andersson igen, och att Magnus Bäckstedt cyklar snabbare än jag kan jag leva med) och damvinnaren Camilla Larsson. Bakom mig hade jag en herrans massa människor, typ ca 500 som fullföljde och en hel del som bröt.

Ingen segergest, men väl lite lycka över genomförd tävling. Foto: Fredrik Jakobsson

Post-race
För 2 år sedan gjorde jag min debut på HIM-distansen i Vansbro och hade en riktigt usel tävling och en dålig upplevelse rent generellt. Att återvända skulle nu vara att utkräva någon revansch, typ. Med tanke på hur pass bra säsongen gått hittills skulle jag ju dessutom med råge gå under 5 timmar på distansen för första gången. Revansch har jag definitivt fått; från långt bak i motionsklassen till långt fram i tävlingsklassen. Tyvärr har jag ju då inte officiellt gått under 5 timmar ännu. Men då simningen normalt sett borde gå runt 36-38 minuter och löpningen nu tog 26 minuter tycker jag trots allt att det i praktiken borde räknas som sub-5.

Visst har Vansbro Triathlon fortfarande detaljer att slipa på vad det gäller själva genomförandet av tävlingen och praktikaliteter. Men överlag är det ändå en riktigt bra arrangemang och jag törs nog säga att tävlingen har Sveriges i särklass bästa volontärer och funktionärer. Tack för det och tack för er uppmärksamhet.

Det är inte varje dag som jag hittar mig själv på första resultatsidan.