Malmö 600km 2012-08-04 [RR] Del 1

Ett av "målen" för året var ju att fixa en Super Randonneur, dvs. att köra 200, 300, 400 och 600 km brevets. De tre första distanserna har jag ju kört. Men sen blev det svårare av praktiska skäl. Tyvärr är det så att det inte direkt kryllar av möjligheter att köra den längsta distansen och för mig krockade Hofvets (och flera andras) tillfällen med 70-års/studentfirande och Vätternrundan. Det enda som det fanns en avlägsen chans till att få ihop var Malmös (Milslukarens) brevet nu i augusti. Eftersom jag ofta befinner mig i Torekov under någon del av semestern så är ju avståndet till Malmö inte allt för långt. Jag anmälde mig i god tid och såg till att familjen "råkade" befinna sig i Torekov under den aktuella veckan.

Glöm inte!

Förberedde mig så gott det gick genom att packa och stressa med lampan. Landsvägscykling i övrigt hade det inte blivit mycket av sen VR egentligen, men jag räknade med att det skulle räcka med min enorma rutin… Vädret verkade bli okej med medvind och sol under lördagen, dock med viss risk för regn under natten och söndagen. Eftersom regn inte är särskilt okej om man ska tillbringa en massa timmar i sadeln valde jag att få med mig regnjacka och ett par riktiga regnbyxor. Ett par långa ben, underställströja, långa handskar, torra strumpor och skoöverdag åkte med i klädväg. Startade med armvärmare. I övrigt var det mest olika former av el som tog mest plats. Dubbla batterier till MagicShine-lampan, extra laddning till Edge800:an. Extra lampor fram och bak, slangar och sånt där annat bra-att-ha-jox. Och så den obligatoriska relexvästen förstås.

Packåsna - inte så räcer direkt.

Infann mig på Shell Holma i Malmö vid 7:40 på lördagsmorgonen. Solen sken och tempen vandrade redan upp mot 20 grader. Kändes som en ynnest denna sommar med mestadels misär-breveter. Träffade på Tony som delade ut startkorten, Nils C, en dansk som hette Durrin (som för övrigt körde på en mycket märklig cykel) och 2 andra som jag aldrig fick namnet på. Hörde mig lite för om tänkta sluttider, övernattning och sånt. Själv hade jag inte bestämt mig för om jag skulle ta sovstopp eller inte. Tony och Nils verkade planera för en non-stop-tur och jag bestämde mig för att hänga på dem så långt som möjligt och skippa övernattningen om jag kände mig pigg i Ljungby.

600km är faktiskt jäkligt långt att cykla. På riktigt. Inte bara så där långt att ens icke-cyklande kompisar tycker att det är långt, utan faktiskt långt på riktigt. Om man tar det lilla kartfönstret i Garmin Connect och zoomar ut så att man ser hela jorden, så ser man faktiskt fortfarande rundan.

Nåväl, vi gled iväg genom Malmö. En herre släppte direkt, och en annan strax efter Lund. Tony, Nils, Durrin och jag höll en ganska god fart i medvinden. Navigeringen var lätt eftersom Tony och Nils kunde stäckan utantill och jag hängde på. Det fanns inte några vägnötter a la Fredrikshof, men däremot en GPS-rutt och en relativt lättnavigerad sträcka.

Första sträckan upp till Höör gled på  i ett jämnt tempo (65km med strax över 30 i snitt) och med en lätt medvind genom ett öppet landskap. Benen kändes pigga och det flöt på bra. I Höör blev det endast stämpling. Jag hann inte ens twittra, så fort gick det. Upp till nästa stämpling i Osby gick det ännu snabbare, 67 km med 33 i snitt. Dock verkade det inte vara någon av oss som led av det relativt höga tempot. Under den här sträckan fick vi tyvärr stifta lite väl mycket bekantskap med RV23. Ytterligare en väg som håller på att förvandlas till 2+1. På vissa ställen fanns det cykelbana vid sidan av. Dock smal, grusig och osopad.

En helt vanlig samling randonneurer

På Statoil (många Statoil-stopp har det blivit) gjorde Tony något hemligt tecken och sa något med 15 minuter. Jag som är van vid relativt oorganiserad och individuella breveter i Stockholm tänkte väl inte mer på det. När det sedan verkade vara dags att dra så fyllda jag vattenflaskorna och så drog vi. Men det var inte rätt. Uppstäckning av Tony som minsann förklarade att 15 minuter betydde stämpling, fyll flaskor, pinka, ät och sitt på cykeln exakt 15 min efter tecken. Blev lite brydd eftersom vi inte kommit överens om någon sluttid, samkörning eller liknande innan. Tror att Tony märkte det och släppte det sedan.

Det här var nog det närmsta stock som vi kom under hela turen

Efter Osby passerade vi metropoler som Älmhult, Diö och Vislanda innan det var dags för nästa stämpling i Alvesta. 72 km med knappt 33 i snitt i fortsatt fint väder och medvind. Efter en snabb sockerchock och p-pausbestämde vi oss nu för att satsa på pizza i Vaggeryd som nästa längre stopp. Fram till Alvesta, 215km med drygt 32 i snitt hade vi faktiskt bara knappt 30 minuters paus. Ganska mycket för en något snabbare Vätternrunda, ganska lite med tanke på att vi hade över 40 mil kvar.

Alvesta-Vrigstad var väl även det en mindre rolig stäcka med lång tid på RV30 (som dock var bättre en 23:an). Vi höll fortfarande snittet över 31 och stämplade på…. Statoil! Innan Vrigstad var det lite småkuperat och snart skulle det bli ännu mer. Vi var alla hyfsat pigga, även om Durrin verkade ha det lite kämpigt. Så där att det är svårt att hålla fart uppför och att man slutar trampa i nedförsbackarna så att de som ligger bakom måste bromsa. Hade vi kommunicerat lite mer runt detta så kanske vi hade kunnat köra lite mer ekonomisk. Nu blev det väl så att alla förningar blev minst 5km, och ingen ville riskera att ta en kortare förning än den innan…

Titta lite extra noggrant på Durrins cykel

Efter Vrigstad och ytterligare 15km på RV30 svängde vi av mot Vaggeryd och så var det dags för dagens första riktiga uppförsbacke. Eftersom det handlade om en dryg mil som var ganska kuperad (innan Vaggeryd) körde var och en i eget tempo. Nils sprätte till ordentligt och jag kort efter honom. Skönt att känna att det faktiskt går att ta i och köra på ordentligt även efter nästan 30 mil.

Dubbel Calzone - det självklara valet för varje randonneur

Salt i ansiktet, och ser jag faktiskt inte ganska pigg ut?

Sen var det pizza-time i metropolen Vaggeryd. Dubbel Calzone. Need I say more? Enda orosmomentet nu var väl hur vinden skulle ligga nu när vi vände söderut igen. Ganska bra visade det sig dock. Vi var fortfarande samlade och i ganska gott skick. Snittet sjönk något (vi höll dock strax under 30 på sträckan som var 83km). Durrin verkade ha återfått sina krafter och hängde lätt på. Vi körde nu på gamla riksettan. Delen till Värnamo var inte så upphetsande, typ bred, platt och rak. Sen var det dock betydligt roligare med vacker väg, sjöar +ANNAT. Strax innan Ljugby var det dags att slå igång lamporna.

Fullt ös mellan Vaggeryd och Ljungby

Fortsättning följer här...