MEMIL eller MAMIL?

Den här serien har jag (och förmodligen många andra gravt cyklifierade stockholmare) fått skickad till mig ett antal gånger. Visst är den rolig och lite träffande. Men å andra sidan träffar den en ganska liten grupp, och dessutom en grupp som är ganska van att röra sig på cykel i trafiken. Det är (enligt min uppfattning) inte heller de avbildade cyklisterna som huvudsakligen utgör den stora skaran "farliga" cyklister i trafiken.

Låt oss dissekera serien något. För det första är det uppenbart att tecknarna har en viss insyn i cykling och materia,l då cykeltröjor, cykelmärken, m.m. är korrekt avbildade. Team-kläder, Trek-hoj med Bontrager-hjul, m.m. Författarna kanske tillhör gruppen själva? Ska jag sedan relatera till mina egna erfarenheter är det, trots att jag kör i stan varje dag, väldigt sällan som jag ser cyklister i fulla team-kit och kolfiber-finracer. Möjligtvis cyklister på väg till någon träning på eftermiddagen. På morgonen nästan aldrig. Betydligt vanligare är det med medelålders män på vanskötta knarriga hybridhojar, med alldeles för varma jacka och öppen reflexväst. Men som sagt var, det är inte många kolfiber-ramar som passerar Götgatan. Är man riktigt van cyklist undviker man Götgatan helt och hållet på eftermiddagarna. Pendlarcyklister, fotgängare, mobiltelefoner och gågata är ingen bra kombination.

Sedan kan vi ta uttrycket MEMIL. Uttrycket MAMIL såg jag för första gången i BBC News Magazine och akronymen stod då för "Middle-aged-men-in-lycra". Varför Pelle och Stefan då valt akronymen MEMIL istället vet jag inte. I rimlighetens namn borde väl en försvenskning snarare vara MÅMIL? Begreppet är ursprungligen myntat av Michael Olivier från marknadsundersökningsföretaget Mintel. Detta som en del av en rapport som konkluderade att medelålders män blivit en allt köpstarkare grupp när det gällde dyra cyklar och att detta ofta fungerar som ett substitut till inköp av en dyr sportbil (källa: Urban Dictionary). Det måste väl vara en bra trend?

Att raka benen och köpa en kolfiberram för 27 tkr vinner man för övrigt inga honor på (snarare tvärtom). Däremot kanske man får lite lystna blickar från de andra (männen) i klungan; avundsjuka blickar på hojen och rädda blickar mot benen eftersom det markerar att man åtminstone delvis är en "riktigt cyklist". Se även regel 33. Och att byta om till lycra... tja, om du skulle spinga hem skulle det inte vara så konstigt att du byter om till löparkläder. De kläder som jag normalt sett jobbar i (typ kostym) lämpar sig inte särskilt väl för cykling. Om jag nu då ska cykla, varför inte cykla i något som är lämpligt för cykling? Sedan behöver ju inte det vara en perfekt matchad team- eller klubbdress, men som sagt var, det är väldigt sällan som jag ser det på pendlingscyklisterna.

Men bortsett från detta är det en ganska rolig stripp, om än med ett något uttjatat tema. Och cyklingen som sådan borde väl snarare uppmuntras än förlöjligas?

EDIT 2012-12-28: Maa Språkrådets hantering av memil finns en fortsättning här.