Det nya albumet från Air, "Pocket Symphony", går varm i min Squeezbox just nu. Det må vara en petitess, det må som SvD skriver (dock ej som en negativ sak) gå på i samma spår som förut och det är som DN skriver inte "bärbar musik för en generation på språng".Men jag älskar det. Det finns nog inget som kan få mig att koppla av som Air och trots den melankoliska stämmningen finns det inget som kan få mig så lugn, avslappnad och på bra humör som Air. Jag "nyupptäckte" Air i samband med Sofia Coppolas mästerverk "Lost in Translation" där Air stod för delar av filmmusiken. "Lost in Translation" (jag har en känsla av att jag kommer att vara som Bill Murrays karraktär om 20 år) och även "The Virgin Suicides" lever i perfekt harmoni med Airs musik; kombinationen får mig tårögd av både glädje och svårmod.
"Pocket Symphony" fortsätter i samma anda. Jarvis Cocker på "One Hell of a Party" får mig att känna mig lyckligt bakfull, synthen på "Napalm Love" får mig att drömma analoga drömmar och fundera på hur man överhuvudtaget kommer på något liknande, gitarrerna på "Left Bank" får mig att tänka på José Gonzalès och de enkla och osannolikt vackra pianoackorden i "Redhead Girl" får mig drömma mig bort till ett bättre ställe.
1 comment:
Håller helt med i vad du skriver. Väcker samma känslor hos mig. Snyggt att nämna "Napalm Love" & "Redhead Girl" som två av fyra låtar, då dessa två enligt mig är de allra bästa på en även i övrigt mycket fin platta! =)
mvh Joakim
Post a Comment