Wednesday, March 28, 2007

De hittills 15 viktigaste skivorna i mitt liv (plats 13-12)

13: The Strokes - This Is It (2001)
“The forefathers of a bold new era in rock", "The greatest rock band since the Rolling Stones" och "The second coming of the Velvet Underground" – The Strokes var hypade till max. Andres Lokko skrev lyriskt om hur han sett framtiden på en liten klubbscen i New York. Var det så bra då? Jo, det var det faktiskt. I en tid där den perfekta och snygga produktionen blivit mainstream, lät The Strokes skitigt och rått. Rock’n’roll helt enkelt. Jag föll direkt efter första lyssningen, musiken utstrålar en ren energi som passar allra bäst på hög volym. The Strokes fick mig att vilja köpa en elgitarr, öva in 3 ackord och sedan sjunga lidelsefull om triviala saker genom en halvkass mick på en sunkig och rökig klubb. ”This Is It” är enkel, rak och trivial på ett alldeles lysande sätt.

Tyvärr har The Strokes inte klarat av att hålla i längden. Precis som så många andra band i samma situation (med ett överprisad debutalbum) så klarade man inte riktigt av att släppa ett andra och ett tredje album som levde upp till de enorma förväntningarna.

Black Dog Productions har länge funnits i mitt hjärta och Plaid är egentligen bara en naturlig fortsättning. Varför väljer jag då Plaid här och inte Black Dog? För att svara på den frågan måste jag nog rota lite mer i min bekantskap med Warp. Under mitten av 90-talet var jag helt besatt av Warp, jag köpte och lyssnade på allt som släpptes på etiketten. Under senare delen av 90-talet så svalnade mitt intresse i takt med att jag fick mindre tid (och pengar) att utforska musiken. Jag flyttade ifrån Uppsala (och Musikörat) och det var ganska svårt att få tag på album ifrån Warp. Jag tycker dessutom att etiketten under den här tiden var ganska svår och ofokuserad. I och med Singapore och Spraydio återfick jag kontakten. Dessutom hjälpte mig den utmärkta mp3-siten Bleep att införskaffa musik som förut var hopplös att få tag på. Bleep hjälpte mig att återskapa min relation med Warp och dessutom upptäcka en mängd andra artister och etiketter.

Black Dog är bra, Plaid är en förskönad och mindre spretig version. Inom ramen för Black Dog experimenterade och undersökte Andy Turner och Ed Handley olika sätt att skapa musik. I Plaid skördade de fröna som Black Dog resulterat i. ”Double Figure” är stundtals oerhört vacker och flytande och stundtals drivande och energisk. Varje låt och mellanspel är full av komplexa harmonier och melodier, och vid varje genomlyssning hittar jag nya moment och avtryck som jag inte kan hitta på något annat ställe.

3 comments:

pinhead said...

"This Is It" är så jävla bra. Sen kommer deras två uppföljare som är så jävla dåliga. Är olyssningsbara. Men debuten håller fortfarande tycker jag, den har åldrats med värdighet.

Middleman said...

Jag håller nästan med. "Room on Fire" är okej i vissa avsnitt, men "First Impressions of Earth" är totalt gräslig.

pinhead said...

Ja det finns någon bra låt på "Room On Fire" det håller jag med om. Senaste däremot har ingen bra låt. Synd med tanke på hur bra debuten var.