De hittills 15 viktigaste skivorna i mitt liv (plats 15-14)

Med reservation för att jag faktiskt fått ett hjärnsläpp och missat något väsentligt så tänkte jag i listhysterins namn producera en lista över de viktigaste skivorna jag stött på under mitt liv. Alla dessa har på något sätt format min syn (hörsel?) på musik, hur den kan låta och vad som är viktigt i musikskapandet. Varför blev det just 15? Vem vet?

Länkarna leder antingen till en informativ plats om artisten/gruppen eller till en recension på dagensskiva.com. Vi börjar med plats 15-14.

15: Plastikman – Closer (2003)

Under min korta men intensiva tid i Singapore 2004, lyssnade jag uteslutande på den interaktiva radiokanalen Detroit på Spraydio.com. Pga. tidsskillnad mot Sverige kunde jag i princip bestämma helt själv över vad som skulle spelas på kanalen. Det fanns mängder av mer eller mindre knepig elektronisk musik att upptäcka. Jag fann Richie Hawtin a.k.a Plastikman. Egentligen visste jag om att han fanns eftersom jag faktiskt ägde en av hans tidigare skivor (”Musik” från -94) men jag hade inte upptäckt hans fulla potential. ”Closer” är så mörk och så minimal att den inte kan rekommenderas för alla lyssnare, men med ett par stora hörlurar, hög volym, tung bas och ett öppet sinne är det alldeles lysande och oerhört meditativ. Plastikman lärde mig att rätt minimalism kan besegra vilken ljudmatta som helst.

14: Autechre - Amber (1994)

”Amber” är Autechres andra skiva och den som förde mig in på etiketten Warps underbara scen. Under min tid i Uppsala tillbringade jag mycket tid på skivaffären Musikörat. Här styrde Germund Stenhag (numera musikredaktör och programledare på P3) och plockade in udda och nyskapande musik på ett väldigt bra sätt. Germund introducerade mig till mängder av spännande musik, bland annat Warp som på den tiden var en liten men oerhört nyskapande etikett. Warp har fostrat storheter som exempelvis Aphex Twin, Red Snapper, Boards of Canada och The Black Dog. Mitt första möte med Warp var just Autechre och ”Amber”, en skiva som håller än idag. ”Amber” levererar ett mjukt ljudlandskap, med en vibrerande rytm som ständigt tar tag i dig och för dig framåt samtidigt som den omärkligt omformar sig. Om jag inte kan bestämma mig för vad jag känner för att lyssna på, fungerar alltid ”Amber”. Autechre av idag är lite för experimentellt, lite för mycket brus och lite för oregelbundet för min smak. Men de kommer alltid att finnas med mig.