IM 70.3 Dubai [RR]

Det här är nog något slags rekord i sent inlägg, men här kommer iaf äntligen en rapport från själva tävlingen i Dubai.

Det hände ju en massa innan tävlingen. Men det har jag redan skrivit om här. Bara att kunna starta kändes ju som en seger i sig och med tanke på förspelet hade väl redan allt som kunna gå åt skogen gjort det. Så förväntningarna, pressen och nervositeten släppte liksom redan innan start. Och det skulle visa sig vara ganska bra.

SWIM [16:07 - Plats 53 i M40-44]
Pga. vågor, vind och strömmar blev simningen förkortad och flyttad till den marina som som låg nedanför hotellet Jumeriah Beach Hotel. De förberedda startfållorna (uppmärkta med uppskattade 1.9K-tider) hade flyttats till den lilla stranden som fanns vid marinan. Nu var dock både förvirringen och okunskapen om den nya startproceduren stor. Självseedningen var som bortblåst och i slutänden blev det bara en enda lång kö till det att vi släpptes i med några sekunders mellanrum. Kort simning, start från brygga och simning på ett långt led. Inte riktigt vad jag var mentalt inställd för och jag måste nog tyvärr säga att simningen blev därefter. Navigerade ganska dåligt och hann inte komma in i något flow. Jag hade ju ställt in mig på att hitta ett par fötter att följa och sedan simma snabbt. Nu blev det halvdant och jag tror att de dryga 600 meterna gick på mellan 10 och 11 minuter vilket inte alls är godkänt. Lite tråkigt med tanke på att simningen känts så pass bra senaste tiden.

Sen följde en lång och tung (sand)löpning ut från marinan och längst stranden till växlingsområdet. Min puls rusade ganska rejält i början och jag tog det därefter ganska lugnt för att inte få några onödigt toppar i början. Längst löpningen stod givetvis min trogna hejarklack och spred glädje omkring sig. Sin vana trogen sprang givetvis Valencia med så länge det gick. Jag blir lika nervös varje gång för att hon ska titta mer på mig än vad som är framför henne och springa in i något. Jag sprang i alla fall igenom en dusch och sen in i växlingsområdet.

Äntligen en simväxlingsbild där jag inte ser ut som en total mupp i alla fall.

Ett av de få tillfällen då det faktiskt finns en bra BIKE OUT-bild också. Tack för det kära fru!

T1 - 2:52
Ny våtdräkt för i år (Roka Maverick Elite) och jag var faktiskt lite orolig för hur den skulle vara att få av under stress. Tycker att den har varit lite tight framförallt över anklarna och har funderat på att klippa av lite men har inte kommit så långt ännu. Nu tycker jag nog trots allt att det fungerade ganska bra och kan väl inte anmärka så mycket på växlingen. Jag hade fått en bra plats i växlingsområdet och hade inte alls speciellt lång väg att springa med cykeln. Kompakta växlingsområden is the shit!

BIKE [2:32:51 - plats 12 i M40-44]
Upp på hojen och full fart i medvinden. Nu jäklar skulle det tyckas försäsongs-watt. 220W ut i medvinden och 240W hem i motvinden var planen. Jag trodde nog att jag hade haft min beskärda del av otur med tanke på allt strul innan tävlingen, men så var tyvärr inte fallet. Man ska ju förvisso inte pröva nya saker på tävling, men det gjorde jag i alla fall (och jag fick ju inte riktigt chansen att testa sakerna innan heller). Det var alltså ett nytt vätskesystem till hojen; ett Profile Design FC Hydration System som bland sina myriader av finurligheter bland annat har ett fack för gels (kolla bilden på länken). I det facket förvarade jag hela min tänkta näring för cyklingen. Det var en dum idé... Efter några km åkte jag över en skarv i vägen och eftersom jag uppenbarligen missat något i hur gelsen var tänkta att ligga i facket flög helt sonika alla förpackningarna ut och landade på vägen i stället för i min mage. Så helt plötsligt hade jag 85 km cykling utan energi framför mig. Tror att det gick runt 55 km/h i medvinden just då så att stanna var liksom inte ett alternativ. Bara att som vanligt bita ihop.

Utvägen gick fort och i princip enligt plan. Resan i medvinden var tyst och vi hade en halv motorväg för oss själva. Tog många placeringar och cyklade om många som jag spontant tyckte så snabba ut. Men jag var snabbare. Snittade 40,8 km/h och cyklade med en NP på 217W. Sen blev det lite jobbigare.

Min egen halva av motorvägen. In med armbågarna bara.

Precis innan T2 (skorna halvvägs av)

Jag fortsatte i alla fall att köra om. Enligt resultatlistan tog jag 170 placeringar under cyklingen och avancerade från plats 53 till 12 i min åldersklass. Direkt efter vändningen blev jag rejält kissnödig. Och med tanke på banans och omgivningens beskaffenhet var det inte så kul. På vägen ut hade jag bara sett en enda toalett och det var vid första vätskestationen, alltså drygt 25 km bort. Och eftersom vi var i öknen (och i ett land där publik urinering kanske inte är helt populärt) fick jag lösa det hela på cykeln. Maskerade mina förehavanden genom att "kyla ner mig" med vatten från min extra flaska som jag som tur var hade med mig på cykeln. Som tur var räckte vattnet även till de ytterligare 2 gångerna (!) som jag behövde lösa problemet. Fattar inte riktigt varför jag kan bli så extremt nödig.

Annars var det en brutal motvind hela vägen hem. Ibland ren vind och ibland med sandkorn involverade, som blästrade benen och letade sig in under visiret och in i alla möjliga vinklar, vrår och håligheter. Jag hade en massa sand i öronen efter tävlingen. På vissa ställen bildades dessutom små dyner av drivsand på vägen. Klart spännande och inte helt komfortabelt. Planen höll inte hela vägen; jag orkade inte hålla uppe trycket på pedalerna  och landade på 208W NP hem och ett snitt på 31,1 km/h. Dock klart nöjd med cyklingen ändå, tidigt på säsongen och allt.

Stark start på löpningen.

Ut på andra varvet. Har precis sprungit om Love som bryter några sekunder efter detta kort togs.

T2 - 1:34
En mer eller mindre prickfri växling vad jag kommer ihåg. Träffade på Love (från klubben) i omklädningstältet och ropade glatt till honom. Hade även cyklat om Bea med ca 20 minuter kvar av cyklingen och ropat åt Nelker i mötande körfält strax innan vändningen. Konstaterade nöjt att jag i alla fall fått med mig 2 gels i min RUN-bag och drog sedan ut på löpningen med en väldigt bra känsla.

RUN [1:36:35 - plats 11 i M40-44]
Benen kändes helt rätt redan från början. Planen var att gå ut i ett 4:30-tempo och se hur länge det skulle räcka. En löptid på runt 1:35 kändes helt rimlig med tanke på att löpformen hade känts bra under vintern. Och trots att jag inte fått i mig någon näring under cyklingen kände jag mig riktigt pigg (vilket också är lite märkligt med tanke på den obefintliga frukosten).

Redan någon km in på löpningen kände jag dock att det var dags för nummer 2. Det var inte heller något läge att vänta utan det var NU som gällde. Lyckligtvis fanns det några fler toaletter att tillgå på löpningen och efter bara några minuter av ångest kunde jag lätta på trycket och därefter komma igång med löpningen på riktigt igen. Stoppet tog exakt 2 minuter, Kanske lite väl lång tid, men väldigt nödvändig. Sen var det bara full fart utan några stopp resten av resan.

Ut på sista varvet. 528 ser ut att ha det lite jobbigt. Killen bakom
och jag växeldrog större delen av varvet. Sen spurtade jag...

Motiverad målgest. Tiden på klockan visar som vanligt PRO-fältets tider.

Löpbanan gick längst stranden, 3,5 km till vändpunkt och sedan tillbaka. Alltså tre varv. Underlaget var mestadels någon slags löparbanevariant blandat med asfaltspartier. I princip helt platt och på något konstigt sätt inte heller speciellt vindutsatt. Sporadisk publik längst banan, de flesta höll sig vid målområdet. Vätska och energi nästan varje km. Jag gillade den skarpt. Förmodligen den snabbaste bana jag tävlat på.

Love sprang om mig vid mitt toastopp. men mot slutet av första varvet var jag ikapp. Tyvärr var han tvungen att bryta efter det pga. infektion i kroppen. Samma öde drabbade tyvärr också Bea, vars fot pajade ihop under löpningen. Nelker höll ihop en extrem fin löpning och varvade mig precis innan det att jag skulle ut på sista varvet. Jag närmade mig kontinuerligt Richard A från SPIF och kunde passera och dra ifrån på sista varvet. Alltid kul att få vinna över landsman i ett annat land.

Överhuvudtaget höll jag ihop löpningen väldigt bra. Negativ split och ett väldigt jämt tempo hela vägen. Inte ett enda stopp (bortsett från toabesöket) och inte en enda svacka. Förmodligen min bästa HIM-löpning hittills. Blir endast omsprungen av 2 personer och passerade många, Gled över mållinjen med löjligt flin på läpparna.

Finaste dottern!

Finaste familjen! Och medaljens baksida...

Post-race
4:29:59 räckte till en 105:e plats totalt (män, kvinnor och proffs inräknade) och 11:e plats i M40-44. 772 startande totalt och 117 i M40-44. Alltså 11 av 117 st. Det är ju onekligen min bästa placering på en tävling utomlands någonsin. Och det trots de katastrofala förberedelserna. En annan intressant sak var ju att 7:e man i M40-44 kvalade in till IM 70.3 - VM (som går i Australien i år) och honom var jag bara 8:30 ifrån. Det rör sig fortfarande framåt alltså.

Sen hade vi (familjen) en grymt bra vecka de dagar som var kvar. Och cykeln kom med på flyget hem. Bara en sån sak!

Fläskigaste medaljen hittills. Men så är det ju Dubai också.