En tribute och lite Challenge Fuerteventura

En långweekend på Fuerteventura var ju inte helt fel alls. Samtidigt som det tydligen regnade, haglade och snöade hemma i Sverige så hade vi alldeles utmärkt väder på den blåsiga ön. Mitt syfte med resan var ju cykling, simning och kanske lite löpning i förhållanden som liknar Lanzarote. Och det fick jag ju. Nu blev det inte riktigt så mycket träning som jag hade tänkt mig; ca 10 mil dagen innan Challenge Fuerteventura (CFV), 9 riktigt hårda mil under CFV och slutligen 10 kuperade mil med väldigt trötta ben dagen efter CFV. Simmade i havet varje morgon och sprang "endast" halvmaran under CFV. Men, bortsett från att jag kanske hade tänkt mig lite mer så blev det ju ändå en ansenlig dos med 5+ timmars träning per dag.

En hyfsad genomkörarhelg alltså. Och jag tar absolut med mig mestadels positiva saker därifrån. Simningen känns väldigt komfortabel och säker, även om jag på något märkligt sätt inte riktigt får med mig fartutvecklingen från poolen. Folk som jag simmar ifrån på träningarna på Eriksdalsbadet, simmar i sin tur ifrån mig i öppet vatten med våtdräkt på. Det är ju lite frustrerande... Men samtidigt ska jag väl inte klaga; under CFV gör jag min bästa simning ever så uppenbarligen lär jag mig en del.

Morgonsimning - foto: Lina Bylund (@fotograflina)

Cyklingen är också klart över förväntan och med pigga ben cyklar jag riktigt bra i bergen och blåsten. Trots mina 10 relativt hårda mil dagen innan CFV gör jag ändå en klart godkänd och stabil cykling under CFV. Av TT-folket får jag bara stryk av proffs-Patrik och überstarka Adam. Men trots att jag inte tycker att jag varken cyklat särskilt mycket eller hårt så håller jag ihop cyklingen bra när det väl gäller.

Ute och trycker lite tröskelintervaller med Adam dagen efter CTV, innan cyklingen i bergen. Det var dumt.

För löpningens del får jag väl exakt det besked som jag hade hoppats på; jag kan springa smärtfritt igen. Eller helt smärtfritt var det ju verkligen inte, men det smärtar i alla fall inte alls pga diskbråcket. Däremot gjorde det ont för att jag inte var van att springa, varken långt eller snabbt. Första milen under tävlingen gick väl okej, men den andra var inte mycket att hänga i julgranen. Så kontentan är att jag behöver plugga in både fart och distans innan Lanzarote. Så mycket som man nu hinner få till på 4 veckor. Men sen känns det ju lite surt också; inför och under Dubai var jag i en riktigt bra löpform och den känns tyvärr som bortblåst just nu. Men å andra sidan kanske det också betyder att jag går ut i ett lite lugnare tempo på Lanza och därmed kanske håller ihop bättre. Jag är positiv.

Det ser ju fort ut i alla fall.

Men det här skulle ju inte vara en tribute till mig själv... Näe, oavsett allt ovan så måste jag bara konstatera att jag är verkligen med i världen bästa klubb! Terrible Tuesdays Triathlon Club levererar och dominerar på så många plan. Grymt trevliga människor, duktiga atleter som verkligen tar sin träning och tävling på allvar och framförallt en klubb där alla bryr sig om varandra; stödet längst banan vid tävlingar är magnifikt. Jag är så enormt tacksam att jag fått chansen att hänga, träna och tävla med det här gänget. Det lyfter verkligen!

Hela TT-gänget på Fuerteventura. Vissa på plats i en vecka och några som kom över helgen som jag.

Och slutligen Challenge Fuerteventura då. Kan inte påstå att jag ger 100% under tävlingen, men jag tryckte iaf på hyfsat. Simningen blir ju riktigt bra med en tid på strax över 30 minuter med Australian exit på tvåvarvs-banan. Det är faktiskt i princip 10 minuter bättre än 2014, även om banan förmodligen var lite kort i år. Kan ju inte vara annat än nöjd med det. Cyklingen var riktigt brutal på den (från förra året) nya cykelbanan. Ungefär samma antal höjdmeter som på den gamla banan men med betydligt elakare stigningar. Vinden blev aldrig riktigt med, det var en hel del partier med larvigt dålig asfalt och dessutom inga partier där det riktigt gick att slappna av. Jag föredrar definitivt den gamla banan. Men min insats är stabil och jag plockar ca 35 placeringar på cyklingen. Växlar som delad 3:a från klubben tillsammans med Mattias B. Sen är det väl inte lika roligt. Målet med löpningen var att kunna löpa hela vägen och det lyckades jag väl med, men inte så mycket mer. Halvvägs började benen göra rejält ont och bristen på löpträning gjorde att farten sjönk markant. En avslutande löpning på 1:45 på en kort bana är ju med mina mått mätt inte så kul, men samtidigt borde jag väl inte heller förvänta mig så mycket mer.

Ännu en bra T1-bild. Gillar trenden!

Ett något tveksamt löpsteg på upploppet. Men jag är ju glad i alla fall.

En smoothie och en medalj. Allt man behöver!

 Avslutar det hela på beskedliga 5:19:20 vilket trots allt räcker till en 6:e plats i M40-44 (av 22 som gick i mål). Tyvärr måste jag släppa förbi både David och Robert på löpningen, dock med vetskapen om att jag med en normal löpform hade hållit dem bakom mig. Men med tanke på alla omständigheter är jag klart nöjd med tävlingen som en genomkörare och som en förberedelse inför Lanzarote som nu bara är 4 veckor bort. Till sist kan jag konstatera att Jesper äntligen får slå mig Fuerteventura. Han visar upp en imponerande form och kammar med relativ lätthet hem sin andra raka seger i M40-44 på Fuerteventura. Grymt!

Over and out!