En kortare och en lite längre – en Stockholm och en Tjörn

Två rapporter till priset av en; Stockholm och Tjörn. Den långa säsongen börjar lida mot sitt slut och de sista triathlontävlingarna är nu körda. Och med ett positivt resultat måste jag säga.

Den kortare
Vi kan väl börja med Stockholm Triathlon. Ännu en av de här spontananmälningarna och mest för att det är riktigt roligt att få köra en stadsnära tävling. Tyvärr var det start redan kl 8 på morgonen för oss i tävlingsklasserna vilket förvisso innebar att vi fick ha banan för oss själva initialt (i alla fall under första varvet på cyklingen), men på bekostnad att det inte var särskilt mycket folk ute ännu.

Vädret var fint och runt 19 grader var utlovat i Riddarfjärden. Träffade många kompisar innan start och njöt faktiskt lite att vara en del av crowden. Som vanligt hade Stockholm Tri valt att inte ha uppmärkta platser i växlingsområdet vilket betydde att det var trångt och rörigt. Hur svårt ska det vara? Simstarten var sedan flyttad från trappan vid Stadshuset till en ponton lite längre västerut. Helt plötsligt blev vi dessutom varse att banan skulle simmas moturs istället för medurs och att även uppgången skulle vara på pontonen. Dessutom blev vi inte utsläppta på pontonen förrän någon minut innan start så något insim var inte aktuellt.

Packning kvällen innan - börjar bli van vid det här laget.

Simningen blev rörig. Dels orsakade omläggningen av banan viss förvirring och gjorde även navigeringen lite trixigare. Istället för att följa kajen och båtarna på tillbakavägen var vi nu betydligt längre ut på fjärden, med få bojar och med solen i ögonen. Jag siktade på Stadshuset och det var fel. Var tvungen att göra en 90-graderssväng åt höger för att simma upp och runda en boj som inte syntes särskilt bra. Det var många som inte gjorde den extra svängen utan helt sonika simmade på.

Knappt 1700 m mätte klockan upp simningen till och jag klev upp ur vattnet på 31:40. Inte supersnabbt, men klart godkänt för att vara jag. Var någonstans mitt i fältet nu. Sen följde en i övrigt helt okej växling, som ändå tar evinnerligt lång tid eftersom den innehåller mer än 700 m löpning med cykeln. Inte helt förtjust i det och utformningen av växlingsområdet överhuvudtaget. Sen cyklade jag faktiskt jäkligt bra! Benen var pigga och jag hade tryck hela vägen. Tredje varvet var väl sådär kul eftersom det då hade hunnit ut alldeles för många från motionsklassen på cykelbanan. Vingelpellar med hybridhojar och rakt styre i 20 km/h och "elitmotionärer" på tempohojar i 40+ km/h på smala partier blir nästan lite för äventyrligt för min smak. Kanske dags att seeda lite?

Men bortsett från det var det riktigt roligt att cykla: 1:04:15 rullade jag in på (vilket är 4 minuter bättre än när jag körde exakt samma bana för 2 år sedan) vilket faktiskt var 4:e bästa tid i H40 och 28:e bästa sett till hela startfältet på olympisk distans (knappt 1600 st). Återigen den evighetslånga löpningen med cykel och sen ut på den riktiga löpningen… och den var inte så mycket att hänga i julgranen. Avsaknaden av löpträning gjorde sig påmind igen när det var dags att springa med lite fart. Det som höll mig uppe var alla entusiastiska TT-hejarop längst banan och att varken min hälsena eller knä gjorde särskilt ont. Men fort gick det inte; 42:30 stapplade jag in på för en totaltid på 2:24:52 vilket gav mig en 7:e plats i H40 och en 52:a plats totalt.

Så snabb att jag knapp går att fånga på bild

En kram av Sanna i mål gjorde hela tävlingen.

Så… placeringsmässigt väldigt nöjd. Trots att jag är 2 år äldre än förra gången körde Stockholm Tri och trots tuffare motstånd är jag både snabbare och bättre placerad. Sen skulle det vara kul att få till en bra simning på en bana av korrekt längd och givetvis skulle jag nog ha velat springa någon minut snabbare. Men det får bli en annan gång

Den längre
Hade efter Stockholm en vecka på mig att ladda om batterierna inför säsongens sista (triathlon)-tävling; Tjörn 11.3. Fick ett erbjudande av Race & Shine Academy som jag inte riktigt kunde tacka nej till och vips var jag på plats i Skärhamn på Tjörn, boende med bland annat KJ Danielsson och Marcus Hultgren (blivande 2:a respektive 5:a totalt – alltså sådana där riktiga triathleter, och så jag då). Kul och trevligt på alla håll och sätt. Och blåsigt. Jag var lagom laddad; hade förhoppningar om att kunna göra en vettig simning, en riktigt bra cykling och så hoppades jag på att kunna hålla mer ”rätt” fart på en halvmara än vad jag var kapabel till på 10 km. I veckan hade jag kört några brickpass med inslag av tävlingsfart och känt mig förhållandevis pigg, den långa säsongen till trots.

På väg ner till Tjörn besökte vi Meridas i Göteborg - störst ha-begär skapade nog  CF 6000 - snygg som bara den!

Racebriefing - trång, svettigt och problem med ljudet - precis som det ska vara.

På morgonen var jag lugn, samlad och förväntansfull. Simmade lite, kände på sjögräset och var nöjd i speakerns löfte om att inga brännmaneter siktats. Ställde mig i mitten bland mastersherrarna och hoppades på det bästa. Sen var det bara att köra.

Först var det sjögräset som smekte mig i ansiktet. Framförallt i gattet innan den första bojen. Sen var det det att jag kom ikapp bröstsimmare från första startgruppen (seniorerna!) redan vid andra bojen. Halvvägs fick jag en rejäl kick i ansiktet och fick stanna upp. Andra halvan var med vågorna, men med en lätt ström som drev oss åt vänster och utan bojar att sikta på. Såg en enorm brännmanet som dock höll sig på behörigt avstånd. Sista biten var som att simma i gele… eller rättare sagt, precis som att simma i pool fylld av små små centimeterstora öronmaneter. Slutligen upp på 38:32 (34 av 49 i H40) vilket återigen inte är supersnabbt, men godkänt för att vara jag.

Växlingsområdet innan start.

Sista delen av den blåsiga simningen.

Bra och snabb växling och sen ut på den ganska vindutsatta cyklingen. Kvällen innan hade jag nojat lite om diskhjul och vind, men de stora grabbarna (KJ, Marcus och Björn Andersson) hade förklarat det förträffliga i att köra med disk, oavsett väder och vind. Så jag körde med diskhjulet (trots att jag varit nojig nog att ta med mig en uppsättning lågprofilhjul), och det var som utlovat ett helt korrekt val. Hade inga som helst problem med att freda mig mot vinden eller att hålla cykeln stabil. Under andra varvet fick jag ett litet litet kast på ett ställe när jag fick vinden i sidan, men bortsett från det inget.

Jag kände mig stark exakt hela vägen. Cyklade jämt och fint och hade i princip jämna watt-siffror över båda varven. Cyklade om många och tappade nog bara en gubbe i början. Framförallt så stördes jag inte särskilt mycket av den till och från ganska kraftiga vinden då jag uppenbarligen var ganska aero när jag kröp ihop. Detta var speciellt märkbart under det långa partiet mot slutet av varvet (nästan en mil i rak motvind) där jag hade en helt annan fart än många andra. Det var i alla fall en ganska trevlig cykelbana som borde gå att cykla riktigt snabbt på vid vindstilla förhållanden. Jag rullade in på 2:25:37 (9:e bästa cykeltid i H40) och genomförde därefter en i princip klanderfri växling. Det enda som var tråkigt var all drafting på cyklingen; såg en del regelrätta klungor och en hel del enskilda hjulsugare i motvinden. Och inte en enda domare.

Här ser ju faktiskt löpsteget ganska bra ut. Kanske att jag viftar lite väl mycket med vänster armbåge.

Säsongsavslutning!

Någon hade sagt att löpningen skulle vara platt. Kvalificerat bullshit! 70 höjdmeter hade nämnts och det var nog rätt. Fast per varv då (4 st) och inte hela banan. Fyra rejält branta backar (med ondulerad bana däremellan) per varv fick vi kämpa med. På trötta ben blir det ju dessutom svårt att släppa loss ordentligt i branta nedförsbackar då man (jag) alltid är lite orolig för att krampen ska sätta in vid nästa fotisättning. Blev omsprungen av KJ som ledde tävlingen fram till km 18 då HIM-specialisten Bjälkemo kom och tog över ledningen. Och jag då? Jo, trots ett löpsteg som kändes som en galopperande babyelefant med klumpfot så lyckades jag hålla ihop det hela på ett hyfsat bra sätt; 1:35:24 (även det 9:e bästa tid i H40), vilket nog faktiskt är min bästa HIM-löpning hittills. Så det är bara att konstatera att min känsla under löpningen var fel. Roligast under dagen var dock att Andreas G gjorde ett alldeles utmärkt lopp och klämde in sig på 4:48:38 i sin första HIM någonsin. Grymt!

Efter målgång blev den en (och två) pilsner i målområdet för att säsongens sista triathlontävling (snyft) och att alla i gänget var väldigt nöjda med sina resultat. Själv var jag givetvis otroligt nöjd med att äntligen få till ett bra resultat på en HIM - 4:42:18 - och knäcka den där sub5-gränsen på riktigt. 4:30 får väl bli nästa mål.