På något sätt hade vi hamnat i ett seedat startled (2), jag vet inte riktigt hur det gick till eftersom det var Christian som anmälde oss. Jag var dock lugn. Christian var lite mer stressad och trodde nog att det skulle gå sjukt snabbt och att han dessutom skulle vara betydligt mindre tränad än jag. Starten gick och vi sprang iväg.
Insjövarvet
Första löpningen var på nästan 7 km och bitvis genom ganska jobbig terräng. Stora delar gick dessutom på "singletrack" där det var väldigt svårt att springa om. Jag tycker dock att vi kom in i ett bra flyt och fart. Väl ute på grusväg ville jag nog springa på lite mer än vad Christian ville så det fick bli en kompromiss. Ganska fort upptäckte jag dock hur usel jag är på att springa i terrängen. Orken finns där, men samtidigt tar benen väldigt mycket stryk av min usla teknik; något som jag fick lida för senare i loppet. Första simningen var trång, men gick alldeles utmärkt. Inga problem med vattentemperaturen; det var ett helt korrekt val att köra utan våtdräkt (Christian fegade dock ur och körde med). Blev lite förvånad när jag upptäcker att det faktiskt finns bröstsimmare som startar i de främre startleden.
Efter ytterligare två simningar var det dags för varvningen i Ånga (vid start- och målområdet). Tycker nog att vi hanterade den delen av loppet väldigt bra. Det enda jag hade önskat var nog kanske ett lite högre tempo under den lättsprungna partierna. Enda fadäsen under den här delen var väl att jag i nedgången till den andra simningen halkade till och drog på mig kramp i vänster baksida lår. Klart irriterande.
 |
| In action under den första långa löpningen. |
"Det kan väl inte vara så mycket terräng på de där små öarna", tänkte jag. Jo, det kunde det. Havsvarvet präglades av hala klippor, oländig terräng, korta löpningar och korta simningar (19 st, helt hopplöst att få till något flyt). Inte heller här var vattentemperaturen något problem. Initialt var det jag som satte tempot och höll farten i laget, men halvvägs ute på varvet fick jag en del problem. Det handlade främst om att mina ben började krampa rejält; framsida vad, baksida lår, insida lår, etc. Det vandrade runt lite. Det här ställde till med problem på de korta löpningarna och framför allt vid uppgångarna från vattnet. Jag fick vara väldigt försiktig så att jag inte trampade fel eller tog i på fel sätt, för då kom krampen obönhörligen. Här var det istället Christian som fick vänta på och dra mig. Mot slutet drog jag dock ifrån lite på simningarna och fick på så sätt några sekunders extra vila när jag kom upp ur vattnet.
När den sista simsträckan var klar tänkte jag att det nästan var slut, men det var det ju inte alls. 3.5 km ganska tuff löpning återstod. I början var det en ren pina och jag fick bita ihop rejält för att hålla Christians rygg med mina krampsmärtor. Mot slutet började det dock ordna upp sig och jag kunde faktiskt gå upp och dra under den sista km. Vi passerade ytterligare något lag på upploppet och kunde sedan springa i mål på 3:03:09 och en 55:a plats i herrklassen (av ca 200 startande lag) och typ plats 70 av alla (450 anmälde lag). Klart okej för ett par klåpare som faktiskt inte sysslar med detta särskilt mycket eller ofta.
 |
| Jag valde fel väg upp ur vattnet, Christian valde rätt |
Betydligt roligare än vad jag trodde att det skulle vara, men också betydligt jobbigare. Jag kan konstatera att obanad terräng inte direkt är mitt expertområde. För att bli snabbare måste jag/vi bli betydligt mer tekniskt kunniga och även våga lite mer vid nedgångar i vattnet och vid nedförslöpningar. Samtidigt så inbillar jag mig att ju mer man satsar och står på, desto mer ökar även skaderisken. Tappar du fokus det minsta eller gör en liten felbedömning är det oerhört lätt att trampa snett eller ramla. Visst tappar jag och Christian lite på simningen också eftersom vi inte är några supersimmare, men mest handlar det nog om terränglöpningen och alla övergångar (land-vatten-land).
Jag simmade bra, men sprang som en klåpare (kändes det som i alla fall). Jonas Gustavsson tog några enormt bra foton (de som är med i denna post). Det var otroligt kul att träffa alla som man kände igen från tävlingar och träningar runt om i landet. Nästa år blir det nog inget Ångalopp, pga. andra planer (återkommer i bloggen om dessa), men nog kommer jag att återvända om jag får chansen. Tack Christian för draghjälp och gott sällskap. Det här får vi göra om!
 |
| En knapp km kvar - jag kände på mig att det skulle bli fotograferingsdags och valde därför att gå upp i täten. |
No comments:
Post a Comment