Big Day [Fail?]

Känner mig som en urvriden trasa idag. Inte stel och öm i kroppen, men tom på energi och ork. Jag dricker mängder och kroppen fullkomligt skriker efter mat. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på gårdagens övning. Det är 4 veckor kvar till Kalmar och tanken var att köra en Big Day a la Friel. Det blev väl sådär om jag ska vara ärlig... men visst ska väl genrep gå åt skogen?

Planen var enkel; 1h simning i Källtorpssjön, 5h cykel på Södertörn och 2h löpning i Örby med 90 minuter paus mellan varje moment. Hade fått med mig Carl också, för inte vill man väl njuta av en sån här dag alldeles ensam.

Simningen var inga konstigheter alls. Vi simmade på 2 varv a ca 1400 m (runt öarna) på runt 53 minuter. Inte helt optimal navigering (solen ställde till det) men okej. Vi låg lite på varandras fötter när tillfälle gavs. Kom helt pigg upp ur vattnet. Jag måste verkligen försöka ta ut mig lite mer på simningen. Det väl gå lite snabbare då?

Sen drog vi hem till mig i Örby, klämde en kopp java och laddade hojarna med energi och vatten. Nu började det bli riktigt varmt dessutom. Jag körde med 2 vattenflaskor; en med elektrolytdricka och en med sportdryck. Tanken var att fylla på med vatten under vägen; och det hade nog varit bra om jag hade gjort det. Nu gick jag torr istället. Och fick kramp i Jordbro.


Ner till Ankarundden var det motvind större delen av vägen. Men trots det och trots 14 km med cykelvägar, rödljus och annat innan vi kom ut på landsväg höll vi ändå 32 km/h i snitt. Jag låg i front i princip under hela rundan med Carl troget 10 meter bakom. Sen var ju tanken att det skulle gå lätt i medvinden hem. Fast så blev det inte riktigt. I Ösmo kände jag mig lite mosig och började få en första krampkänning insida lår. I Jordbro slog det sedan till ordentligt. Jag skulle givetvis stannat till betydligt tidigare och fyllt vatten. 2 mil är fortfarande långt när du krampar och är torr. Lyckade i alla fall häva och stå på den sista milen.

Vi tappade lite fart på slutet maa kramperna och landade in på 157 km med 31,3 km/h i snitt. Klart underkänt om cyklingen ska gå på nedåt 5 timmar. Tar man dock bort cykelvägar och rödljus, lägger på lite mer vätska och energi, lite tävlingsnerver och dessutom alla små upp- och nedförsbackar (den här rundan är inte platt på många ställen) ska det gå betydligt snabbare.

Sen löpningen då. Min oro var att krampkänningarna skulle hänga med trots vilan efter cyklingen, och så blev det ju tyvärr. Första 4 km gick bra, men sedan kom den igen. Först insida vänster, sen insida höger, baksida höger, etc. Carl hade håll.... två slagna hjältar. Släppte iväg Carl och ägnade mig åt att häva kramp varannan km. Höll dock ett hyfsat tempo mellan attackerna och kunde springa de sista 3km till andra varvningen (vi körde på min 6,5 km-varvbana i Örby) utan kramp. Bestämde mig dock för att bryta där, drygt 50 minuter för "tidigt". Häva kramp och kämpa kan jag göra på tävling, såg inte någon större anledning till att träna på det bara för att. Att löpningen under en IM är en kamp och att det blir en dubbel kamp med kramp vet jag liksom redan.

Så vad lärde jag mig av det här då? Jo, SLARVA INTE MED VÄSKA OCH ENERGIINTAG! Och det visste jag ju redan, så varför lär jag mig inte? Nyckeln till min "framgång" ligger i att inte krampa under cyklingen. Gör jag det så går löpningen åt h-vete, ofelbart.