Ja, så löd alltså dagens kanske inte allra positivaste uttalande. Jag har alltså träffat neurokirurg #2 på Stockholm Spine Center idag. Dvs. han som utför den typen av operationer som jag skrev om här. Då jag de senaste 2 veckorna faktiskt upplevt att det hela gradvis blivit mycket bättre (bortsett från magproblem och en kort mancold i förra veckan) förväntade jag mig att vi nog skulle komma fram till att hoppa över operationen nu. Och mycket riktigt blev det så. Finns det inte svåra smärtor eller känselbortfall/nervdöd utför man inte operation. Inte ens i förebyggande syfte. Så ur det perspektivet var ju allt bra. Givetvis skönt att det inte finns behov av att gå in i nacken och ryggraden med en skalpell liksom.
Trängd nervrot |
Så det är bara att ställa in sig på att jag någon gång i framtiden behöver karvas lite i. Men det går ju fort med utvecklingen idag så det kan ju vara troligt att det då finns ännu effektivare och smartare operationsmetoder. Typ att det går att teleportera ut bråcket och pålagringarna. Eller skicka in en sån där lite förminskad sond med förminskade människor i som i Den fantastiska resan. Det skulle ju faktiskt vara så ballt att det var värt det.
Men nu ska jag försöka vara tyst med det här om nacken och diskbråcket ett tag. Eller, jag hoppas verkligen att jag inte får någon anledning att tala om det på ett bra tag. Den dagen, den sorgen.
Nu kör vi!
2 comments:
Frisk kämpat, hälften vunnet?
Absolut, så lätt ger jag inte upp :)
Post a Comment