Har blivit med ram

Efter enorma mängder internetsurfande, internetcyklande och allmänt velande har jag nu bestämt mig för och beställt en ram till randonneuse-projektet. Har väl mer eller mindre kollat på brittiska ramar då det där faktiskt finns ett ganska stort utbud av tåliga och stabila varianter som hanterar skärmar och lite bredare däck. Har väl nåt att göra med året-runt cykling i England misstänker jag. Var ett tag inne på titan som rammateriel, men tyckte nog att det i slutändan skulle bli för dyrt. Instegsramarna i titan kostar minst 10tkr och ska du ha någon lite roligare så blir det dyrt. Funderade på kolfiber (typ den här från Dolan), men insåg då (eller egentligen var det Peter som påpekade det) att jag nog skulle få en cykel som var väldigt lik en annan cykel som jag har. Och aluminium funkar ju inte på en randonneuse. Alltså stål.

Stål är förvisso tungt, men cykeln byggs ju inte med vikt och fart i första åtanke, utan som en allväders och bekväm milätare. Entré Condor Fratello!

Stål (Dedacciai SAT 14.5 triple-butted steel), inte den lättaste ramen, men långt ifrån den tyngsta. Klassisk, men ändå tillräckligt oklassisk för att hantera Force-gruppen. Och snygg förstås. Det fanns även en orange variant, men den var lite för skrikig för mig, och en skifferfärgad som var lite för diskret. Bebisblå är grejen. Och en väldigt smidigt bemötande från Condor Cycles underlättade ju förstås. Så om någon vecka eller så kanske jag kan få börja bygga på riktigt.

Brookssadel - check, Rapha-strumpor - check.