Det negativa; det ser ut som det gör. Det borde ha varit bra vid det här laget (om kroppen skulle ha fixat det själv). De vill avvakta några veckor till och ge det en sista chans att ge med sig. Annars är det operation som gäller om jag ska bli av med smärtan. Det finns inte heller någon annan smärtlindring att tillgå. Citodon är sista varianten innan morfin och de alternativ som finns har jag redan testat och de funkar inte. Alltså blir det till att fortsätta med Citodon som hjälper hyfsat och till att fortsätta vara lite mosig i skallen. På röntgen har de dessutom noterat andra degenerativa förändringar på övriga diskar i nacken (ålder+Bechterew), men det som orsakar problemen nu är disken mellan C6 och C7, inget snack om den saken.
Det positiva; den vanligaste kirurgiska behandlingen vid sådana här problem är att plocka bort disken och steloperera. Då måste man gå in via halsen... Låter inte så kul, typ. Men det finns ett alternativ, en titthålsliknande variant där man kan gå in från nacken, rensa bråck och pålagringar och sy igen. Utan steloperation. Jag trodde att den bara gjordes i ländryggen, men tydligen har de börjat med den även i halsryggen. Med tanke på övriga degenerativa förändringar i min nacke så är det definitivt att föredra, dels då det är ett mindre ingrepp och dels då en steloperation skull öka risken för att jag skull få problem med övriga diskar i nacken. Steloperationen skulle ju göra att det blev mer belastning på dessa diskar. Så det positiva är alltså att det finns en "snällare" operationsmetod.
Frågade även om träningen (alltså triathlonträning fullt ut) och fick då återigen svaret att det enda som begränsar är min egen smärta. Det finns inget som kan gå sönder (eller har gått sönder) av träningen, snarare tvärtom. Och det är ju skönt att höra.
Så nu är är bara att bita ihop i några veckor till (och hoppas på ev. underverk).
 |
| Titta, jag är till och med ordinerad att träna. |
No comments:
Post a Comment