MTB in the hoods.

Någon tekniker i skogen har jag aldrig varit och kommer förmodligen inte heller att bli. Men kul är det. I alla fall när det blir flyt i åkningen och man inte behöver stanna upp var 10:e meter för att gå förbi ett lerhål eller liknande. Det behöver väl inte gå så snabbt, men cykelbart ska det helst vara.

Ego-kortet i ny touch

I tisdags gav jag mig ut i finvädret och körde en runda som gick på för mig okända stigar. Hittade lite tips på Happy som jag la upp i GPS:en och körde. Ömsom vin, ömsom vatten och typ miljarders mygg. Partiet genom Balingsta/Nysätraberget (eller vad det nu heter) och avstickaren från Skolleden var faktiskt helt värdelös. Delen genom Högmoraskogen var inte heller så mycket att hänga i julgranen, mestadels vattenfyllda traktorspår.

Visättradelen innehöll däremot en del riktigt fina singletrack och hällpartier. Epic:en var riktigt nice! Mer om den senare.

Det här är inbjudande...

...men ganska ofta var det så här också.

Så här blir det om man sätter ner foten på fel ställe.

Cykel mot träd - obligatoriskt. Snygg cykel förresten.

Cykel mot rotvälta - snart en ny tråd på HappyMTB.

Hur tänkte trafikplanerarna här? Vägen slutar ju mitt ute i träsket. Någon borde göra något!

Snabba, fina och torra hällpartier. Mumma!