Wednesday, June 27, 2012

Tävlingsångest

Tävlingsångest kommer i många former och med en förvånansvärd regelbundenhet inför tävlingar. Den genomgår flera faser under ett antal veckor för att sedan kulminera i genomförande och (förhoppningsvis) glädje och lite tomhet efteråt.

Ta nu inte begreppet tävling så bokstavligt. Det som avses här kan vara allt ifrån byalagets triathlon, till Vätternrundan/Vasaloppet/etc. till den första brevet-starten. Jag tror inte att det gäller grabbarna som startar TdF (utom möjligtvis Fas 6)

Fas 0: Insikten (3 veckor innan)
Startar ganska exakt 3 veckor innan tävling XX.
"Oj fan, är det bara 3 veckor kvar till XX! Jag var ju helt övertygad om att det var minst 22 dagar kvar..."


Fas 1: Träningsångesten
Startar direkt efter Fas 0. Varar i ca en vecka och övergår gradvis i Fas 2. Kännetecknas av en plötslig insikt av att du inte på långa vägar tränat så pass mycket som du borde. Alternativt att du tränat fel, eller fokuserat på fel saker. T.ex. tränat distans när du borde träna fart. Under en vecka försöker du kompensera detta genom att träna extra hårt och fokusera på det som du missat (trots att du innerst inne vet att det bara är dumheter). Denna lite hårdare och fokuserade träning gör att du snart går in i...

Fas 2: Skadeångesten
Kommer gradvis under Fas 1 och varar några dagar. "Gör det inte lite ont i knät?", "Har jag en sträckning i vaden?", "Fasen vad höger axel känns när jag tar i.". För det mesta inga som helst problem. För det mesta ett resultat av dumheter under Fas 1.

Fas 3: Utrustningsångesten
Kommer snabbt och skoningslöst någon gång under Fas 2. Varar några dagar. Kan kosta pengar. Kännetecknas av att den utrustningen som du tänkt nyttja under tävlingen plötsligt blir obsolet/för dålig/dåligt underhållen/trasig/m.m. Eller att du saknar något. Eller att du kan bli snabbare med något. Eftersom det är så pass kort tid kvar till tävlingen hinner du inte beställa från utlandet, alltså är du utlämnad till svenska affärer och svenska priser. Ogenomtänkta köp till höga priser alltså.


Fas 4: Väderångesten
Börjar i samma ögonblick då de stora vädersiterna presenterar sin första prognos för tävlingsdagen och avslutas i samma ögonblick då du lämnar ifrån dig din smartphone innan tävlingen. Under den här perioden kollar du i regel minst 3 olika vädersiter ett par gånger om dagen. Beroende på din läggning (optimist eller pessimist) proklamerar du sedan din glädje eller oro på Twitter, Facebook, blogg, Funbeat, Happy, m.m. Du deltar gärna i väderdiskussioner på olika forum. Är förbannad över att det skiljer sig 2 grader mellan olika vädersiter och att de inte kan berätta exakt när det kommer att regna. Väderångest påverkar definitivt inköp under Fas 3.

Fas 5: Sjukdomsångest
Under sista veckan innan tävlingen känner du dig lite sjuk. Alltid. Till skillnad från Fas 2 handlar detta främst om olika förkylningsbaciller och inte om skador. Du hostar en gång och funderar på om det inte är en anledning till att dra sig ut tävlingen. Att tävla med en förkylning i kroppen kan ju vara totalt livsfarligt. Kom igen nu - HTFU!



Fas 6: Nummer 2-ångest
Du har nu trots allt överlevt Fas 0-Fas 5. Kvällen innan tävlingen börjar du tänka på nummer 2. Oavsett tävlingsform är det inte kul att genomföra den bajsnödig. Det kan förstöra en hel tävling. Och det brukar inte vara någon höjdare att behöva göra det under tävlingen heller. Kolhydatladdningen innan hjälper inte direkt till, om man säger som så. Det absolut vanligaste snacket i startfållan innan långa lopp handlar om huruvida man kunnat gå på toaletten eller inte. Och alla vet att det inte handlar om att gå på toaletten och kissa.

Sedan går startskottet och då är det bara att köra!

3 comments:

Johan Andersson said...

Jag antar att det flesta (förutom jag då) känner igen sig i detta...

Snabbare, starkare, snyggare said...

Som glad amatör-motionär så känner jag igen mig i samtliga faser. Gick igenom dem alla inför Vättern ;)
Fas nr 5 är för övrigt anledningen till att jag skulle tveka både en och två gånger med att köra med en sub-grupp som bara stannar för p-pauser och vid splash'n'go. Vad händer om man måste göra en b-paus? ;) Nej, nästa år kanske det blir i lugn och ro runt sjön och med möjlighet att t o m sitta och läsa tidning inne på bajamajorna om så skulle önskas...

Tommy said...

Klockrent. Precis så är det. Jäkligt bra skrivet