Tumba 400km 2012-05-12 [RR]

Fredde hämtade upp mig vid 5:30 vid mässan. På 30-milaren hämtade han mig, och var tvungen att bryta (med knäproblem). I lördags hämtade han mig, och var tvungen att bryta igen (med knäproblem). Om han är vidskeplig kommer jag förmodligen inte att få åka med honom igen.

Min medverkan hade föregåtts av en enorm mängd velande. Det onda revbenet var en sak, vädret (som alltid) en annan och Fleche Nordique nästa helg en tredje. Någon gång på fredagskvällen fattades väl ändå ett beslut om att köra... dock fortfarande med förbehållet att hoppa av om vädret på lördagsmorgonen skulle se för taskigt ut. Nu gjorde det ju tyvärr inte det och det var bara att packa in sig i Freddes bil.

Starten - bilden friskt snodd från Fredde

21 var anmälda, 6 DNS:ade så vi var 14 som stack iväg vid 6:15. Det var mulet och kallt, men uppehåll. Startade med regnjacka på som sedan satt på under hela dagen. Dagens tänkta trumfkort i den stora sadelväskan (ingen styrväska idag) var en torr underställströja, torra strumpor och ett par överdragsregnbyxor (modell Nishiki-pendlare, stilpolisen gråter). Nu var det faktiskt bara byxorna som kom till användning. Resten av kroppen höll sig rimligt torr under dagen.

Tumba-Sillekrog (56km)
Gruppen körde disciplinerat ut från Tumba på ett led linje. Jag låg 2:a i linjen och tyckte att det gick i ett ganska behagligt tempo. Planen för dagen att ta det lugnt. Dels för att 40 mil trots allt är ganska långt och dels för att det egentligen inte fanns med några spurtkanoner eller speedkulor bland de startande, alltså inga att lägga sig och suga hjul på. Första man i ledet (Mats tror jag att han hette) tog en riktig monsterföring på ca mil innan han droppade bakåt i Södertälje.

3 män och en landsväg

Här var också första gången jag tittade bakåt. Var helt övertygad om att hela gänget skulle vara med, men nu var vi bara 5 pers. Tydligen var det några som tänkte ta det ännu lugnare. Fredde hade redan innan aviserad att han tänkte ta det riktigt lugnt med Telefonplan-Mattias (som tog 40-milaren som sitt andra träningspass i år). Nu var det i alla fall en grupp med jag, Ari M, Mats M, Niklas W och en till Mats (vi kallar honom Mats#2).

Mats M på vacker italiensk stålcykel med tubdäck (dålig idé)

Sen rullade det på i ett jämt tempo. Mats#2 släppte i en backe, vi tog en p-paus, regnet blev ihärdigare, motvind och snart var vi framme i Sillekrog. Kaffe&kanelbulle och strax efter oss kom Mats#2. När vi precis var på väg kom resterande del av gänget in.

Sillekrog-Söderköping (96km)
Nu var vi 5 igen och det regnade ganska ordentligt. Regnbyxorna åkte på. Och nej, det är inte snyggt med sådana byxor på en landsvägshoj. Det prasslar och gnider mot sadeln.... men det funkar faktiskt riktigt bra. Dels slipper man blötheten i skrevet (det sprutar ganska rejält med vatten från framhjulet) och del slipper man att vatten rinner längst benen och ner i skorna. Skoskydd hade jag givetvis.

Pigg, glad och hyfsat torr, än så länge.

Först ner till Nyköping. Där kom dagens första och enda felnavigering (två varv i en rondell och sedan 100m innan vi upptäckte att det var fel). Här tappade vi Mats#2 igenom som valde en egen väg genom Nyköping. Sen en ganska lång och seg sträcka fram till Jönåker (gamla E4:an som är helt öppen och där det blåser f-n). Efter det var det dags att passera Kolmården. Precis som på 30-milaren går färden på riktigt fina, kuperade och slingrande vägar. På något sätt lyckdes vi tajma färjan över Bråviken totalt fel. I sista nedförsbacken mot färjelägret mötte vi trafiken den färjan som precis kommit och väl nere vid färjelägret såg vi svansen på färjan som var några 100 meter ut.

Sillekrog, första stoppet - notera erfarne randonneuren Niklas som redan vilar lite.

Som tur var fanns det ett fik i lägret och eftersom vi trots allt cyklat i över 3 timmar sen senast var det väl dags för lite fika igen. Tanken var att nyttja de 27 minuterna som var kvar till nästa färjetur till lite energiintag och på så sätt minimera stoppet i Söderköping. Leverpastejmacka, kaffe och citronbiskvi. Efter ett tag dök även Mats #2 upp igen. Någon minut innan nästa färja dök nästa grupp upp; 3 män och 2 kvinnor. De var tydligen lite bättre på det här med att tajma färjor.

Väl över blev det faktiskt 2 mil med medvind (dagens enda). Vi (5) pinnade på i ett ganska bra tempo och strax var vi framme i Söderköping. Stämpling, vattenpåfyllning och dags för regn och motvind igen.

En fika innan Bråviksfärjan (eller vad den nu kan heta)

Söderköping-Rejmyre (78km)
Faktiskt en ganska seg sträcka. Fina vägar, men initialt regn och återigen motvind. Vår lilla 5-mannaklunga började nu glesas ut. Det blev mycket "lucka" och efter ett tag insåg vi att det inte skulle gå att hålla ihop. Mats M (som hade en fantastisk fortsatt färd) och Ari släppte först. I ett lite backigare parti släppte även Mats#2. Benen var fortfarande hyfsat pigga, men däremot började ögonlocken att dippa. Fick kämpa ganska rejält för att hålla mig vaken. Efter en gruvligt seg sträcka var vi dock framme i metropolen Rejmyre. Där finns det självklart en pizzeria!

Béarnaisesås, oxfilé och fläskfilé hör givetvis hemma på en randonneurpizza. Konstaterade att jag föga förvånande var totalt blöt (av svett) under regnjackan. Lika bra att fortsätta med jacka på eftersom det nu dessutom började bli riktigt kallt. Mats #2 dök upp halvvägs in i vår pizza, klämde en egen pizza och drog sedan iväg själv. Precis när vi var på väg in så dök Mats M och Ari upp.

Randonneurs on a boat

Rejmyre-Hällsforsnäs (73km)
Lite segare att komma igång nu efter 23 cyklade mil och 5 grader varmt ute. Efter någon mil kom vi ikapp Mats#2 som hängde på ett tag och därefter släppte. Nu var det dags för en av dom riktigt roliga sakerna på bansträckningen: grusväg! 8 km på riktigt plan och fin grusväg. Eftersom det hade regnat en del så var den lite blöt och sugande också. Härligt! Eftersom jag återigen var lite trött i ögonen precis innan så var grusväg precis vad jag behövde. Lite jobbigare för benen och betydligt mer aktiv körning (för att undvika alla små gropar). När det enligt mina beräkningar var 8km kvar till Hälleforsnäs, dök det upp en skylt som det stod "Hälleforsnäs 18" på - liiite knäckande. Vädret artade sig dock under sträckan och vi fick faktiskt se en hel del sol, även om det långt ifrån var varmt.

Hälleforsnäs - klockan är 8 på kvällen och jag vi har cyklat 30 mil

Hälleforsnäs-Gnesta (60km)
Bara drygt 10 mil kvar nu. Kämpa! Även i Hälleforsnäs fanns det en pizzeria. Vi (jag och Niklas W) tog varsin lite hamburgare och 2 drickor. Jag passade även på att ordna det stora toalettbesöket, något som inte är helt trivialt eller bekvämt med blöta cykelkläder på sig. Precis när vi var på väg att åka så dök Mats#2 upp (sista gången vi såg honom).

Ytterligare en grusvägssträcka om ca 8km passerades. Lamporna och reflexväst sattes på. Nåsgonstans halvvägs så dog min GPS och det var för mörkt för att läsa vägnoter, men vi hittande trots allt. So far tyckte jag nog att vi var jämnstarka och jämnpigga. In på Statoil i Gnesta för en stor dricka och dubbla Snickers.

Gnesta-Tumba (52km)
Bara att avsluta då. Slingervägen från Gnesta upp till Södertälje är riktigt fin och rolig... i dagsljus. I skenet av en diodlampa var det ganska jobbigt. Jag hade snabbladdat GPS:en på Statoil och kunde faktiskt se lite svängar på den (bland annat några spännande 90-gradare). Dock var jag väl egentligen mer orolig för djur och andra otyg.

Så här glad blir Niklas av en cola och hamburgare efter 30 mil.

Väl ute på sista biten mot Södertälje (grymt tråkig och seg väg) drog Niklas, som nu piggat på sig ganska rejält, upp ett ganska redigt (35+) tempo. Jag var faktiskt tvungen att be honom dra ner eller köra vidare själv. Trevlig nog drog han ner och vi kunde fortsätta tillsammans (iofs inte mer än rätt eftersom jag drog honom sista sträckan på Täbys 20-milare). Gled genom Södertälje, förbi Bornsjön och slutligen in på Statoil i Tumba. Slutstämpling i luckan kl 00:37

Sammanfattningsvis en helt okej runda. Inte supermisär, men dock en del misär med tanke på regn och framförallt den ständigt närvarande motvinden. Vinden vred sig under dagen så jag uppskattar att vi hade ca 30 mil motvind. Det är tärande. Min kropp var hyfsat pigg genom större delen av loppet och jag var inte alls lika slut som efter 30-milaren. Vilket torde innebära att jag faktiskt hade någon bugg i kroppen under och efter det loppet. Nu är det bara 60-milaren kvar för att få titulera sig Super Randonneur. Tyvärr är jag upptagen både under Täbys och Tumbas 60-milaren så vi får se om det går att lösa i år.

Tack alla för en trevlig runda!

Eftersom jag glömde att sätta på GPS:en efter Hälleforsnäs och då batteriet senare dog, stämmer inte kartan riktigt. Spåret går även att se här.