Min favorit (som jag passerar varje dag) är dock Nybroplan, dvs. utanför Dramaten där Hamngatan, Birger Jarlsgatan och Strandvägen möts. Här skall bilar, bussar, spårvagnar, cyklister och fotgängare mötas i en enda salig röra.
Jag cyklar (helt lagligt och enligt anvisningar) efter det blåa strecket i bilden. Från Sibyllegatan mot Berzelii Park. Och det händer så många spännande saker på den korta sträckan. Jag tror att vi tar dom i tur och ordning.
.jpg)
1. Här viker cykelvägen höger över trottoaren. Det är inte många fotgängare som observerar det. Och då tror dom säker att jag är en sån där som cyklar på trottoaren. Jag tycker att det är lite märkligt; om man tittar ner i gatan (eller sin smartphone, osäker vilket) så borde man väl observera cykelvägsmarkeringarna?
2. Här väntar jag på att komma över gatan. Fotgängarna vid övergångsstället till vänster får grönt lite innan jag får grönt, vilket innebär att en ström av fotgängare som ska från busshållplatsen till Birger Jarlsgtan tar en genväg. Precis framför mig. Precis när jag fått grönt.
När jag väl lyckats tråckla mig fram mellan de genande fotgängarna kommer nästa hinder: den övriga trafiken. Det är inte helt ovanligt att stressade busschaufförer kör mot orange och blockar korsningen. Likaså med spårvagnar (och spårvagnar är långa). Sedan finns det ofta några stycken som ska göra en u-sväng runt busshållplatsen, kör mot orange och blir stoppade av bussen som precis kört mot orange. Och här kommer jag och tror att jag som komma över gatan på grönt.
Att sedan grönt-intervallet är extremt kort gör inte saken bättre. Om jag startar när det blir grönt på en sidan, cyklar i normal takt över gatan, så är ljuset på orange när jag kommer över till andra sidan. Lägg då dessutom på ovanstående faktorer...
3. Och det är inte riktigt slut ännu. Precis när man lyckas passera gatan så är det en korsande cykelväg precis parallellt med gatan. Kommer det en cyklist från höger på cykelvägen måste jag då stanna på gatan för att släppa fram den.
Sedan skulle jag väl också kunna nämna att det knappt finns en enda linje i gatan som syns. Allt är mer eller mindre utraderat. Nej Gatukontoret, gör om, gör rätt!
Vilken är din favoritkorsning?
4 comments:
Hur åker man åt andra hållet då, är det samma?
Annars är den korsningen jag retar mig mest på nu vid operan. Kommer från kungsan och ska köra genom rondellen förbi sagerska palatset, och så är det rött, det är alltid rött. Ställer mig och väntar på grönt och det tar lång tid, alltid lång tid. Och en mängd cyklister kommer och cyklar mot rött, jag förstår det, eftersom det tar sådan tid innan det blir grönt.
VARFÖR INTA TA SKEDEN I VACKER HAND ELLER BUSSEN?
Anonymous: Åt andra hållet åker man inte den blå vägen (jag kommer normalt sett via Nybrokajen och kör över till Sibyllegatan - där det för övrigt inte finns något annat alternativ för cyklister än att köra "som en bil"). Alternativet är i så fall att köra rakt upp på Nybrogatan (gågata).
SL: Och med det menar du?
det finns massor. Sergels Torg-rondellen är en mardröm för cyklister då det inte finns några cykelbanor. Höll på att bli överkörd av en taxi imorse som skulle ned på Hamngatan och jag skulle bort på Sveavägen - detta trots att jag hade vänsterarmen ute i fem sekunder innan jag svängde. Det sket han i.
Alvikskorset är snyggt också med extra lysen bara för cyklister och gående som dessutom alltid är i motsfas. Första ljuset blir grönt och då blir det andra rött - ofattbart men det är åt båda hållen på fm resp em.
Post a Comment