When the going gets tough...

32h utan snus nu typ. Lever fortfarande, men det är f-n så mycket svårare än vad jag tänkt mig. Inför varje sak jag ska göra, tänker jag "ska bara lägga in en sn... nä det ska jag ju inte". När jag väl gör något tänker jag "det är något jag glömt, just det ska ju lägga in... nepp, det ska jag ju inte". Sov uselt i natt, trött och seg. Hade tänkt köra ett hård intervallpass i kväll, men det blev lite blogg i sängen i stället. Men i morgon ska lungorna få känna att dom lever.

*
Min läkare hörde av sig idag. Ingen stressfraktur (hurra), men väl några riktigt inflammerade och vätskefyllda senskidor i innerfoten. Fick två alternativ: kortisonspruta och vila, eller vila och Voltaten. Vila innebär i det här fallet, ingen löpning. Är lite skeptisk mot kortisonsprutor och tänkte därför testa den sprutlösa varianten först. Löpning klarar jag mig utan ett tag.

No more svart guld

Jag har inte snusat sen kl 14.05 idag. Min plan var att snusa upp den igår nyköpta snusdosan, och sedan kanske inte köpa en ny. Testledar-Frida (från dagens GIH-tester) tyckte inte att det var en bra idé. Hon tyckte att jag skulle bestämma mig för att den snus som jag tog under testet, skulle vara den sista... och den hade jag ju redan snusat. Ångest

Sedan lovade hon att hon skulle ringa och stötta mig i morgon och att jag om några veckor skulle få göra ett riktigt tröskel- och maxtest på deras nya SRM-testcykel (och därifrån få riktigt användbara träningsvärden). Jag suckade och slängde dosan i papperskorgen.

*

Klockan är 21:03. Jag är rastlös och det är något som fattas...

Return of the DN

Det var länge sedan som DN lät någon anticyklist komma till tals, så nu var det väl dags igen.

Söderbysjön kl 10.47

Mia, jag håller med dig. Det är ju rent för jävligt att du inte i lugn och ro kan låta din hund springa löst. Och upprörande att någon blir rädd för din hund (för just din hund är väl sååå snäll, till skillnad från andra hundar). Och att det finns golfare i närheten av en golfbana... en styggelse! Och att folk ger sig ut och cyklar i ett vackert område en fin dag... minst sagt upprörande. Och att övergödda män visar sig utomhus i trikåer... Det är ju dom, och alla andra, som borde sitta hemma bakom sina persienner, och inte vara ute och störa just din fina dag.

*

Näe, nu åker jag till GIH och cyklar skiten ur mig. Inomhus. Bakom persienner. Bara för att inte störa Mia.

Hej magnetkamera!

Magnetkameraundersökning på Executive Health idag. Sprang 15km igår för att foten skulle vara lite mör och fin inför undersökningen. Börjar för övrigt bli van vid MRT nu. Har tidigare klarat av ryggen (diagnos: Bechterews sjukdom), knä (diagnos: trasig menisk), handled (diagnos: avslitet ledband) samt huvud (diagnos: komplett galen). Får väl se vad det blir den här gången.

Slapp ligga helt i tuben den här gången eftersom det bara var högerfoten som skulle genomlysas. Fick ett par kassa hörlurar med P3 i. Maskinen (av märket Philips denna gång) lät ännu mer än vad jag kom ihåg senast. Jag somnade som en stock. 35 minuter senare blev jag störd av den lilla sköterskan. På fredag ringer farbror doktorn och ger mig domen; stressfraktur, senskideinflammation eller något annat junk. Löpningen klarar jag mig utan ett tag, men cyklingen skulle verkligen svida.

En av Philips sämsta ljudanläggningar någonsin.

*

I går åkte jag bil till Enköping (jobb över dagen) för första gången på nästan ett halvår och Stockholmstrafiken visade upp sig från sin allra bästa sida. Vilken ångest! Upp kl 6, åkte kl 6.45 och var i Enköping kl 8.05. Åkte från Enköping kl 15.00 och var hemma 17.05. 3 timmar och 25 minuter för att förflytta sig 18 mil. Det måste vara något slags rekord (och ändå var det inte något speciellt som hänt i trafiken, bara "mycket bilar"). 

I 3½ år körde jag fram och tillbaka till Enköping 4-5 dagar i veckan. Efter gårdagens tur fattar jag inte hur jag överhuvudtaget stod ut med det. Trots att det i går eftermiddag och kväll var höstens hittills sämsta väder längtade jag bara ut i luften och bort från bilköerna. Tror att känslan stavas frihet och oberoende. Aldrig mer ett jobb/uppdrag som betyder bilpendling!

Kompiscrossen - Formula Petit Ombre Race Report

Banan: Start på asfalt (endast starten). Högersväng upp på grusväg uppför (förbi en parkering) följt av höger uppför en gångstig. Därefter ett stigparti på några hundra meter, lätt uppför och i princip det enda partiet på banan som erbjöd någon slags vila. Partiet avslutades med en lång nedförsbacke på rullgrus följt av en 90-graders vänstersväng - banans definitivt svåraste passage att ta i någorlunda fart. Kort bit på grusstig följt av en 90-graders högersväng ut på gräs. 2 st hopphinder, över två asfalterade vägar och fram till zick-zack-hinder. Svagt uppför på lerig grässtig (som i alla fall jag inte hade något grepp på) och sedan högersväng uppför på grusstig in i skogen. Uppförsbacke följt av lite nedför in på ridstig (tungt grus) och sedan längt denna fram till första högersvängen.

Varvet var väl ganska precis 1,24km (i alla fall enligt min Garmin) och sjukt jobbigt. Som jag nämnde ovan fanns det i princip ingenstans att "vila". Partiet från zick-zack-hindret (via ridvägen) och fram till slutet på första backen var rejält jobbigt och väl uppe på platån efter det fanns det inte något kvar i benen.

Men det gick ju att ta sig runt. Jag tog det (som vanligt) för lugnt i starten. Hittade en sedan en rygg att hålla och bet mig fast. Gick förbi en gång, men blev omkörd på nästa varv. Efter ca 15 minuter var det dags att bli varvad av dagens vinnare (som tydligen var helt överlägsen). Jag slet som ett djur under exakt hela tävlingen och lyckades hålla i ganska väl. Målet för dagen var ju att inte bli varvad allt för tidigt och att hålla Christian bakom mig, vilket funkade. Landade slutligen på en 17:e plats av 35 startande (5 DNF:are) vilket jag får vara nöjd med.

Skådeplatsen

Det hela avslutades sedan med en välförtjänt fika på ett fik vid Stora Skuggan; en ciabatta med mozzarella och parmaskinka, en chokladbiskvi och en kopp kaffe till det facila priset av 101 riksdaler. Eller avslutades… jag avslutade det hela med att i lugn takt rulla 35km hem, via Sickla, Hellasgården, Farsta och Ågesta.

På lördagen dödade jag min överkropp med rullskidorna och på söndagen dödade jag min underkropp på cykeln. En bra helg helt enkelt!

För övrigt är Kompiscrossen ett av cykelstockholms mest fotobevakade arrangemang vilket är riktigt kul! Bilder från Patrik Rising, Peter Hultman och Andreas Nyström.

Starten - notera de två lugna killarna längst bak.

Alla vackra höstbilder innehåller lite lidande

Jakt!

KÄMPA!

Fartkänsla på ridstigen

Hopp över små hinder med tung cykel och tunga ben

Ibland går det för fort.

Slutet närmar sig.

Resultatraden

Rullskidor

Var ute på mitt första pass på rullskidor idag. Första intrycket: tja, det funkar väl. Lite Bambi på hal is och ovant i början. Stavisättningen funkar väl sådär, svårt att hitta bra grepp och stavarna slinter gärna lite på asfalten. Körde huvudsakligen dubbelstakning och stakning med frånskjut när det gick lite uppför. Armar och axlar kändes bra under passet, men nu så här lite senare på kvällen är det lite gele. Misstänker att jag kommer få lida av lite träningsvärk i morgon.

En man i tights går alltid hem!

Vad det gäller nedförsbackar är jag dock en jäkla mes. Gillar inte alls känslan av att inte riktigt ha kontroll över hastigheten. Planerad körning är det som gäller och bara ställen som är rekade innan, dvs. vägar utan nedförsbackar som avslutas med korsningar eller 90-graderssvängar. Farten är inte det som lockar, det får gärna gå riktigt långsamt så länge som jag får bra träning för axlar, rygg och mage. Nöjd över att jag valde lite mer trögrullade skidor.

Men så låter det nu... med några mer pass och mil i benen så kommer jag väl bli övermodig och börja köra snabbt. Känner mig själv alldeles för väl vid det här laget...

I morgon blir det Kompiscross vid Stora Skuggan. Målet blir som vanligt att inte bli varvad allt för tidigt och att spöa Christian. Vädret ser ut att bli fint.

Ber om ursäkt...

...för hipster-vinkeln på min sadel i ett föregående inlägg. Det är korrigerat nu.

Rakt ska det ju vara

*

För övrigt var jag hos en ortoped specialiserad på fötter idag. Senskideinflammation i någon konstig sena i foten (den där högerfoten som jag gnällt om ett tag nu), eller möjligtvis en stressfraktur. Magnetkamera får avgöra. Ringde igår, kom till fotspecialist idag, MR på onsdag (kunde dock fått tid redan på måndag men fick inte plats med det i kalendern) och blir uppringd med resultat på fredag. Sjukvårdsförsäkring is the shit!

*

I helgen blir det premiärtur på rullskidorna på lördag. Söndag kompiscross eller en grusvägsrunda på Södertörn. Mjölksyra eller natur, det är den stora frågan.

Eftertankens kranka blekhet...

Glädjen blev kortvarig, ty lika snabbt som Sverige brukar göra en plattmatch efter en heroisk insats, slog bilisterna tillbaka efter Stockholms stads satsning på cyklisterna.

Jag brukar normalt sett vara ganska lugn vid cyklingen. Visst stöter man på idioter (av alla de slag och trafiksätt) dagligen, men det brukar inte vara någon idé att hetsa upp sig. På dagens hemresa var det dock lite för mycket. Vi börjar på Sibyllegatan. Jag och en grön Lexus RX-450 svänger in från Valhallavägen samtidigt. Jag ligger före och noterar ganska snart att han ligger väldigt nära och är väldigt sugen på att köra om. Nu är det ganska trångt på Sibyllegatan, så du måste ha fritt på mötande sida för att köra om. Varje gång som han är på väg att köra om kommer det dock en bil, ett övergångsställe eller rödljus. Vi saktar in, och sedan accelererar jag snabbare och ligger före. Lexusen kryper upp mot mitt bakhjul, planerar omkörning, men hinner inte om.

Jag verkligen ser för mitt inre öga hur den medelålders mannan i bilen sitter och svär: "#&!%, här har jag köpt en SUV för 600 tuss (minst) och så kommer jag inte snabbare fram än en cykel... jävla cyklist. Fåniga kläder har han också.". Vad jag inte förstår är varför han prompt skall köra om? På Sibyllegatan kan du inte köra mer än några hundra meter innan det tar stopp igen. Vanligtvis går det snabbare som cyklist än som bil, eftersom cykeln accelererar snabbare (de första metrarna) och dessutom kan köra förbi köerna. Men det är uppenbarligen väldigt provocerande för vissa.

Körde du en sådan här söderut på Sibyllegatan vid 17-tiden idag? I så fall - FUCK YOU!

Dansen fortsätter fram till Östermalstorg. Nu har den feta gubben tröttnat (vet inte om det är så, men jag misstänker det) och precis vid busshållplatsen bränner han förbi mig, med flera centimeter tillgodo och precis vid en stor jäkla vattenpöl som blöter ner mig. Vad han har missat är att det ett övergångsställe direkt efter busshållplatsen och direkt efter det att han kört om mig måste han tvärnita. Eftersom han svänger in lite framför mig (och direkt mot trottoarkanten) så har han dessutom effektivt eliminerat hela min planerade bromsstäcka inför övergångsstället. Jag tvärnitar också och lyckas precis stanna innan jag kör in i honom. Klappar till bakrutan men får ingen respons (självklart tonade rutor).

Sedan drar han, ignorerar människorna vid nästa övergångsställe och fortsätter. Jag kommer ikapp och upp jämsides vid Dramaten (han fick rött vid korsningen efter Östermalmstorg). Han tittar demonstrativt bort och accelererar hårt. Suck...

Sedan fortsätter det:

• Vid Bukowskis svänger en parkerad bil rätt ut på cykelvägen - tvärnit
• På Skeppsbron svänger en taxi rätt över cykelbanan utan att blinka - tvärnit
• Vid Slussen stannar två cyklister tvärt i höger (sväng)fil på cykelbanan - tvärnit
• Vid Mariatorget bränner en bil (föraren pratade i mobiltelefon och tittade rak framåt) rakt ner från "Horngatspuckeln" och in på Hornsgatan - tvärnit
• På Swedenborgsgatan kör en bil rätt fram, men ändrar sig i sista sekund och svänger tvärt höger utan att blinka - tvärnit
• Vid Södra station går en SMS:ande flicka rätt ut i gatan - tvärnit (och hon märker ingenting)
• På Skanstullsbron tycker en vinglig herre att han helt plötsligt ska hålla till vänster, trots att han inte ska köra om, eller möter någon fotgängare - tvärnit

Några incidenter per dag får man räkna med. Men idag var det f-n i mig lite för mycket. Och var har jag gjort idag? Jo, jag har faktiskt varit en helt exemplarisk cyklist; visat tecken, stannat och släppt förbi fotgängare, stannat och lämnat företräde när reglerna påbjuder det, hållt så långt till höger som det bara går, etc. Har faktiskt inte brutit en millimeter mot lagen idag. Men det är tydligen inte tillräckligt...

Sprang av mig lite aggressioner (på ett väldigt lugnt och sansat sätt) när jag kom hem.

Plötsligt händer det!

...och nu åsyftar jag faktiskt inte gårdagens stora glädjeämne: Sverige-Holland*, utan det faktum att det i pressen idag finns en god nyhet för cyklister, samt även en vettigt skriven krönika.

1 miljard kronor läggs på cykelsatsningar fram till 2018. Äntligen har politikerna fattat att nästan 25% av alla transporter i Stockholm till jobbet sker på cykel och att cykelnätet i Stockholm är hopplöst eftersatt. Nu får vi bara hoppas att inte alla pengar läggs på att renovera befintliga cykelbanor, utan att faktiskt krafttag läggs på säkerhet och framkomlighet:

• Öka säkerheten genom att separera gång- cykel och biltrafik.
• Bredda och separera de mest använda genomfartsstråken (typ Skeppsbron, Slussen-Tegelbacken, etc.)
• Tydligare märkning av cykelbanor, cykelboxar och cykelöverfarter (både färg och infällt ljus fungerar)
• Se till att snöröjning/lövrensning/grussopning av centrala cykelstråk fungerar klockrent.
• Se till att alla ljussystem (framför allt utanför stan) reagerar automatiskt på cyklister.
• M.m.

En glad cyklist!

Ett "cykeldirektorat efter dansk modell inrättas". Hoppsan! Hoppas bara att det får lite mer att säga till om än nuvarande "cykelansvarig" verkar ha haft. I november ska Stockholms nya cykelplan vara klar. Jag är spänd av förväntan.

Utöver det publicerar även SvD en osedvanligt klarsynt kolumn. Denna gång av en medelålders kvinna, som cyklar själv och inte gömmer sig bakom något skägg, eller bakom ratten på en överdimensionerad SUV.

DN offrar en hel mening på satsningen. Men så är ju DN inte direkt känt för att älska cyklister heller.

* Men "Plötsligt händer det" passar nog väldigt bra in på det svenska landslaget. En gång, typ vart femte år, gör landslaget en totalgjuten insats. En sådan där match som får en att tro på alla möjliga guld och triumfer. En sån där match som är så oväntad, så klockrent genomförd och som får dig att sitta med ett fånigt leende på läpparna hela kvällen efteråt. Det gäller att inte missa dom matcherna. Senast det hände tror jag var EM-kvalmatchen mot Spanien 2006. Att de matcherna sedan brukar följas av en oavgjord match mot typ Färöarna är en helt annan sak.

Fråga Middleman

Det kom ett mail till mig:

Hej Middleman!
Du verkar ju vara haj på det här med cykling. Nu är det så att jag ska köpa ett par rullskidor och stavar. Eftersom jag cyklar in till stan och jobbet undrar jag om det möjligtvis går att frakta hem dessa prylar på cykeln?

Mvh /Villrådig

Hej kära Villrådig. Visst går det alldeles utmärkt. Som av en slump var det precis var jag själv gjorde idag. Självklart passade jag på att föreviga det hela på kort också. Notera att om du sätter stavspetsarna bakåt så slipper du även efterhängsna hjulsugare. Lycka till!